- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
361

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Ulf Wittrock: Strindbergs och Heidenstams sista möte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRINDBERGS OCH HEIDENSTAMS SISTA MÖTE

nittitalets början, att enligt vad hon berättat
på gamla dar Strindberg en gång skall ha
diskuterat med Geijerstam, om inte Ellen Key
vore en passande hustru åt honom. Detta går
väl ihop med en uppgift i Ellen Keys brev till
Robinson.

Strindbergs goda tankar om Ellen Key
varade inte länge (se angående deras fortsatta
relationer en artikel "Ellen Key och
Strindberg" i D.N. 31 jan. 1948). Med
Heidenstam åter stod Ellen Key under drygt tre
decennier i en nära vänskap. Bekantskapen
inleddes på det viset att Ellen Key i hänförelse
över "Vallfart och vandringsår" den 24 april

1888 riktade ett brev till Heidenstams hustru
där hon gav uttryck åt sina översvallande
känslor och bad fru Heidenstam framföra
hennes tacksamhet till skalden. "Vet Ni, huru det
kännes, när man kommit en värkligt orginel
diktare nära?", utbrister Ellen Key. "Det blir
som taflor för ens ögon, det ljuder rytmer i
ens öron; man har ett osynligt, vänt följe af

bilder och toner–-. Jag var öfverraskad,

glad, betagen åt denna ursprungliga och vilda
— äller åtminstone otamda — genialitet;
denna måleriska diktion och denna djupa
underström af känsla! Och jag mår illa, när
jag inte får säga tack, när jag blifvit glad
och varm!" När sedan Heidenstam hösten

1889 skulle ge ut "Renässans", var Ellen Key
en av dem som skalden redan i förväg sökte
vinna för de nya antinaturalistiska idéerna.
Hon ställde sig också strax i det väsentliga
på Heidenstams linje. "Skönhet, fantasi,
spontan skaparkraft, färgglödande lidelse, tragisk
pathos och tårögd humor, hvar, hvar finnes
detta herrskap inom det skönlitterära folket?
Betjeningen har tagit herrskapets kläder och
leker herrar! Ty naturalismen är
underklass — — —", heter det i ett brev till
Heidenstam den 3 oktober 1889. Också
"Pepitas bröllop" diskuterades april—maj 1890
mycket ingående i ett par brev mellan Ellen
Key och Heidenstam. Ellen Keys brev (av
den 27 april) är ytterst välskrivet och noga
genomtänkt. Hon konstaterar här att hennes

protest mot den realistiska riktningen var lika
gammal som denna: "Jag har hela tiden vetat
den vara endast en förberedande skolgång i
konsten att se rätt, skildra rätt; en sträfvan
att vidga konstens område och uppöfva dess
uttrycksmedel — så att när den stora konsten
kom, fantasiens, skönhetens, intensitetens,
lidelsens konst, då skulle verktygen att skapa
den med vara förbättrade!" I några
avseenden skilde sig emellertid hennes åsikter från
Heidenstams, fortsätter hon. Hon trodde att
den reaktion mot den realistiska ensidigheten
som Heidenstam velat framkalla, redan hade
börjat och att striden således var i det hela
överflödig. Hon menade att det för dem som
själva ämnade dikta var farligt att i broschyrer
ånge sitt program. "Kommen med
renässansböcker — gifven skönhet och storhet i idéer
och i form; då blir renässansen
oemotståndlig! Men genom att polemiskt bebåda den,
bidraga Ni och Levertin snarare att förhärda
hjärtana emot henne!" Ellen Key hade
ytterligare en invändning att göra. Det innebar
också en ensidighet, en romantisk ensidighet,
att frukta det vardagliga — "att vilja afsäga
sig bruket af hela det nya område som
realismen eröfrat åt konsten". Renässanskonsten
borde skildra idealistiskt—realistiskt: "låten
oss vara, som Göthe säger, ’fräcka och
fromma’ — våga förhärliga orginaliteten,
utan att dock mista synen på hvardagslifvets
skönhet! Ty annars falla vi ju ur Scyllas
realistiska tuggapparat in i Charybdis
romantiska hvirfel!"

Jag avtrycker nu Ellen Keys skildring av
sin samvaro med Strindberg och Heidenstam
på kvällen den 15 april 1890. Den är
nedskriven följande dag, medan intrycken ännu
bevarat sin fulla friskhet.

16de. Heidenstam, som nyss kommit till
staden på ett par dagar, hade sagt sig ämna
komma till mig och tala renässans i går. Bäst
jag satt, kom en vagn, en pojke och ett bref:
"Kära fröken! Jag, den ryslige Strindberg,
har så förfört den älsklige Heidenstam, och

2 BLM 1949 V

361

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free