Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Carl-Erik af Geijerstam: Förföljande av det uppenbara. En huvudtanke hos Chesterton och Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL-ERIK af GEIJERSTAM
FÖRFÖLJANDE AV DET UPPENBARA
En huvudtanke hos Chesterton och Vilhelm Ekelund
Om Askungen säger: "Hur kan det komma
sig att jag måste lämna balen klockan tolv?"
skulle hennes gudmor kunna svara: "Hur kan
det komma sig att du får vara där till klockan
tolv?"
Detta antagna replikskifte i Chestertons
"Ortodoxi" återger ju med sin geniala
mot-fråga den besynnerliga böjelsen hos
människosjälen att fästa blicken bortom det närvarande
och att egentligen inte kunna fatta vad som
finns där eller orka med att uppleva det.
Samma ytterst enkla formulering av detta
sakförhållande finns i den vädjande frågan i
Rosenius’ väckelsepsalm (Sv.ps.379):
"Glömmer du alldeles bort vad du har...?"
På ett tidigt skolstadium mötte jag första
gången detta problem. Det visade sig finnas
i ett litet stycke i en engelsk elementarbok om
bärplockningens psykologi, som hette "Stick
to Your Bush." Moralen var naturligtvis att
den som höll sig till en buske tills där var
utplockat, fick mest bär i sin korg. Att jag
kommit ihåg denna situation, beror nog på
att det fanns en stilla opposition hos mig
mot den myndige lärarens förkastande av
denna moral. Om den tillämpades allmänt,
skulle det enligt hans auktoritativa uttalande
betyda allmänt stillastående och stopp för
utvecklingen. Men är det inte i stället så, att
man alldeles oavsett om man får bär i sin
korg eller inte, aldrig kan bli färdig med
någon buske men att man kanske har större
G. K. Chesterton: Ortodoxi. Till svenska av Gun
Fridman och Ernst Nathorst-Böös. Gebers 1948.
9:50.
■— Thomas av Aquino. Översättning av Sven Stolpe.
Norlins 1948. Inb. 11:—.
möjlighet till syn och omfattning om man är
stilla vid en, om man inte glömmer det
närvarande.
Chestertons hela livsinställning är återgiven
i frågan: Hur kan det komma sig att vi
överhuvudtaget får vara här — i denna
tillvaro? Våra steg berör tanklöst en jord, som
håller oss kvar och inte slungar ut oss i
världsrymden:
You that play tyrant to the dust,
And stamp its wrinkled face,
This patient star that flings you not
Far into homeless space.
("The Praise of Dust")
I "Ortodoxi" har Chesterton formulerat sin
livssträvan i orden "förföljandet av det
uppenbara". Det är en paradox av det äkta slaget,
ty det är endast skenbart och mekaniskt som
något är uppenbart för ett förbiglidande sinne.
Det som enligt språkbruket är uppenbart och
försett med namn, det som tillhör vår
närliggande värld måste upptäckas på nytt, måste
bli föremål för vårt sökande, för att det i
egentlig mening skall bli uppenbart för oss.
Chesterton sätter upp barnsagans livssyn och
moral mot den vuxnes, som är betingade av
inlärda fakta. Denne vet, att av ett ägg blir
en fågel och av äppelblom ett äpple. I sagans
värld finns inte dessa inlärda associationer
utan där sådant sker är det trolleri och man
kan vänta sig vad som helst. Ögat,
sinnesförnimmelsen i dess första skeende, kan inte
upprätta något associativt samband mellan
flygande vingar och ett orörligt ägg. Det är
också det första seendet som är det
betydelsefullaste, som har kvar hela den ursprungliga
förvåningsinstinkten. Det är denna som för
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
