Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
tyskspråkig diktare med så korta mellanrum
ägnades tre kvalificerade svenska essayer?
Werfels lyrik har med stor orätt blivit
förbisedd, det är sant, men det väsentliga av hans
prosa finns att tillgå i översättning. Erich
Kästners bittersalta poetiska antisepticum hade
goda konjunkturer vid 30-talets början, och
vad Stefan Zweig beträffar intar han med
bortåt dussinet översatta böcker närmast en
särställning.
Återstår egentligen endast ett namn,
österrikaren Georg Trakl. Edfelt kan här berömma
sig av en pionjärinsats; i sina senaste
tolkningsvolymer har han med full kongenialitet
överflyttat åtskilliga representativa dikter av
denne underligt fascinerande lyriker till vårt
språk. I Trakls tidigt och våldsamt avbrutna
diktning konfronteras man med en barlagd
genialitet, en mystisk ursprunglighet som inger
ungefär samma känsla som mötet med Kafkas
författarskap. Han hör utan gensägelse till de
överlevande; och Edfelts här publicerade
studie är angelägen som en första presentation,
inte minst därför att den meddelar de
biografiska uppgifter som är nödvändiga för en
riktig förståelse av Trakls lyrik, så starkt
genomsyrad av dödsmedvetande och förvittrad
längtan, patologisk melankoli och en sorts
högrest, orakelmässig insikt om de
förruttnelse-processer som vid tiden för hans mognad
slutförde undermineringen av den österrikiska
kulturkrets varur han själv var sprungen.
I den lilla skriftens övriga kapitel går mer
än ett avsnitt att känna igen från
essaysamlingen "Strövtåg" och författarens översikt av
den tyska 1900-talslitteraturen i Forums
europeiska litteraturhistoria; uppsatserna om Rilke
och Kafka är nästan exakt identiska med vad
Edfelt tidigare skrivit om dessa diktare. De
studier som ägnats Hesse och Werfel
intresserar i första hand genom behandlingen av
"Das Glasperlenspiel" och Jeremiaromanen;
det omsorgsfulla referatet av Hesses
ålderdomsverk, ett av de märkligaste i modern
prosadiktning överhuvudtaget, uppväger dock
inte den översättning man sedan länge
hoppas på.
Samtidigt med erkännandet av den nu
publicerade skriftens värde som introduktion och
mer pedagogiskt lagd handledning beträffande
centrala partier av nyare tysk litteratur ligger
det dock nära till hands att påpeka, vilken
uppgift Edfelt med sin beläsenhet och sin
pålitliga förening av saklighet och intuition skulle
kunna åta sig genom att i essayistisk form
rikta en svensk läsekrets’ blickar på diktare
som ännu är praktiskt taget obekanta i vårt
land. När kommer, för att ta ett exempel, hans
uppsats om den judiske prosaisten Schalom
Asch, en epiker av sällsynt renhet och
auktoritet? Eller en närmare presentation av den
i avskildhet mognade naturmystikern Oskar
Loerke, i fråga om serent formspråk och
förandligad självutgivelse en värdig efterföljare
till Rilke? Per Erik Wahlund
TYSK LITTERATUR
Ernst Alker: Modern tysk litteratur.
Översättning av Karl Fägersten. Med
inledning av Johannes Edfelt. Forum
1948. 15:—.
Det finns utmärkta tyska kritiker och
litteraturhistoriker — Gundolf, Borchardt, Walzel,
Curtius, Dilthey —, men det finns ingen
acceptabel helhetsframställning av tysk litteratur.
Varje tysk professor har sina egna gunstlingar,
det existerar ingen allmänt accepterad
värdeskala, jämförlig med den, vilken framvuxit
i svensk, engelsk eller fransk litteratur.
Fortfarande kan man finna tyska lärde, som räknar
Theodor Fontane, Paul Heyse och Berth.
Auerbach som prosaister, jämförliga med de största
fransmännen eller ryssarna, eller Arnö Holz
som en stor lyriker — man minns de ivriga
tyska försöken att lansera den sistnämnde som
Nobelpristagare!
Ernst Alker, tidigare verksam i Stockholm
och Lund, nu professor vid det katolska
universitetet i Fribourg, Schweiz — väl att skilja
från Freiburg im Breisgau i Tyskland — har
försökt ge en helhetsframställning av tysk
litteratur från 1880 till "nuvarande tid". Det
är en i många avseenden både intressant och
underlig bok. Den förbigår bl. a. Kafka, Franz
Werfel, Gertrud von Le Fort och Ina Seidel;
till dess heder skall erkännas, att den inte
heller omnämner nazistiska storheter som
Blunck, Brockmeier, Rupp och Finckenstein.
Författaren kan försvara sig med att han med
"nuvarande tid" tycks mena ungefär tiden för
expressionismens genombrott. — Med
beklagande måste också nämnas, att boken är
sällsynt illa översatt. Fägersten skriver utan att
blinka: "mediterransk formtukt",
"hembygdskonst" (för Heimatkunst); konstaterar "ett
plasmatiskt etos som folkgemenskapens sedliga
mening, som är förpliktande för varje
privatförhållande"; "den rilkeska sendiktningen";
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
