Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Noël Devaulx: Vampyren. Novell. Översättning av C. G. Bjurström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOËL DEVAULX
händelser förruttnar nästan utan att jag
känner igen dem.
Så länge min far levde — han var notarie —
hade vi en aktningsvärd ställning. Vi ägde det
där huset med gårdsplan och trädgård, vars
clematis och blå fönsterluckor man
fortfarande beundrar mitt emot länsstyrelsen. Vi
hade två tjänsteflickor, en pointer, fyra kattor
och fulla skåp och visthusbodar. Det har jag
hört av min stackars mor som aldrig nog
kunde förundra sig över hur
osammanhängande ödet kunde vara. Jag var två år när min
far drabbades av en giktattack som steg upp
till hjärtat. Förutom minnet av en
uppmärksam make och en mönstergill notarie
efterlämnade han endast intecknade ägodelar. Vi
lämnade egendomen och flyttade till en liten
våning ovanför sybehörsaffären. Min mor grep
klappträn och kvastar, och tog tappert itu med
kök och disk. Min uppfostran blev härigenom
en aning åsidosatt.
Inte så att jag på något sätt undgick
skolornas smuts. Men där blev mina naturliga anlag
snart förlamade när jag inte fick tala annat
än på tillsägelse och inte skriva annat än om
påtvingade, ofruktbara ämnen. För att förklara
varför jag fick en sådan avsky för studierna
vill jag till lärarnas bannor och min mors
bittra förebråelser foga att jag alltför snart
upptäckte varför vi till och med på lovdagarna
stannade hemma, inspärrade i vår våning; det
var av fruktan för att möta en pojke i min
ålder som bar klosterskolans mössa — i
högröd sammet och med mjuk kulle — och som
eskorterades av sin hedervärda familj, medan
jag, på grund av de små omständigheter i
vilka vi levde, var hänvisad till att bära
läroverkets skärmmössa med hakrem och
guldkvistar. I den ständigt igenbommade salongen
(solskenet förtär bonvaxet och drar till sig
damm) nötte min mor ut ögonen med att
sitta och lappa forna tiders praktfulla linne
eller också tog hon emot besök av mina
mostrar. Jag låg på magen på golvet och låtsades
läsa mina läxor. I själva verket var jag på
steppen och jagade buflar eller också drog
jag lott om kvinnor på en krog i Texas.
Hur jag därifrån kom att hamna bakom
disken hos Monsieur Pompidor är en föga
upplysande historia. Läsaren får själv föreställa
sig hur firman Pompidor snabbt växte ut och
ställde den konkurrerande fabriken i skuggan.
När min mor dog hade jag en Ford för
kunderna på landet, skinande nya väskor och de
skönas bevågenhet i hela trakten.
Trikåhandeln — jag avser den finare
trikå-varubranschen — utsätter en ung
handelsresande för påträngande frestelser. På
marknaderna finns det ingen något så när vaken
flicka som inte lyckas få rabatt på en brokig
halsduk. Och på bondgårdar låter även de
mest naiva, om bonden är på åkern, lätt
besegra sig av värmen, det vita vinet som man
alltid dricker och ett skärp i siden jersey, som
ger anledning till förtjusande närgångenheter.
Många skulle däri inte se annat än anekdoter
att berätta mellan osten och frukten, men vi
vill här på det strängaste fördöma de
snedsteg som togs av en eldig ung man, som
alltför tidigt berövats en moders råd.
Den kommersiella vinningslystnaden och
jakten efter amorösa äventyr drev mig att
ständigt utvidga mitt verksamhetsfält, och en
vacker dag befann jag mig mitt uppe i
Mon-tagnoles-trakten. Bland dessa brända dalar
har man nämligen en chans att träffa på en
och annan egendom med nästan feodalt
utseende, som minns tiden då avdankade horder
av legoknektar drog fram genom landet. De
gamla jordegendomarna, som i folkfantasin
gärna ter sig som livegenskapens sista
bålverk, erbjuder i själva verket de mest
egendomliga exempel på patriarkalisk ekonomi. Det
enda som förbinder dem med yttervärlden är
oljeuppköparna som lämnar ut, inte bortrövade
barn, men jordbruksredskap mot årets
oljekrukor. Ni förstår vilken lust jag hade att på
dessa primitiva människor pröva våra
modellers prestige.
Förmiddagen hade gått åt till en fåfäng färd
längs vägarna. Jag hade stannat för att äta
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
