- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
419

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOTISER

Nyfunna Strindbergsmanuskript

I anslutning till Strindbergsjubileet i vintras
genomgicks och granskades alla manuskript av diktarens
hand, som befinner sig i Albert Bonniers förlags ägo.
Allt som allt finns ett sextiotal sådana i arkivet, som
nyligen omorganiserats och inrättats efter moderna
principer. Enligt meddelande av arkivarien Rudolf
Simonis fanns bland dessa icke mindre än åtta, som
icke varit kända vid utgivandet av den stora
55-bands-upplagan av Strindbergs skrifter och därför icke
nämns i Jolin Landquists kommentarer. Häribiand
märks först och främst manuskriptet till prosaboken
"Ensam", som tidigare icke varit känt för forskningen.
Det är efter Strindbergs förhållanden tämligen enkelt
utstyrt, utan ornament eller andra utsmyckningar.
Intressantast bland de övriga är måhända handskriften
av den kända dikten "Vid sista Udden", ursprungligen
tryckt i kalendern Svea 1905, sedan intagen i "Ordalek
och småkonst". Detta manuskript har ansetts för
förlorat, men är nu alltså återfunnet. Bland övriga
påträffade manus kan för komplettering av Landquists
uppgifter nämnas Strindbergs handskrift till dikten
"Solrök" i "Dikter", som förut endast varit känd i Siri
Strindbergs avskrift, "Mitt Venedig" ur "Likt och
olikt I" samt "Carl Larsson" ur samma arbetes andra
del. Vidare "Är det icke nog?" ur "Prosabitar från
1880-talet" och "Svensk natur", "En blick mot
rymden" och "Silverträsket" ur motsvarande samling från
1890-talet.

Samtliga dessa saker utom "Ensam" har tidigare
tryckts i kalendern Svea.

Sara Sand och trettiotalskritiken

Som Ebbe Linde meddelar i sin teaterkrönika har
Stina Aronsons skådespel "Syskonbädd" haft en
uppmärksammad premiär på Studiescenen i Stockholm
och även utkommit i bokform. Förra gången denna
pjäs utgavs, 1931, under pseudonymen Sara Sand,
rönte den emellertid knappt någon uppmuntran. Läser
man kritiken från den gången finner man egentligen
endast Elof Ehnmark och på andra sidan Bottenhavet
Elmer Diktonius bland de mer entusiastiska
beundrarna, medan stycket i övrigt fick dela den övriga
tidiga 30-talsmodernismens öde — att de flesta
knappast ens försökte förstå dess form och mening. Bland
de mer kuriösa omdömena förtjänar ett par att citeras.
Det ena är en stor stockholmstidning, som må förbli
anonym: "För läsaren går det nog att komma igenom
pjäsen, men att uppföra den vore otänkbart. Publiken
skulle troligen somna redan i andra akten, varvid
titeln finge en alldeles oavsiktlig innebörd, men
roande." Den andra recensionen, ur en liten
landsortstidning, lydde i sin helhet: "En ovanlig historia, om
än även icke så särskilt originell. Verkar oklar på
något sätt."

Liknande öden rönte åtskilliga av Stina Aronsons
experimenterande tidiga böcker. "Syskonbädd" visar
emellertid att det kan vara skäl att återvända även till
sådant som författarinnan skrev före sitt genombrott
med "Hitom himlen" 1946.

En engelsk krigspoet

I det senaste kriget förlorade engelsk litteratur
åtminstone två begåvade unga lyriker: Sidney Keyes,
som stupade i Tunis, 21 år gammal, och Alun Lewis,
som omkom vid en olyckshändelse i Burma 1944, då
han var 28 år. Lewis, som nyligen gjorts till föremål
för en artikel av Harold Nicolson i The Observer, var
walesare, född i en liten gruvstad och förvärvade
småningom en akademisk examen i Manchester. Han
utgav flera diktsamlingar, den sista kom postumt 1945
och hette "Ha! Ha! among the Trumpets". Nyligen
utkom hos Allen & Unwin en volym med brev av
honom pius sex efterlämnade noveller (8.6). Sitt
litterära program angav han i följande ord: "Förstår du
inte hur lyrik kommer till — eller misslyckas? Genom
att man hela tiden försöker, genom att misslyckandet
hela tiden bringas närmre och närmre det avsedda,
genom att söka och inte finna och fortfarande söka,
genom att det i själva centrum av sorgen finns styrka."
De rika lovorden om Lewis’ lyrik och noveller tyder
på att han med framgång tillämpade denna
mödosamma metod.

Denton Welch död

Denton Welch, den engelske författaren till den fina
barndomsskildringen "Ljuva ungdom" som utkom på
svenska i Panache-serien, har avlidit 31 år gammal vid
en trafikolycka. Hans övriga böcker var "Maiden
Voyage" (1943) och den nyligen utkomna
novellsamlingen "Brave and Cruel". För dessa senare två böcker
utförde han även de vackra omslagen.

Den ruttne Saroyan

I senaste numret av den ryska tidningen New Times
går den kände sovjetpublicisten D. Zaslavsky till ett
häftigt angrepp mot William Saroyan, vilkens
deka-denta konst han anser signifikativ för det
upplösningstillstånd som råder i Förenta Staterna. Artikelns
utgångspunkt är Saroyans senaste pjäs "Jim Dandy".
Någon analys vill dock inte Zaslavsky ge sig in på då
han anser stycket totalt meningslöst. Han ser i Saroyan
en företrädare för den grupp kulturarbetare som f.n.
hotar att förstöra Amerikas folk: "En armé av
författare, från dem som framställer kriminalstrunt till
de mest subtila och förfinade "filosofer", har satt sig
i sinnet att förstöra alla idéer, håna idéerna, förfölja
idéerna i tron att det bästa sättet att bekämpa
socialister är att skapa fullständig brist på idéer." "Bakom
förnekandet av socialismen, demokratien, patriotismen,
den nationella friheten och oberoendet", säger Z.
vidare, "lurar den kosmopolitiska lära som reaktionen
utnyttjar för att korrumpera massorna". (Intressant
är att notera att det numera är reaktionen som uppges
förneka patriotismen, även i en kapitalistisk ståt som
Amerika.) Med någon omkastning av
tidssammanhanget ser den ryske tidningsmannen i Saroyans
förkunnelse en återklang av Sartres och anser hans
böcker lika omöjliga att läsa som dennes, vartill ges
följande märgfulla motivering: "Inte därför att de är
djupsinniga — de är avsiktligt meningslösa — utan

419

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free