- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
417

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bokrecensioner

förmälts med en diskret och lågmäld förmåga
av inträngande karakterisering, ett pålitligt
och vederhäftigt omdöme samt en sobert
nyanserad stilkonst, som dock någon gång kan
bli lite välvilligt utsuddande på punkter där
skarpa, mycket skarpa distinktioner hade varit
av nöden.

En och annan detalj inbjuder till
invändningar — det vore ju ledsamt annars. Ett
namn som jag saknar både när det gäller den
religiösa förkrigsdeb atten och på tal om
trettiotalets politiska polemiker är Torgny
Segerstedts. Teologfejden kring denne ledde
dock 1912 till mycket betydelsefulla
principiella ståndpunktstaganden, inte minst från
Söderbloms och Manfred Björkquists sida, och
hans magnifika idéstrid mot nazismen, där
den politiska journalistiken adlades till konst,
är ett ofrånkomligt inslag i 1930-talets
intellektuella liv och kom dessutom att spela en viss
roll för författare som Eyvind Johnson och
Vilhelm Moberg, mindre profeter att förtiga.
Uttrycket "tyskorienterad" om Bo Bergman
chockerar mig en smula; det gäller dock de
poetiska förebilderna Goethe och Heine, vilket
för undvikande av missförstånd borde ha
understrukits tydligare. Tolkningen av
Hellströms "Kring en kvinna" förefaller mig
förenklad och som sådan diskutabel; Sibyl
Bos-well är dock inte bara tom och enfaldig utan
också en viljestark hysterika med en dyliks
fruktansvärda makt över människor, och att
Hellström lyckades gestalta henne så att detta
blev förnimbart synes mig värt ett större
erkännande än Linder vill gå med på. Om
Lindorm var blixtrande kvick som det säges s.
296, så måtte detta ha visat sig i privatlivet
men i varje fall inte i hans kåserier, som var
bland det mest småborgerligt förnumstiga jag
läst inom den genren. Slutligen förvånar det
mig, att en så lyhörd tolk som Linder inte
förnummit det personliga tonfall som bröt igenom
den hårda stiliseringen i Pär Lagerkvists
ungdomsnoveller "Järn och människor"; "vad
förmår det kalla järnet mot en människas levande
själ?"

Men det här är bagateller. Långt mera finns
att särskilt framhäva och berömma i Linders
imponerande verk. Dit hör det faktum, att han
till skillnad från Castrén ryckt in den
filosofiska idédebatten i skildringen av epokens
intellektuella liv. Inte bara det principiellt
viktiga mellanhavande! Vitalis Norström—Hans
Larsson har fått komma med, utan dessutom
har här uppsalafilosofien med Hägerström och

Phalén som främsta namn för första gången
uppmärksammats i litteraturhistoriska
sammanhang, fastän deras direkta inflytande på
litteraturen knappast gjort sig gällande
förrän på 40-talet. Kritikens roll har studerats,
särskilt i fråga om tiotalisterna, och man
konstaterar med glädje att även så personliga
profiler som Klara Johansons och August
Brunius’ finns med i bilden — de brukar eljest
vanligen förbigås. I fråga om Olle Holmberg
har författaren gjort en välkommen och
riktig åtskillnad mellan hans essayistik och hans
dagskritik, men han har inte ägnat lika stort
utrymme åt Ivar Harrie, som dock på ett helt
annat sätt stått i fruktbar förbindelse med den
levande litteraturen. För övrigt har ett stort
antal detalj omdömen slagit mig som fyndiga
och träffande. Det gäller för att bara nämna
ett par exempel karakteristiken av Lubbe
Nordström som "förfallets historiker", och det
gäller påpekandet, att perspektivet snedvridits i
Stellan Petreus-serien genom att fadern gjorts
till officer, varvid hela den sociala
ursprungsmiljön måst göras om och förlorat sin
verk-lighetshalt. Linder har för övrigt gjort sig
mödan med källkritiska undersökningar av
både "En mycket ung man" och "Carl Heribert
Malmros". Debattargumenten i den förra har
hämtats från Lidforss’ och Söderbloms skrifter
från åren kring 1910, och det är sålunda en
anakronism när de i berättelsen förlagts till
1901. I den senare boken citeras Höffding
efter Landquists avhandling om "Viljan", som
Hellström fått sig tillsänd i London 1908. Att
sexualmystiken hade underjordiska
förbindelser med den primitivism och antiintellektualism
som gick i dagen i nazismen, är en omstridd
åsikt, men jag ser med tillfredsställelse att
Linder delar den. Hans sammanställning av
Lo-Johanssons "Statarnoveller" och
Fridegårds "Fäderna" med Heidenstams
"Karolinerna" och Strindbergs "Svenska öden och
äventyr" är verkligt upplysande — den ger
en uppfattning om hur hela den svenska
samhällsbilden förändrats under ett halvsekel och
om hur detta återspeglas i litteraturen.

Det har varit ett sällsynt händelserikt och
växlingsrikt halvsekel, inte minst på det
kulturella och litterära livets område, och Linder
har med varsamma, kunniga, förfarna
händer fångat och återgivit de ständigt skiftande
dragen. När vi en gång kommit på längre
avstånd har bilden av vår epok troligen hunnit
förändras och ter sig kanske ganska
annorlunda, men för överskådlig tid framåt kommer

417

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free