- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
450

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Erik Hj. Linder: Hjalmar Bergman och ekonomien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERIK HJ. LINDER

hårdare än något annat liknande i hela hans
författarliv.

Det bör säkert inte förbises att de
ekonomiska motiven i nästan alla böckerna från
dessa år blir mycket framträdande. I
Knuts-mässo marknad är det brukspatron Jörgen
Siedels hotande ruin som står i centrum. Han
har starkt behov av kontanter, och en
bebådad inskränkning i Tanningegruvans drift
skulle bli ödesdiger för honom. Hans strid för
att avvärja detta beslut leder till att han blir
dräpt under ett marknadstumult. I Mor i
Sutre figurerar en ruinerad greve Arnfelt på
Frönsan, och hans manipulationer för att hålla
sig flytande spelar en betydlig roll.

Ingen av romanerna har emellertid så
mycket att berätta om en tärande fruktan för
ekonomisk och andlig undergång som En döds
memoarer (1918), ett på vissa punkter
självbiografiskt verk, där åtskilliga drag ur
Bergmans barndomsmiljö går igen. Jagpersonens
far är en uppfinnare med miljonärsdrömmar;
hans spekulationer med "Ambergs Food" och
"Ambergs Explosiv" gäckas dock ständigt och
han dör utfattig. Sonen blir också en
projekt-makare och en fantast, som oavbrutet glider
utför. Under mottot: Bättre en levande hund
än ett dött lejon blir han till sist, tvingad av
behovet att leva, ett slags vaktmästare och
faktotum på ett fantastiskt nöjesetablissemang
i Hamburg.

Det finns inga tvivel om att Bergman lagt
sig vinn om att skriva en spännande bok. En
döds memoarer är i all sin dysterhet
underhållande — var den ett försök att besegra
publiken? Den inbragte honom också det
största honorar han någonsin haft att
utkvittera — före 1919. Beloppet var nära 4 000
kronor, varvid man får beräkna att
penningvärdet hade sjunkit. Men Bergmans ämnesval,
det ständiga kretsandet kring undergångsmotiv
och ekonomiska kupper, kring uppfinningar
och fantasiprojekt, vad berodde det på?
Främsta orsaken var kanske hans ivriga
spekulerande kring faderns sista, förlustrika år. Den
ofelbare ekonomen hade ju brottats med be-

kymmer och ångest! Men därutöver vill man
fråga: innebär inte dessa motiv en poetisk lek
med diktarens egen väl dolda oro, speglar de
inte ett hemligt tvivel på hans egen
uppfinnarverksamhet, den litterära -— eller rättare på
dess yttre framgång i denna snöda värld?

Frågan låter sig inte avvisas.

5

Läget skulle dock en dag förändras, och
denna förändring var efter allt att döma en
mycket viktig händelse också i historien om
Hjalmar Bergmans diktning. Filmen gav
uppslaget. År 1917, två år efter faderns död, skrev
Bergman sin första filmnovell, Gycklaren. Den
sändes till Victor Sjöström, som uppmanade
den "unge mannen" att komma ned till jorden,
så att de kunde få talas vid. Överläggningarna
ledde till 1919 års filmatisering av Hans nåds
testamente, som med ett enda tag torde ha
fått horisonten att ljusna. 1920 följde
Mästerman och 1921 Vem dömer. Året därpå
startades AB Bonnierfilm, som erbjöd Bergman
25 000 kronor för scenario till fyra filmer.
Tor Bonnier har berättat, hur Bergman inför
detta erbjudande — som gavs ute på
Segelholmen i skärgården — först blev alldeles tyst
och röd i ansiktet, varefter han rusade rakt ut
i skogen, där han strövade omkring någon
timme. När han kom tillbaka hade han fyra
filmhistorier i huvudet. Episoden kan
illustrera, att ekonomien verkligen spelade en
mäktig roll för den hyperkänslige fabulatom;
den var för honom en mätare på framgången
och en garanti för tryggheten, en barriär mot
undergångskänslan.

Bergmans filminsats tillhör historien, men
den blev aldrig så remarkabel som man hade
haft skäl att vänta. Det berodde nog — som
så ofta — mest på beskäftiga "bearbetare".
Han gjorde några goda filmer, men också
flera likgiltiga; i Amerika blev han inte
uppskattad, och hela Amerikaexperimentet blev
en våldsam besvikelse.

Men för hans status år 1919 då vändningen
i hans författarskap inträdde, hade samarbetet

450

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free