- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
388

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Carl-Erik af Geijerstam: Förföljande av det uppenbara. En huvudtanke hos Chesterton och Vilhelm Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CARL-ERIK af GEIJERSTAM

Chesterton måste ge sin färg åt vår syn, för
att vi skall kunna fatta vad det är som
omger oss. I barnets värld är förvåningen
förhärskande: "En sjuåring fängslas, när man
berättar att Tommy öppnade dörren och såg
en drake. Men en treåring fängslas, när man
berättar, att Tommy öppnade dörren."

Vad som är den innersta anledningen till
vår oförmåga att uppleva det närvarande är
väl den förhärskande känslan av att "känna
till", "veta om" och "ha sett förut". Det är
något av en förbannelse som vilar över
kunskapen om fakta och den talar starkt ur Rabbe
Enckells "O spång av mellanord" i raderna:

Ack, är det verkligen nödvändigt att samla på fakta?
Då är jag förlorad. I fakta blev jag fängslad.
Vad som nu talar genom mig är bara sådant,
som finns till i vilket ögonblick som helst,
liksom regnvattnet i en skreva: det har samlat sig
och dunstar bort igen för att återkomma.

Den filosofi som Chesterton funnit i
barnsagorna inger känslan av att något alldeles
nyss blivit till. Bladen blev gröna strax innan
blicken föll på dem. Något har hänt för ett
ögonblick sedan. Vår dag är full av
upprepningar och vårt sinne reagerar mot detta på så
sätt att vi går förbi det som om det vore
intresselöst och livlöst. För Chesterton är just
den enformiga upprepningen av samma sak
det stora tecknet på kraft och liv. Barnet
besitter denna kraft då det upprepar sitt "en
gång till", när det finner något roligt. Men
den vuxne åtrår förändringen för att få
känslan av liv. För honom flyter flodens vatten
enformigt, han vänder bort blicken från
tusen-skönornas äng, som inte erbjuder någon
variation och gryning och soluppgång är blott
något oundvikligt, vars inträffande man kan
avläsa i almanackan.

I "Mannen som var Torsdag" gör
Chesterton en mycket belysande parallell till
ovannämnda tankegång i "Ortodoxi". Två poeter
har olika åsikter. Den ene håller på anarkin
i konsten, att världen i sin alldagliga skepnad
ska slås sönder för att poesin genom denna

oväntade händelse ska växa fram. Konstnären
har sin glädje i oordningen och om det inte
vore så, skulle de underjordiska järnvägarna
i London vara den mest poetiska sak i
världen. Den andre svarar överraskande att för
honom är detta ordningens centrum även
poesiens. Då han åker mellan Charing Cross och
Victoria är hjulgången mot skenorna nog för
att bygga upp en dikt, vars lysande klimax
är att han verkligen kommer fram till den
station, som står tryckt på biljetten och inte
till Baker-Street eller till Bagdad.

Huvudintrigen i denna filosofiska
äventyrsroman hör också nära samman med den
dominerande tanken i Chestertons livsåskådning.
Huvudpersonen får under en serie av
äventyr uppleva att han misstagit sig, sett fel och
att det fanns något annat dolt bakom tingen.
"Cannot you see that everything is stooping
and hiding a face?"

Det vanliga, det som alla har gemensamt
blir genom denna livsinställning ovanligt. Vår
existens blir innerst av samma slag som
Robinson Kruses. Vi har räddats till denna tillvaro,
och de ting som omger oss, kunde alla ha
gått förlorade vid skeppsbrottet. Vi står på
så sätt ständigt inför situationen att upptäcka
ett okänt land och för Chesterton blir all
verksamhet till vinnande av detta syfte omvärvd
av mysterium och helgd. Våra sinnen som ger
oss förmåga att uppleva omvärlden blir
funk-tiner av helig art, och det är med förtjusning
han hos Thomas av Aquino förnimmer
vördnaden för sinnena och återger hans angrepp
mot manikeismen, läran om livets förnekande.
Tingen är aldrig onda utan det är blott
avsikterna som är onda och Chesterton
konstaterar: "Ty endast Guds verk kan vara
materiellt: djävulens är och förblir rent andligt."

Det är givande i detta sammanhang att dra
en parallell med Johannes V. Jensen, för
vilken sinnesförnimmelserna intar en central
plats även i spekulativt syfte. I sin vackra
"myt" Fusijama, som kom till ett år tidigare
än Chestertons "Ortodoxi", skildrar han hur
åsynen av berget från havet försatte honom

388

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free