- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
381

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Ladislav Matĕjka: Okända kärleksbrev av Rilke. Översättning av Johannes Edfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OKÄNDA KÄRLEKSBREV AV RILKE

mig vara det säkraste tecknet på snar
bönhörelse: men jag blev inte sjuk. I stället kände
jag vid den tiden hur driften till diktning gav
sig till känna hos mig, och den gav mig lisa
redan i sin barnsliga begynnelse. "Maritana",
en berättelse om en hjältemodig jungfru, vars
karaktär torde likna Jeanne d’Arcs, var efter
några dikter som jag inte längre har i minnet
det första större arbetet. "Stridshästen stegrar
sig, trumpeter skalla" det var slutet på en
eldig monolog i detta märkvärdiga
fantasistycke. Att denna period framför allt
frambragte andliga sånger, som tack vare försynen
alla ha gått förlorade, förstår Du av den
tidigare skildringen av mitt sinnestillstånd. Inte
sant? Du vet ju, hur jag sedan blev alltmer
på det klara med att det inte var möjligt för
mig att stanna kvar i den avskydda
militärskolan, och jag har redan bara alltför ofta
berättat för Dig om min årslånga tvekan och
den slutliga utvecklingen av beslutet. — Vid
denna tid, som jag ju till större delen tillbragte
i sjuksängen mer förgrämd än kroppsligen
sjuk, utvecklade sig mina poetiska försök till
större klarhet och självständighet, och i
synnerhet de båda tankedikterna "Satan på Roms
ruiner" och "Besvärjelsen" minns jag med
glädje. Så utvecklade sig under dessa dystra
dagar för första gången de ofta förkvävda
trösterika anlagen fritt, men samtidigt kände
det mognande sinnet, det ljusnande hjärtat
ensamhetens kylande tomhet... Sedan kom
min tillvaros fjärde stora avsnitt: studiernas
tid! Jag var redan beredd att avstå från min
vetenskapliga framtid, trött på det ideliga, utan
framgång bedrivna och föga målmedvetna
arbetet, när Du, älskade, dyraste PANICKA,
styrkte mig, läkte och tröstade mig och gav
mig liv, innehåll, hopp och framtid ... Hela
mitt hittillsvarande liv synes mig som en väg
till Dig, som en lång, mörk färd, vid vars slut
min belöning är att få längta efter Dig och
veta Dig vara helt och hållet min i en nära
framtid . ..

Valeries flirt med Rilke vändes i allvar.
Rilke skrev allt oftare om äktenskap, och
Valerie hindrade honom inte därvidlag. De
träffades allt oftare. Hon vande sig vid hans
sällskap. Hon studerade tillsammans med
honom, hjälpte honom med hans förberedelser
för mogenhetsexamen och tillrådde honom att
offentliggöra sina dikter. Hon ville sola sig
i hans litterära ryktbarhet. Men då ingen ville
förlägga en okänd författares dikter, beslöt
de att göra detta på egen bekostnad. Flera av
dessa dikter var tillägnade Valerie, och den
framgång som hon därigenom vann föranledde
henne att sälja några av sina smycken och ge
Rilke de pengar hon fick för dem, så att han
skulle kunna publicera hela diktsamlingen.
Och så utkom år 1894 på Verlag Kattentidt
i Strassburg tack vare Valeries gåva Rilkes
första bok, "Leben und Lieder, Bilder und
Tagebuchblätter — Vally von Rhonfeld zu
eigen". Valerie njöt av rollen som sångmö.
Rilkes långa näsa, tjocka läppar och
oregelbundna ansikte misshagade henne inte längre.
Rilke å sin sida blev mer och mer medveten
om hennes affekterade väsen. Från badorten
Misdroy, dit han begav sig efter sin examen,
skriver han: "Ditt ateljébrev var för övrigt
ganska intressant och jag gläder mig att inte
behöva returnera det. Det lät som ett
romankapitel ur en sentimental konstnärsroman ..."
Valerie sårades i sin fåfänga. Hon kände, att
Rilke drog sig undan hennes inflytande, och
blev svartsjuk. Med svartsjukan växte hennes
kärlek, till vilken nu lagts beundran. Det allt
spändare förhållandet dem emellan avspeglade
sig i korrespondensen. Rilkes kärlek svalnade
snabbt, och han krävde frihet. Vad återstod
för Valerie mer än att visa sig storsint? Efter
alla glödande kärleksbrev mottog Valerie julen
1895, strax före treårsdagen av deras första
sammanträffande, Rilkes avskedsbrev:

Kära Vally! Tack för att Du gett mig fri.
Du har visat Dig storsint och ädel också i
detta tunga ögonblick, bättre än jag. Min
välsignelse vilar över Ditt huvud. Du var en

381

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free