Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bokrecensioner
avseenden lämnat långt bakom sig.
Puberteten innebär för henne uteslutande en
omvälvning på det psykiska planet. Fysiskt förblir
hon däremot könlöst oberörd och upplever inte
sin kropp som annat än "en lång trälåda med
en hjärna inuti". De samtal hon för med sig
själv tangerar ämnen som ligger helt utanför
hennes erfarenhetssfär, men innehåller å andra
sidan idiomatiska avvikelser av mycket naiv
ramsekaraktär. Hennes dagboksanteckningar
och litterära försök har i överensstämmelse
därmed en makaber, infantil fantastik som
motverkar hennes intellektuella brådmognad.
Som psykologiskt särfall är denna hätska,
tidigt frostpudrade, i sig själv inkrökta
flickunge fascinerande och oroande, samtidigt som
man måste fråga sig om hon ens som särfall
är riktigt tänkbar. Ett problem som Jean
Stafford aldrig söker ge någon lösning på är hur
barnen Fawcett har blivit sådana de blivit.
Om de är milj oskadade, vad i deras andliga
utrustning är det som har disponerat dem för
att bli det? Vilka arvsanlag skiljer dem från
deras äldre, väluppfostrade och docksöta
systrar? Molly är tydligen något av en psykopat
och upplever också sitt eget predikament som
helt artskilt från de övriga
familjemedlemmarnas, inklusive Ralph. Hennes fulhet,
understruken av en närsynthet som gör henne
hjälplös utan glasögon, har sannolikt bidragit till
det mindervärdeskomplex som man får
förutsätta att hennes ständiga oppositionslusta är
avsedd att kompensera. Men hennes yttre
handicap räcker inte till som förklaring, och
den som vill dragga efter dunklare och
svåråtkomligare orsaker blir lämnad i sticket av
författarinnan.
Annars är "Puman" ur själsskildringens
synvinkel ett kraftprov. Men den är också något
annat: ett illusionslöst och personligt
konturerat inlägg i efterkrigsdebatten om människans
ensamhet. Mycket försonande ljus faller inte
över Jean Staffords ståndpunkt. För henne är
konflikten evig och olöslig. Den ende som
skulle kunna locka Molly ut ur den isolering
hon förskansat sig bakom sviker blint sin
uppgift, inte av ond vilja men genom
obetänksamhet, egocentricitet och bristande tålamod.
"En väns kärlek består alltid, och en broder
födes till hjälp i nöden", lyder romanens från
Ordspråksboken lånade motto. Och sedan
Ralph hunnit bryta mot den texten, upplöses
allt i skräck, ånger, ömklighet, i en förvirring
som poängteras av den gamla negressens
slutreplik: "Herre Jesus. Din stackars lilla vita
krake." Man vet inte om hon säger det till
den döda Molly med kulhålet i pannan eller
till den ångestpressade Ralph, men det
riktigaste är kanske att anta att hon vänder sig
till dem bägge.
Denna berättelse om en inåtvänd och
neurotiskt överspänd barndom har Jean Stafford
förmedlat med vattenklart artisteri och på en
prosa som samtidigt är livfull och sordinerad.
Själv håller hon sig hela tiden i bakgrunden
och låter historien verka med det åskådligas
och påträngandes förtätade kraft. "Puman" är
en konstnärligt balanserad bok, som fängslar
genom sin noggranna planläggning och mjuka,
skimrande stil. Trots romanens analytiska
prägel är den yttre verkligheten långtifrån
förbisedd; insprängda i det obevekliga
händelseschemat finner man egenartade och rörliga
folklivsscener, detaljrika utblickar över
Colorados bergmassiv och glaciärer och spöklikt
övergivna träslottsbebyggelse från den stora
guldrushens dagar. Mellan naturen och
människorna försiggår ett intensivt växelspel som
kulminerar i den ödesdigra jakten på puman.
Inslagen av humor och kvickögd ironi ger
ljusare schatteringar åt den mörka grundsynen
i Jean Staffords bok. Men huvudintrycket av
romanen knyter sig likväl till formuleringarna
för ett djupt och förtärande allvar. Genom den
stilistiska disciplinen skorrar undertonen av
bitter resignation: När det inte finns något
hopp i barnets värld, var skulle det då finnas
något hopp? Per Erik Wahlund
RYSSLAND GENOM
ETT TEMPERAMENT
John Steinbeck : Rysk dagbok. Med
fotografier av Robert Capa. Bonniers
1949. 16:—.
Till sin stora glädje har John Steinbeck efter
publicerandet av sin ryska dagbok blivit
beskylld ömsevis för att vara bolsjevik och
ryss-ätare. Det är svårt att förstå hur någondera
parten kan uppdriva någon indignation inför
boken. Steinbecks ryska dagbok kommer mest
att värva sympatisörer för Steinbeck
personligen, och de intressantaste upplysningarna
ger den om amerikanskt tänkesätt. Men
dessutom ger den också något av vad den vill ge,
en inblick i vanliga ryska människors sätt att
leva och tänka.
Boken går inte på djupet och avser inte att
5 BLM 1949 v
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
