- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
497

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Georg Svensson: Danskt bokhantverk - In memoriam - Akke Kumlien - Sigrid Undset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

in memoriam

tolkningar av danskt landskap och djurliv. Ännu mera
uppenbart blir det danska försteget i fråga om
illustrativ fantasi och kraft när man kommer närmare vår
egen tid. Väld. Andersen, Axel Salto, Ernst Hansen,
Povl Christensen, Arne Ungermann, Ib Andersen,
Niels Larsen Stevns, Mogens Zieler, Sikker Hansen —
det är en tämligen oslagbar rad av moderna
illustratörer. Däremot må man ha rätt att säga att vi överträffar
danskarna när det gäller bokomslag, såväl de
typografiska som de illustrativa. Någon Akke Kumlien har
danskarna aldrig haft. Vi är också tydligt överlägsna
ifråga om reproduktionsteknik när det gäller
fotografiskt bildmaterial. Så alltid är det något vi kan ge i
utbyte för allt det vi kan lära av danskarna på
bokhantverkets område.

IN MEMORIAM

Akke Kumlien, f. 3/4 1884, d. 4/6 1949

Akke Kumlien blev i samband med sin 60-årsdag
hyllad med en bok vari hans insatser som bokkonstnär
värderades ur skilda aspekter. Ingen av medarbetarna
behövde anstränga sig för att finna de för en festskrift
lämpliga orden, Akke Kumlien var värd alla de lovord
han kunde få och ofta också fick.

Han var poet, som sådan dock knappast mer än en
dilettant. Men poesin älskade han, även andras. Allt
vad han gjorde för boken sprang ur en äkta kärlek till
litteratur, inte bara till dess yttre formgivning. Han
var målare, som sådan inte någon nydanare men väl en
försynt efterföljare till fader Corot. Hans dukar
utandas kultiverad men innerlig skönhetsupplevelse och
de står i tekniskt avseende på en mycket hög nivå.
Akke Kumlien var säkerligen vårt lands främste
expert på måleriets teknik. Han undervisade under en
lång tid av sitt liv i detta ämne vid Konsthögskolan
och spred även sitt vetande genom förträffliga
handledningar i oljemåleri och akvarellmålning. Även
musiken hade Akke Kumliens hjärta och var han än bodde
måste han ha sin orgel inmonterad i sitt arbetsrum.
Han var en allroundkultiverad man som av hela sitt
liv gjorde ett angenämt, för andra stimulerande
konstverk. Men utan chosighet, alltid med värme och humör
i kärnan. Akke kunde mysa och tyckte om att vara
positivt vänlig men han kunde också fräsa när han
ogillade något. Hans goda smak och nyanserade
estetiska omdöme hindrade honom inte från att engagera
sig häftigt och temperamentsfull!.

Med denna personlighetsutrustning var Akke
idealiskt disponerad för att bli bokkonstnär. Han ägde i
högsta grad den taktila skönhetskänslan som är a och

0 för den som skall handskas med vackra böcker. Till
bokkonsten kom han närmast som estet och
konsthistoriker men han nöjde sig inte länge med att vara
blott dilettant. Från det han 1916 blev anställd som
konstnärlig rådgivare vid Norstedts förlag utbildade
han sig systematiskt i den svåra konsten att göra
vackra böcker och han nådde till slut det högsta och
svåraste målet för en bokkonstnär: att göra en egen
typstil, den s. k. Kumlienmediævalen. Framställningen
av denna stil, som handhades av firman Gebrüder
Klingspor i Offenbach am Main, fördröjdes av kriget
och Akke fick själv aldrig uppleva att se den använd
annat än på omslaget och titelsidan i sin lilla bok från

1 fjol, "Bokstav och ande". Där formulerade han sitt
typografiska credo på det vackraste sätt, försynt men

samtidigt obönhörligt. Mästerligt fångade han det
redan i bokens titel: bokstaven var för honom inte
enbart redskap och tecken utan andens tjänare och
bärare. "Att förnimma denna ande, att besjälas av den
och låta den komma till synes är i själva verket
bokkonstnärens förnämsta uppgift."

Akke Kumlien har ofta fått heta pioniär. Det är
litet för mycket sagt om man därmed menar att han
var det moderna svenska bokhantverkets banbrytare.
Den äran kan andra med större rätt göra anspråk på.
Det är också för mycket sagt om man menaT att han
var en verklig nydanare och stilskapare. Han hade
sina förebilder och lärare i Frankrike och framför allt
Tyskland, han uppfann ingenting som var slående nytt
utan byggde på traditionen. Men det är sant att han
var pioniär såtillvida att han lyckades försköna den
ordinära svenska förlagsboken på ett sätt som blev
förebildligt. Tidigare hade bokhantverket i stort sett
varit förbehållet de exklusiva trycken men Akke
genomförde på sin officin att varje bok, hur oansenlig
och billig den än var, skulle ha samma rätt till ett
vårdat och vackert utseende. Det är egentligen en
bragd som smäller högre än att ändra på en stil, en
rensningsaktion av betydelsefullaste slag.

Även om Akke Kumlien inte var revolutionärt
avvikande i sin bokkonst så bar den dock omisskännligt
hans personliga prägel, på samma sätt som den
gustavianska stilen är en nationellt egenartad variant av
Louisseizen. Denna egenart yttrade sig genomgående
i en viss måttfullhet och behärskning, antingen han
valde att uttrycka sig i graciöst luftig form eller i
frodig och märgfull. Han hade ett fint öga inte bara för
de inbördes proportionerna hos ett omslag eller en
baksida utan för det lagoma, det i varje särskilt fall
passande och riktiga. Man kunde tycka ibland att han
blev monoton och upprepade sig själv, man ville se
honom tappa fattningen och göra table rase med sig
själv, men Akke gick lugnt sin väg framåt och lyssnade
inåtvänt på de fina nyanserna. Efteråt insåg vi att han
gjorde rätt som inte experimenterade med stora
åthävor utan arbetade med diskreta medel. När anden
vill komma till tals genom bokstaven skall inte
bok-konstnären tränga sig emellan med onödigt oväsen.
Det har de stora bokkonstnärerna i alla tider varit
medvetna om och i deras skola ställde sig Akke
ödmjukt och tacksamt.

Genom sina bokomslag, sin typografi, sina vackra
förlagsband liksom genom sina textade adresser och
förnäma band gjorde Akke Kumlien en insats i svensk
kultur som tillhör de bestående. Inte mindre viktig var
hans gärning som propagandist och lärare i
bokhantverk. Alla de som kommit efteråt har i mer eller
mindre grad varit hans elever. Den svenska bokens
vänner har skäl att bevara honom i tacksamt minne.

Georg Svensson

Sigrid Undset, f. 20/5 1882, d. 10/6 1949

Sigrid Undset var icke framför allt en bländande
artist. Hennes språk är förvånande ofta okonstnärligt,
nästan alltid utan glans. Det finns ytterst få grandiosa,
stilistiskt genomarbetade eller fascinerande partier i
hennes romanverk, däremot många dovt rutinmässiga.
Hon fick aldrig det norska språket att skimra som
Hamsun.

Ändå ägde hon en större auktoritet än någon annan
nordisk diktare i samtiden. Detta på grund av hennes
i nordisk litteratur unika erfarenhet. Hon förenade
naturalismens kännedom om miljön och dess determi-

497

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free