Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
stämda betydelsen, att man aldrig får glömma
bort vem det är som sitter och berättar
minnena, och inte heller att denna person
fortfarande har fullt upp att göra med livet och
har åsikter om de mest skilda ting även i
nutiden — bostadsfrågan, nästa världskrig och
sjuksköterskornas arbetstid. Elsa Nyblom har
en lång journalistbana bakom sig, och hon har
inte avbrutit den när hon satte sig att skriva
om sitt eget förflutna.
En av journalistkamraterna, som hon
berättar om ur detta förflutna, var Erik Lindorm,
vilken ju blev känd som bokfihnens
uppfinnare. Något av bokfilmens teknik har Elsa
Nyblom dragit in i denna sista tredjedel av
sina minnen; en hel del kapitel består mest av
tidskarakteristiska rubriker, notiser, annonser,
så att man får både krigsutbrotten och
snör-livsmodena i samtida närbilder. Möjligen har
man mest glädje av de avdelningarna, om man
kan läsa dem med ett igenkännande leende
som en del av allas kollektiva memoarer. —
Men vad man under alla förhållanden läser
med glädje är berätterskans egna kommentarer
och infall och alla hennes personliga reaktioner
på världens gång. Det största helhetsintrycket
från "Kvinna u. p. a." är just självporträttet
av en lättrörd, temperamentsfull, vaken
människa, sprickfull av liv, glad i tillvaron, glad
i arbetet, befriande arg på en massa dumheter.
Miljöerna, som hon passerar igenom på de
trettiofem åren boken handlar om, blir
givetvis litet mer skissartat skildrade än, låt oss
säga, den oförglömliga Bahian. Men man
minns dem ändå: Lidingövillan med dess
oberäkneliga och självmedvetna djurbestånd,
journalistlivet i Klarakvarteren på en tid då
pressens män levde i en annan fattigdom och
en annan frihet än nu, eller den stormiga
tillvaron på Husmoderns och Vecko-Journalens
första redaktioner.
Man minns också människorna, många av
dem, både dem som avrättas med klubba (inga
dolksting för Elsa Nyblom!) och dem som
får en generös beundran och förståelse. De
sista är flest. Vackrast av alla är bilden av
Mac, livskamraten, en bild som man vill
kommentera så litet som möjligt. Man vill bara
påpeka att den alltid oppositionella Elsa
Nyblom även på detta område håller sig med
mycket kätterska åsikter och faktiskt vågar
antyda att ett trofast och lyckligt äktenskap
är något mycket svårare, mera krävande och
utvecklande än ett olyckligt och med diverse
upplevelser interfolierat. Hon lyckas till och
med övertyga om att det kan vara intressant
att läsa om, vilket kanske är ett ändå djärvare
företag.
Memoarer är ju ett ord som närmast för
tanken till någon mer eller mindre pensionerad
gammal herre eller dam, som långt från livets
ävlan sitter och beskriver hur trevligt allt var
i deras ungdom. Den sortens stillsamma
njutning letar man förgäves efter hos Elsa Nyblom,
som tvärtom gärna talar om hur mycket bättre
allting blivit och hur mycket bättre det ännu
borde bli. Hennes minnen blickar framåt och
inte bakåt, och det ger sin speciella tjusning
också åt det förflutna liv hon beskriver: det
håller hela tiden på och händer, det har nätt
och jämnt hänt slut. Boken blir på det sättet
inte precis en mogen, avrundad, färdig
produkt. Den blir mognande, levande, oroande.
Vad Elsa Nybloms memoarer än är, rogivande
är de inte. Kerstin Anér
SKANDINAVISK KONST
OCH DIKTNING
Vår tids konst och diktning i Skandinavien.
Martins förlag. Köpenhamn
1948.
Det verk som under ovanstående titel nu
sett dagen är ett stort anlagt försök att
överskådligt sammanfatta resultaten av samtidens
konst- och litteraturskapande i Sverige, Norge
och Danmark. Det skede som är föremål för
granskning och värdesättning sträcker sig från
sekelskiftet fram till våra dagar. För
arkitektur, måleri och skulptur, musik,
skönlitteratur, dramatik och teater lämnar experter från
de tre nordiska länderna mer eller mindre
koncentrerade redogörelser. Varje land har
behandlats för sig; efter slutad läsning har
man ändå ett starkt intryck av den enhetliga
prägel, som den nordiska konsten och
litteraturen har i vår tid, alla de nationella särdragen
och nyanserna till trots. Detta översiktsverk
är ett utslag av praktisk skandinavism, något
som också understrykes i förordet, signerat
av de tre huvudredaktörerna Frithiof Brandt,
Haakon Shetelig och Alf Nyman:
Här har man därför anledning att tala om en slags
nyskandinavism, vilken till åtskillnad från den
tidigare skandinavismen icke har begränsat akademisk
karaktär utan äger ett långt bredare underlag.
I den norska avdelningen fäster man sig vid
Einar Skavlans livfulla och initierade över-
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
