- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
447

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Erik Hj. Linder: Hjalmar Bergman och ekonomien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HJALMAR BERGMAN OCH EKONOMIEN

för till en av styrelseledamöterna, som gjorde
tjänst vissa timmar i veckan. Det reella
chefskapet var Claes Bergman ingalunda sinnad
att avstå ifrån.

Men han var en ovanlig sparbankskamrer
även i andra avseenden. Han låg i omfattande
privata affärer, var med och tog initiativet
till ett par för Örebro stad mycket viktiga
företag, Örebro Pappersbruk och Örebro
Elektriska aktiebolag. När Örebro skulle få sin
första kraftledning från Bratt- och
Skråm-forsarna, berättar Hjalmar Bergman själv på
ett ställe, var det "Stor-Claes" som (med
sonen i sällskap) gjorde en resa ut i länet
för att övertyga halsstarriga jordägare. Det
måste ha varit omkring 1898, när Hjalmar
var 15 år.

Faderns lön i sparbanken var givetvis ganska
blygsam; men den var inte hans enda inkomst.
Han var under många år försäkringsagent för
Skandia och Fylgia; det var i denna
egenskap han en gång grundlade vänskapen
mellan sig och August Lindberg. Claes Bergman
hade övertalat Lindberg att ta en
brandförsäkring på truppens teatergrej or, och det
råkade bli eldsvåda just i Örebro!
Agen-turerna inbragte sannolikt rätt stora belopp.
Vid sidan av denna verksamhet köpte och
sålde han tomter och aktier — spekulerade
med andra ord. Familjen var iu
affärsbeto-nad, svärfadern-färgeriägaren var miljonär
och det gällde väl i någon mån att ta upp
tävlan med honom. Bland aktier i kamrer
Bergmans ägo kan nämnas — utom i de två redan
nämnda örebro-företagen — poster i AB
Separator och AB Fors ullspinneri; hans två
största tomtköp — vilka vanligen, liksom
aktieköpen, skedde i samarbete med andra
affärsmän i staden eller länet -— gällde två
områden, som numera är stadsdelar i Örebro.
Det ena hette Holmen och det andra Västra
Mark. Av dessa två spekulationsobjekt torde
han ha gjort sig vinst på det förstnämnda.
Det andra skulle med tiden utan tvivel ha
gjort honom till en mycket förmögen man;
gäster och vänner skulle alltid ut och bese

Västra Mark, en obruten guldgruva. Men som
det ibland händer, fick han varken råd eller
tid att invänta rätta ögonblicket. När kamrer
Bergman gick bort 1915 hade han länge varit
i stort behov av kontanta pengar, men Västra
Mark kunde inte realiseras med vinst. Claes
Bergman var förmögen — i hoppet.

Den omständigheten att huvudparten av
hans egendom var en framtida tillgång
hindrar emellertid inte, att han disponerade över
ganska stora penningsummor. Några år efter
sekelskiftet ansågs han av somliga vara "god
för någon miljon", men det var säkert en
överdrift. En halv miljon skulle nog ha
kommit sanningen närmare. Hur mycket han ägde
torde ingen riktigt ha vetat. I vilket fall som
helst: han ville inte leva alltför billigt, han
ville vara generös mot barnen, han hade
ingenting emot att det syntes att kamrer Bergman
hade god råd. Detta beteendemönster satte
spår hos den dyrkade sonen, som också torde
ha varit den medlem i familjen, som var bäst
insatt i familjefaderns affärer. När de två
herrarna Bergman, far och son, storväxta och
dominerande, trädde in på ett hotell eller en
restaurang, stod personalen som en vajande
rågåker till höger och vänster. Så ville
Stor-Claes ha det. Och Hj almar Bergman — den
överkänsliga nervmänniskan — ansåg nog inte
förhållandet vara onaturligt. Tvärtom. Han
övertog faderns benägenhet, och den snarast
stärktes med åren. Den skygge diktaren bar
masken av en grandseigneur, som gärna hade en
tusenlapp eller två i plånboken.

En förmögen pappa som vill vara generös,
en dyrkad son som är fattig författare men
har ganska stora anspråk — man tycker sig
kunna ana följderna av denna konstellation.
Å ena sidan lärde sig Hjalmar Bergman att
spela på sin temperamentsfulla fader som på
en klaviatur. Ungdomsbreven överflödar av
anspelningar på ekonomiska förhållanden och
innehåller just de psykologiskt träffsäkra
vändningar, som kan tänkas ha utlöst faderns
givmildhet. Men det vore säkert oriktigt att
i detta förhållande läsa in något slags inställ-

447

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free