- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
521

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Björn von Rosen: Regntid. Dikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REGNTID

som annars brukar växa långt från floden.
Han lyfter huvudet och spetsar örat,
hör krokodilen krypa genom snåren
— flyr då med långa språng, och efter honom
slår vattnet upp en rad av silverkvastar
i snabba blänk högt över gräsets toppar.
Skumstrålen skjuter under dunkla ytan
när krokodilen, retad, svänger om,
bubblande sänker sig och driver undan.

I sykomoren sitta gröna apor
med vita kinder, stirra ner förundrat
och tjattra, pekande mot vattenspegeln
som redan glittrar högt mot trädets stam;
under dem hänga svansarna i rader,
en lång gardin av svansar under grenen.
När vinden tar i trädet, kokar floden
av kronans plötsligt lossnande kaskader;
speglingen spräcks av regnets tatuering
prickad i vitt på vattnets bruna hud.
Då klaga aporna och söka skyla
de våta axlarna med kalla händer;
vinden tar i igen, och andra ljud
drunkna i regnets starka sång mot löven.

Låt inte lura dig av fågeltoner,
glimtar av sol som vandra genom dunklet:
regntidens ljusningar, som gå och komma
som leenden när hjärtat inte ler.
Lägg märke till när regnet plötsligt sinar,
när luften mörknar och blir svavelgul,
när bergen svartna och när allting stillnar.
Flöjtrösterna dö bort, men syrsans röst
fräter mot örat från de tysta fälten.
Molntyngden ökar. Det blir skumt och kvavt.

Och med ett brak som om en jättenäve
slet sönder tiotusen linnevävar
rämnar det svarta taket i en blixt
och regnet störtar dånande mot marken.
Eukalyptusträdens veka spiror
buga mot jorden, och de ljusa löven
fladdra i stormen, prasslande som papper.
Flodbäddens gräs slås ner och plattas till
och fältens säd och mylla spolas undan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free