- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
449

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Erik Hj. Linder: Hjalmar Bergman och ekonomien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HJALMAR BERGMAN OCH EKONOMIEN

(eller hade han räknat med 50 000 ?) var
osäkert placerade i aktier och kunde
betecknas som obefintliga.

Boutredningen tog en god del av våren i
anspråk. Till sist bestämdes, att en syster och
svåger till Hjalmar Bergman skulle överta
både tillgångar och skulder och med tiden
försöka avveckla affären på bästa möjliga sätt.
Hjalmar Bergman och hans yngre syster
avstod från alla arvsanspråk.1

Det är inte tvivel om att denna
händelseutveckling gjorde ett mycket starkt intryck
på författaren Hjalmar Bergman. Marken
måste ha gungat under hans fötter. Hela det
reseliv, som han ansåg så nödvändigt för sin
produktion och sin sinnesro, hotades starkt.
Vardagens alla trivialiteter, som han avskydde
så, tycktes komma honom farligt nära. Och
framför allt, Bergman måste i högre grad än
tidigare lita till sin produktion för sitt
uppehälle. Det finns intet som helst tecken på att
Hjalmar Bergman någonsin befann sig i ett
läge, där han verkligen hade ont om pengar;
han redde sig gott, och beställningar fanns
alltid att fullgöra; men särskilt under
månaderna närmast efter faderns död kunde han
jaga upp sig med vilda fantasier om de
förpliktelser han kunde bli tvungen ikläda sig
gentemot kamrer Bergmans borgenärer.

Sommaren 1915 skrevs Dansen på Frötjärn,
andra delen av Komedier i Bergslagen. Denna
bok fullföljer stämningar och stilgrepp från
första delen. Den är både marionett- och
ara-beskartad. Men berättelsens slingor är
tungsinta, de två novellerna handlar om kärlek
och död eller om obetvinglig livsleda — allt
i en ram av pittoreskt och detaljrikt
bergslagsliv. Det är i dessa böcker, som Bergman mer
än någonsin framstår som en Selma Lagerlöf
med andra och mörkare förtecken.

Denna bok vann spontan uppskattning av
Tor Bonnier och gav också ekonomiskt utbyte
— men knappast så stort som författaren hade

1 I min bok "Fyra decennier av 1900-talet" (del
VIII av Schück—Warburgs litteraturhistoria) uppges
att det blev urarva konkurs, en uppgift som
härmed rättas.

väntat och tyckte sig behöva. Förläggaren lär
ha framhållit, att böcker med denna
uppläggning och detta motivval aldrig skulle kunna
tänkas bli en större framgång hos publiken.
Borde inte en annan genre försökas?

I vilket fall som helst var det av ekonomiska
hänsyn som Bergman år 1916 publicerade
en äventyrsroman under pseudonym. Den hette
Falska papper, och författarnamnet var Holger
Bråte. Den trycktes mellan januari och augusti
i Bonniers månadshäften och kom på hösten
samma år i bokform. Den är underhållande,
skarpsinnig och Dickens-liknande; den torde
ha roat sin författare; men den vill
naturligtvis inte tas på allvar. Hans översättningar
av Tusen och en natt och — senare —
Gugli-elmo Ferrero utgjorde liknande ekonomiska
stödaktioner.

4

Av Bergmans följande produktion är det
framför allt två arbeten, som i min tro har
ett direkt sammanhang med faderns död och
hans egen ekonomiska situation, och det är
skådespelet Dödens Arlekin i Marionettspel
(1916) och romanen En döds memoarer
(1918). Dödens Arlekin återupplivar helt
enkelt stämningar och minnen från tiden för
faderns död. Kring den döende Alexander
Broman, konsul och varvsägare, grupperar sig
människor av flera slag, anhöriga, vänner,
underlydande, affärsbekantskaper. Alexander
Broman är på sin dödsbädd inte den rike och
mäktige man han ansetts vara; han är
ruinerad. Vänner som väntats stödja honom, och
som står med sina namn på hans papper söker
hänsynslöst rädda sig från ansvar. Elaka
rykten börjar cirkulera, klandrande ord faller.
Och sonen Bertil, den av fadern knusade, orkar
inte ta upp den döendes mantel.

År 1917 togs Dödens Arlekin upp på
Dramatiska Teatern. Författaren hade enligt fru
Bergman fäst väldiga förhoppningar till denna
premiär. En dramatisk framgång var vad han
behövde. Pjäsen gick tre gånger! Den blev
ett fiasko. Slaget tog enligt fru Stina Bergman

449

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free