Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bokrecensioner
ficerad kolorist. Hans särart som berättare
kommer att bli starkare framhävd, när någon
av hans novellsamlingar, t. ex. "Something
Short and Sweet" eller "The Beauty of the
Dead", föreligger på svenska.
Konkurrensen om tätplatsen bland vårens
anglosaxiska översättningar är glädjande hård.
Bates’ roman distanseras redan av den högt
begåvade debutanten Jon Goddens "Huset vid
havet", med vilken den annars har vissa
ytliga beröringspunkter: en intensivt
spänningsfylld handling, en sparsmakad
naturbeskrivning och ett erotiskt motiv i parternas
individuella situation. Men "Huset vid havet" har
dessutom vad "Purpurslätten" saknar,
nämligen djupdimension, en mänskligt gripande
sida. Förlagsreklamens betoning av bokens
thrillerinslag gör lika litet som det banala
omslaget rättvisa åt en roman, som inte är mer
thriller än Faulkners "Ljus i augusti" och som
stundtals får en flyktig men eggande kontakt
med hemliga underströmmar och irrationella
djup.
Den som inte är van att läsa mellan raderna
och fästa större vikt vid det lågmält utsagda
eller bara antydda än vid det högljudda och
understrukna kan naturligtvis med glädje
konstatera att det finns starka effekter i Jon
Goddens bok. En kvinna i fyrtiårsåldern, som fått
sina nerver söndertrasade under Blitzen mot
London, har dragit sig tillbaka till ett ödsligt
beläget eremitage på Cornwalls sydkust, ett
vitt stenhus som inte bara kommer att spela
en passiv roll som bakgrund för de
omstörtande händelser hon invecklas i, utan också
får en karaktär av mystiskt känslopåverkande
faktor i sammanhanget. Sent en natt kommer
en objuden gäst till huset, en desertör ur
amerikanska armén som under sitt uppjagade
tillstånd har hunnit begå både våldtäkt och
mord, och vad romanen sedan handlar om
är hur kvinnan av en dunkel impuls
föresätter sig att gömma honom och hålla besökare
borta, och hur hans hårda, fordrande ungdom
och hennes undfallande moderlighet och
kli-makterietunga ömhetsbehov möts i ett
förbittrat uppflammande före avslöjandet och
sammanbrottet.
"Jag är bara ditt skydd och din vila",
sammanfattar kvinnan. Och de orden ger
täckning åt den djupaste tendensen i "Huset vid
havet", som formar sig till en halvt
realistisk, halvt drömlik skildring av hur två
människor tvingas ut ur sin ensamhet och söker
uppnå en förening trots fysiska och mentala
olikheter och trots katastrofhotet över deras
huvuden. Den halvgamla Edwina Marsh hör
också till desertörernas släkte; hon har gjort
ett försök att undandra sig krigets vardag och
börja om på nytt med isoleringen som mål
och det ensliga huset som ett svårforcerat skal
kring sin nyvunna oavhängighet. För henne
är inget ljud vackrare än prasslet i sanden av
fotsteg som avlägsnar sig. Men mot den
amerikanske soldatens desperata krav står hon
värnlös; hon accepterar en möjlighet till gemenskap
just därför att han representerar en flykt från
verkligheten som påminner om hennes egen,
fastän förlagd till ett förgrovat, obönhörligare
plan. Det är två ensamheter som strävar att
upphäva varann, två outsiders som pressas
ihop av en övermäktig situation och före den
våldsamma upplösningen hinner förnimma
vilan i och genom varann. Husets tegelväggar
har inte visat sig motsvara ägarinnans
förhoppningar, de har inte kunnat utestänga
människa från människa.
Det är den ensamma kvinnan som dominerar
i romanen; karakteristiken av desertören är
vagare och banalare genom sin anstrykning av
traditionell demoni. Edwina Marsh står intimt
levande för läsaren, en labil sensitiva, äntligen
ryckt ur händerna på förmyndarmänniskorna,
patetisk i sin kroppslighet, gripande i sin
plötsliga och intuitiva vetskap om att hennes tomma
liv äntligen ska få ett innehåll. Det finns en
seen i boken, där hon talar mjuka ord till ett
barn som inte existerar; det finns en annan
där hon mönstrar sin övermogna kropp
framför spegeln med en ungflicksaktig blandning
av lustfylld häpnad och skygg motvilja —
ingen av dem är lätt att glömma. Genom att
hon försöker dikta ett slags vardagsnära och
igenkännbar trivsel kring en mörkerskuggad
episod växer hon ut till en tragisk gestalt.
Hon genomskådar sin belägenhet, men vill
stanna i den därför att det är den enda som
någonsin gett henne en skymt av mening.
Som fond för denna passionshistoria med
dess egenartade stämning och svävande
psykologiska schatteringar målas i
impressionistiskt manér det cornwallska
försommarlandskapets karga ljuvhet. Ljus och skugga flyter
över i varann, det saftiga gräset ljusnar och
mörknar, havet sidenskiftar från blågrönt till
lila. Naturens växlingar och sommarens
fullbordan ackompanjerar med smärtsam
oberördhet bokens förkunnelse: "Det kommer alltid
att finnas somliga som inte kan fortsätta i
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
