- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
437

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Eyvind Johnson: Pierre Barrot - Bengt Anderberg: La mer. Dikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

la mer

just då att han inte visste att han mumlade det:
att hon var mycket vacker. Hon sade något
om att det bör man inte säga när man är
präst, och han gick bort från henne.

Hon var det vackraste han någonsin hade
sett. Och fast han visste att hon var en sköka
kände han att hon var ren och att det fanns
ett moderligt och kamratligt lugn inom henne
som ingenting kunde störa, som inga demoner
kunde rubba.

En natt strax efteråt drömde han om henne.
De vandrade över en stor bro, genom ett
vimmel av mänskor och demoner som tjöt och i
slingor av eldslågor som slog upp kring dem
utan att bränna. De var alldeles lugna. De
höll varandra i handen. Han visste, att när de
hade kommit över bron skulle han få lägga sitt
huvud mot hennes spända bröst, röra vid dem
med kinden.

(Ur en roman.)

BENGT ANDERBERG

LA MER
i

klockan slår tre i alla kyrktorn fabriksskorstenar och lyktstolpar

ödsligt och ensamt förtätade ensamhet

lika för alla under nattlampan under rännstensgallret

man ber om en människa

i husen som går förbi är alla våningar och byrålådor fulla
det krälar av ben och blodkärl men förvittrat under pälsmössan
vandrar här det övergivna huvudet

små bitar av läpparna har fallit bort huden är utsliten vid ögonen

osäkert rör sig dess tjocka timga med orden

inlindad i tickande pulsådror tänker hjärnan osäkert

på allt som har varit är och skall samt en kvinna som inte finns

moder som inte finns

en flock av vågor drar förbi den mjuka stranden

ett moln av skugga vattendoft och vind

en hud som trygghet bjuder en mun som trygghet bjuder

en hud som doft en mun som vågor ögonpar

en blick av vågor stranden

437

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1949/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free