- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
348

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

heter ha anammat sådant — att en del andra
skulle kunnat det ens efter ihärdiga
vänjnings-övningar är nog en önskedröm.1

Läsglädjen

Genom att för en tid förflyttas till ett liv
med tidiga morgnar, kroppsrörelse större delen
av dagen och fysisk trötthet på kvällen fick
man emellertid något nya synpunkter på den
ändlösa debatten om vår folkläsning som man
förut, i likhet med de flesta som yttrat sig,
försökt ta ställning till bakom ett skrivbord
eller i en jämförelsevis fredad läsvrå. (Nu var
det givetvis en ganska mild form av
kroppsarbete som förekom men detta kan kanske
uppvägas av den dåliga utgångskonditionen.)

En erfarenhet som man gjorde under sina
försök att hålla ögonen öppna över en bok
några timmar på kvällen var att det avgörande
för ens förmåga att tillägna sig boken inte så
mycket berodde på dess andliga nivå som på
själva dess hantverkskvalitet, på förmågan att
lägga fram innehållet. Att det tedde sig lättare
att läsa en välskriven och skickligt
komponerad underhållningsroman än en illa tänkt och
skriven bok med pretention på kvalitet ter sig
ju inte så konstigt, men efter min erfarenhet
är det också lättare för den fysiskt trötte
läsaren, som har sömnen surrande i lederna,
att läsa en genomarbetad, renligt serverad
roman som Sivar Arnérs "Egil", trots att den
ansetts som "svår", än vad det är att komma
igenom en dåligt hopkommen kriminalroman.
Jag undrar om inte detta är en synpunkt som
alltför litet beaktats i diskussionen. Man talar
om god litteratur och underhållningslitteratur,
utan att låtsas om att det går skiljelinjer
också på en annan ledd, mellan det som är bra

1 Ett litterärt inslag i det militära levererades
också av korumfürrättaren vid avslutningshögtiden,
som i motsats till de kristna, livsuppbyggande
makterna ställde den litterära gruppen "Kaingänget",
som i det tysta arbetade för en nedrivande
livsfientlig lära. Det visade sig dock att flertalet åhörare
tänkt på Första Mosebok i stället för Anderberg.

efter sin art och det som är mindre bra.
Kanske beror detta på att det viktiga begreppet
läsglädje i regel kommit bort när man talat
om dessa saker.

Ett litteraturhistoriskt dilemma

vidrördes på denna plats i BLM:s
marsnummer i en förmodan att det snart skulle
bli svårt att syssla med att härleda ting i
diktares verk ur deras liv eftersom de nya
sexual-psykologiska rönen satt i forskningens händer
vapen som man av hänsyn till de anhöriga
knappast kunde använda, varför svensk
litteraturforskning i stället skulle få vända sig mot
andra forskningsområden, litteratursociologi
och estetiska utredningar. Detta upprörde
Victor Svanberg, som i Vecko-Journalen hävdat
att stora författare inte längre tillhör sina
anhöriga utan eftervärlden; den som vill pruta
på det kravet betecknades som viktorian och
reaktionär. Som exempel drog professor
Svanberg fram sin egen förtjänstfulla avhandling
om Viktor Rydberg. Dess mycket milda och
försynta avslöjanden lockade visserligen fram
åtskilliga svartkonster på sin tid, men kan dock
knappast jämföras med de oerhört mycket mer
påtagliga belägg som skulle krävas i våra
dagar.

Här står förmodan mot förmodan. Jag tror
att det fortfarande finns en så stark
uppfattning att den enskilda människans privatliv
bör få en liten fredad sektor att det inte
kommer att gå att i längden fortsätta med
personlighetsforskning utan att pruta på sanningen.
Det är därför bättre att överge de ömtåligaste
fallen tills en annan moraluppfattning blivit så
allmän att ingen längre blir närmre berörd av
diskussionen — litteraturvetenskapen behöver
ju inte stå arbetslös för den skull. Professor
Svanberg tror tvärtom. Det återstår väl bara
att låta de närmaste åren utvisa vilken riktning
som har rätt — den föregivna viktorianismen
eller den autentiska Victorianismen.

àke Runnquist

348

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free