- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
364

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Ulf Wittrock: Strindbergs och Heidenstams sista möte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ULF WITTROCK

"Kong Midas", där en sanningssägare av
Bjørnsons typ satiriseras, "och funderade på
hvisseldemonstrationer; på
motdemonstratio-ner till Björnsons ära (att få upp Maria Stuart
till exempel) och att skrifva ned Kong Midas’.
(Man kan jämföra vad Strindberg säger om
"Kong Midas" i brev till Ola Hansson 24 jan.
och 13 juni 1890.) Karl Gjellerup åter, som
vid åttitalets mitt proklamerade sitt avfall från
brandesianismen, hade med anledning därav
fått en skopa ovett över sig av Strindberg i
en artikel i Politiken 1885. Böök har i sin
Heidenstambiografi påpekat detta och
framhållit att denne då av allt att döma delade
Strindbergs indignation, men att Heidenstam,
då han sedan fördjupade sig i Gjellerups verk,
uppenbarligen kom till andra resultat än
Strindberg: "Gjellerup blev själva
proberstenen, som framkallade motsatta reaktioner
hos de båda meningsfränderna" (I, s. 160).
I april 1890 var dock enligt Ellen Key
Strindberg enig med Heidenstam om "att Gjellerup
i viss mån var ett den frambrytande
’renässansens’ offer — att hans ’affall’ var samma
slags själfständighetsförklaring som den
Heidenstam, Levertin, Lundegård nu ville
komma med, gent emot skoltvång och
naturalism-dogmer". Och därmed är vi inne på det
väsentligaste problemet: hur var förhållandet
mellan Strindberg och Heidenstam vid deras
så vitt man vet sista personliga
sammanträffande? Frågan får ju sin vikt av det faktum
att Heidenstams sista brev till Strindberg är
av den 17 mars 1890, skrivet alltså före mötet,
och att något senare brev från Strindberg till
Heidenstam inte finns bevarat.

Så mycket synes klart att man inte med
Böök kan tala om någon direkt brytning av
vänskapen. Strindberg och Heidenstam har
visserligen haft en ytterst livlig och frispråkig
diskussion med många dramatiska inslag,
men Heidenstams diplomati och Strindbergs
goda lynne — och säkert också Ellen Keys
fredsstiftande förmåga — har avvärjt verkligt

farliga sammanstötningar. Givetvis är det ett
tillrättaläggande när Ellen Key summerar
diskussionens resultat på följande sätt:
"Emellertid voro de, båda, mycket sunda och
mycket moderata. Fantasi, poesi, stora ämnen
skulle komma till heders igen, men vid
behandlingen skulle den natursanning, den
detalj iakttagelse, som realismen lärt dem,
komma till användning. Ingen skola, inga
dogmer inga band–-. Deras enda
differens var att St. menade att detta gjorde sig

själft, man behöfde ej polemisera–-."

Men man torde ha rätt att av Ellen Keys
skildring sluta att Strindberg och
Heidenstam i ömsesidig ackomodation och
stimulerade av den angenäma miljön kommit
varandra ganska nära. Böök har hävdat att
Strindbergs brev till Heidenstam efter hans
möte med denne i oktober 1889 visar, "att
vänskapen ingalunda fått något hack, ja, att
Heidenstam aldrig hade varit så nära som då
att dra Strindberg över på sin sida" (I,
s. 207). Det är inte långt ifrån att det
omdömet lika väl kunde fällas om Strindbergs
och Heidenstams veterligen sista
sammanträffande i Stockholm april 1890. Kanske borde
man göra en reservation för vad som kan ha
inträffat på Hamburger Börs på småtimmarna,
sedan Ellen Key gått hem. Att någon brytning
emellertid då inte skett, därför talar såväl
Strindbergs brev till Geijerstam den 16 april
som ett par rader i ett brev från Strindberg
till Ola Hansson den 24 april 1890: "Här
gå nu Levertin och Heidenstam löst på
G. af G. och Zola! Saken rör mig ej, och
jag håller mig ifrån allt vrøvel." (Jfr Lamm:
Strindberg, s. 212.) Det var "den lilla
realismen" som angreps i "Pepitas bröllop" och
han stod över striden, menar sålunda
Strindberg. Den attityden förmådde han väl inte
hålla länge, men uttalandet bekräftar att en
deciderad brytning ännu inte inträtt i August
Strindbergs och Verner von Heidenstams
vänskapsförhållande.

364

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free