- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
478

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

filmRECENSIONER

strålkastare spela en stund över deras liv.
Remsorna av människoöden rinner till slut
samman som glittrande ekrar till det blanka
nav, som är romanens mening och kärna. Och
den meningen är något som är mycket svårt
att uttrycka — Fogelström har också måst
klä boken i en så invecklad språkdräkt att
slangordlista bifogats. Det enkla och svåra
som han vill säga är att allting visserligen är
åt helvete men att vi ändå inte får ge opp.
Det finns värden, och det gäller att få syn på
dem och vara trofast mot dem.

Alla människorna i boken är ofullkomliga
och de flesta har vidriga öden och föga hopp.
Alla har full täckning för den utbredda
åsikten att livet är för djävligt. Somliga går under,
andra jagar vidare instängda i sin oro. Men
några, och det gäller främst några ungdomar
i en diskuterande kamratklubb på Söder,
upptäcker att det finns något som gör det hela
uthärdligt. Det finns kärlek, kamratskap,
glädje åt skönheten, åt att leva med i ett stort
kollektiv, glädjen åt att bara leva. Det är bara
små pärlor insprängda i skiten visserligen,
skyndar sig någon att tillägga, men dessa
värden finns och det gäller att hjälpa andra att
finna dem och att hålla fast vid dem.

"Att en dag vakna" är en ganska skissartad
bok, men man tycker mycket om den. Man
tycker om den för dess nyanserade ärlighet,
dess spelande iakttagelseförmåga, för dess
patos och dess omsorgsfulla maskering av sitt
patos. Utan att vara något kraftfullt originellt
verk är det en mycket personlig bok och dess
charm är inte lättvunnen. Och där finns en
glans och hetta av äkta ungdom som är svår
att motstå. Ingrid Arvidsson

KVINNAN UTAN NÅD

William Faulkner: De vilda palmerna.
Översättning av Mårten Edlund. Bonniers
1949. 13: 50.

William Faulkner: De obesegrade.
Översättning av Håkan Norlén. FIB:s
Världs-bibliotek. Folket i bilds förlag
1948. 1:95.

"De vilda palmerna" kommer en att tänka
på Ryssland, eller på Sibirien. Det beror
naturligtvis på att huvudberättelsen i känd
faulk-nersk stil ackompanjeras av en sidoberättelse
som är ett slags oändligt fatalistisk, undergiven
Volgasång i vilken några amerikanska kedje-

fångar sjunger stämmorna — en bred,
kollektivistisk, nästan antiindividualistisk skildring
från Mississippis översvämningar år 1927 med
deras miljontragik. Mot denna bakgrund
avtecknar sig två älskandes separata öden,
illustrerande den fria kärlekens omöjlighet i
puritansk miljö.

Men vad som verkligen närmar Faulkner
till de stora ryssarna av förra seklet är hans
bittra samhällskritik. Den saknar bara nästan
alla försonande drag och man söker förgäves
efter ett besjälat ansikte, som hos
Dostojevskij, eller en handling av barmhärtighet, som
hos Tolstoj. Man kan inte undgå att snudda
vid tanken att detta kanske är vad en ryss
skulle skriva i dag om han kunde och finge
skriva så som han skrev i går. Det är en värld
av moraliska (om inte ideologiska) fasader.
Och om man föreställer sig de ideologiska
(ryska) fasaderna som allt överskuggande
och grymma så är de moraliska (amerikanska)
fasaderna inte mindre hemska, åtminstone i
Faulkners version, för de är allt
överskuggande och groteska. Kan man tala om en
meningsfull grymhet hos de förra så är de
senares grymhet totalt meningslös. En av
straffångarna i sidoberättelsen är sålunda, för
obekant brott, dömd till etthundranittionio års
straffarbete och huvudberättelsens unge älskare
är en läkare som inte tycks veta någonting
om preventiv, ingenting om abortativa medel
och mycket litet om den enklaste ägglossning,
ett förhållande på vilket Faulkner bygger upp
parets tragik. Dessutom finns så många andra
groteska eller åtminstone för en europé
osannolika smådetaljer i boken att man undrar om
detta är det "verkliga" Amerika, om det inte
är ett i högsta grad Faulknerskt Amerika —
ad usum Delphini? Landet och människorna
är sedda uteslutande ur de värnlösas, inte
direkt livsodugligas men lögnodugligas
synpunkt. Samtliga de framträdande personerna i
boken (utom de för dramat nödvändiga
hycklarna av rätt och moral) är prisgivna,
kroppsligen och andligen primitiva människor, d. v. s.
primitiva i en djupare, spontanare bemärkelse,
folkspillror av något Atlantis. Och man vill
gärna tänka sig att nyckeln till vad Faulkner
skriver ligger i ordet miljöskada: det är sina
egna miljöskador han reproducerar på
karaktärerna i sina böcker. Frånsett den kompakta
muren av sociala fångvaktare opererar han
bara med ett begränsat antal typer: de
missanpassade, de intill förfall och liknöjdhet
förgrämda och — de animaliskt naturliga. Det är

478

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free