- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
455

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - John Peale Bishop: Poesi och måleri. Översättning av Torsten Blomkvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POESI OCH MÅLERI

Paolo Uccello: Striden vid San Romano.

i tiden skildrats för oss som ett komplex av
rumsfenomen. Poeten, som vill framställa en
strid, borde inte finna det svårt att återge de
efter varandra följande handlingarna. Men en
strid måste utspelas någonstans.

Och man skulle kunna tro att Shakespeare
kunde visa oss hur detta går till. Svårigheten
ligger i att verkligen finna en stridsscen i
Shakespeares skådespel. Man tycker kanske att
ingenting borde vara enklare, ty från hans
skådespel bevarar vi ett intryck av att de
genljuder av vapenlarm från början till slut, ett
sådant långvarigt eko lämnar ord som
Philippi, Agincourt och Bosworth i våra öron.
Men när man går igenom skådespelen på jakt
efter skaldens motsvarighet till målarens
Striden vid San Romano, upptäcker man att
skalden var nästan lika skygg när det blev fråga
om strid som hans egen Falstaff. Ibland
tvingas han ut på själva slagfältet, men när
han kommer dit, låtsas han i de flesta fall
liksom Falstaff att han har slagit ihjäl sin
tappraste fiende, fast han i själva verket bara
utför åtbörderna i en strid. Han misslyckas
inte på grund av bristande mod; ty han
misslyckas inte alls. Han är helt enkelt nog klok

att inse att verkliga strider alltid utkämpas
i ett verkligt rum och att en imaginär strid
måste utspelas i ett imaginärt rum. Han kan
tänka sig ett rum, men eftersom han var
dramatiker, låg faran för honom i att det rum
han hade tänkt sig kunde förblandas — och
han visste själv vilken löjlig risk det
innebar — med den verkliga seen, där hans
skådespelare stod och högg löst på varandra med
ofarliga teatersvärd.

Tag hit en flamme-sångmö, som kan stiga
Till diktens mest stjärnklara himlar opp!
Till seen ett rike! Prinsar till att spela!
Och kungar att se på det stolta dramat!
Då skulle hjälten Henrik lik sig själv
Som Mars uppträda, och uti hans spår
Eld, svärd och hunger, kopplade som hundar,
Om arbet tigga. Men förlåten, ädle,
Den matta vardags-ande, som har vågat
På dessa ringa bräder ställa fram
Ett sådant storverk! Rymmer denna lada
Det vida franska riket? Kan man stoppa
I detta O av trä de hjälmar blott,
Som skrämde luftens rymd vid Agincourt?

Tydligen inte. Allt som denna lada någonsin
inrymde var en trupp skådespelare och det
enda som någonsin skrämde luftens rymd i

455

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1949/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free