- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
484

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

filmRECENSIONER

cykel. Den är fullbordad — och vad skall nu
följa? Bara en dag efter storstädningen dyker
nyckelordet "Dr Faust" upp i hans
kvällsanteckningar, och nästa dag förmäler Manns
anteckningsbok att han lånat "folkboken om
Faust och — Hugo Wolfs brev".
Kombinationen Faust — Wolf säger redan något
signifikativt, den bildar så att säga ett förtecken
till romanen. Nästa stadium i den
hemlighetsfulla processen blir att Thomas Mann i sina
gamla anteckningar tar reda på
"treraders-planen från 1901 till dr Faust". Så långt
tillbaka i tiden kan alltså upprinnelsen spåras:

"Fyrtiotvå år hade förflutit sedan jag i mina
anteckningar nämnde en konstnärs kontrakt
med djävulen som ett användbart uppslag,
och under det jag letar fram anteckningen
känner jag en sinnesrörelse, för att inte säga
en upphetsning som tydligt visar att denna
knappa och obestämda ämneskärna var
omgiven av en aura av livskänsla, en atmosfär av
självupplevat som instinktivt långt i förväg
bestämde ’novellen’ till en roman."

I romanen om sin roman visar Mann hur
de första vaga planerna på det verk som blev
"Doktor Faustus" steg för steg blir fastare,
hur diktens gestalter får konturer,
levande-göres, får kött och blod. Berättelsen därom
ackompanjeras av krigshändelsernas dova
detonationer, liksom i "Doktor Faustus"
Hitler-dömets krampryckningar återspeglas i lektor
Zeitbloms kommentarer. Men framför allt
uppehåller sig Thomas Mann vid romanens
musikaliska innehåll: "Doktor Faustus" är ju
genomdränkt av musik och musikteorier, och
författaren redovisar här dessa teoriers
proveniens. Umgänget med ungdomsvännen
Bruno Walter måste ha varit av inspirerande
betydelse, men framför allt tycks
musikfilosofen Adorno ha varit till stor nytta för Mann
i hans spekulationer. Också Schönbergs roll
berör Thomas Mann vid skilda tillfällen.

Tre år och åtta månader har det tagit
Thomas Mann att fullborda "Doktor Faustus".
Romanen om denna roman har formen av en
okonventionell berättelse, intim utan att bli
pjollrigt familjär. Där blandas "höga" och
"låga" ämnen, individuella händelser och
världshistoriska. Författaren undanhåller inte
läsaren rapporterna om sitt fysiska
befinnande: "snuva, bronkit, bihåleinflammation"
antecknas det på ett ställe, och ingående
skildras den operation som den åldrige diktaren
utstod som brav karl. Men först och främst
följer man med spänning och djupt intresse

den subtila konstnärliga processens olika
faser, här skildrade på ett i sin saklighet
gripande sätt, utan några som helst det falska
djupsinnets låter. När "Doktor Faustus"
fullbordats, låter Thomas Mann sin dagbok yttra:
"Jag medger att det är en moralisk
prestation." De flesta som läst romanen skulle väl
vilja tillägga att "Doktor Faustus" är en
utomordentlig konstnärlig prestation, en av
samtidens mest betydelsefulla.

Johannes Edfelt

AVKOPPLING
MED VARIATIONER

Emery Bonett: Huset på terrassen.
Översättning av Siv Nordin. Norstedts
(Albatross) 1949. 8: 70.
Craig Rice: Alla goda ting är tre.
Översättning av Ann-Sofi och Sten Rein.

Bonniers 1949. 7: 50.
Michael Innes: Hamlet, hämnas!
Översättning av Anna örström. Gebers
1949. 8:—.
Noel Coward: Ett steg åt sidan:
Översättning av Esse Törnell. Wahlström &
Widstrand 1949. 10: —
"Mordet på detektivromanen" har någon
amerikansk detektivfantast kallat tendensen
— mest konsekvent genomförd av Dorothy
Sayers — att låta det rent matematiska
intresset för brottslingens logiska uppspårande
nästan drunkna i en hemtrevlig eller
skräckinjagande miljö, som skildras för sin egen skull.
Det finns nu två åsikter om den saken.
Somliga ids aldrig läsa igenom en bok till slutet,
om de gissat mördaren på sid. 15, hur lovande
och rolig berättelsen för övrigt ser ut att
vara. Andra struntar nästan i, om de
någonsin får veta vem mördaren är, bara de är i
angenämt sällskap och blir tillräckligt
underhållna så länge jakten varar. Den förstnämnda
rasen av läsare varnas bestämt från att sätta
sig ner med Emery Bonetts "Huset på
terrassen", som just kommit ut i Norstedts
Albatross-serie. Man anar, om man också inte
logiskt kan bevisa det, vem som mördade den
gamla rika mrs Camelot, nästan så snart man
alls fått veta något om att hon blivit mördad,
och det dröjer halvvägs in i romanen. Det
finns inte många att misstänka, och
författaren har tagit så god tid på sig att beskriva alla
personerna, att man inte kan låta bli att se

484

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free