- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
523

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Thomas Mann: Goethe och demokratin. Översättning av Nils Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THOMAS MANN

GOETHE OCH DEMOKRATIN

Tvåhundra år efter Goethes födelse,
hundrasjutton år efter hans död, gör man klokt i att
börja ett föredrag om honom med orden: Jag
har ingenting nytt att säga er. Detta
underbara, stora och välsignade liv har nästan från
det ögonblick det utslocknade och sedan under
decenniernas lopp studerats, beskrivits och
belysts i minsta vinklar och vrår, detta härliga
verk har blivit kommenterat, hyllat, filologiskt
genomplöjt och andligt dryftat på ett sätt som
sällan kommer någon dödlig människas liv och
verk till del, och känslan av att man kommer
för sent med alla synpunkter på fenomenet är
endast alltför välmotiverad. Tout est dit —
allt är sagt, av tyskar och icke-tyskar, och det
tråkiga är att jag själv har sagt mitt och tömt
min säck — jag har gjort det i ett halvt dussin
uppsatser och i en hel roman, och det är alltså
inte bara hela världen, utan också mig själv
som jag konkurrerar med när jag ännu en
gång har djärvheten att tala om Goethe.

Uppriktigt sagt är jag inte vidare stolt över
de bidrag jag lämnat, det kritiska och till och
med i diktens form företagna inträngandet i
detta liv och verk, denna i sin mångsidighet
och monumentalitet visserligen så oändligt
fängslande personlighet —- ett inträngande
som faktiskt har givit mig namn om att vara
ett slags specialist, ja, en efterliknande
lärjunge. Jag är inte stolt över det, därför att
det här blir en tysk som fördjupar sig i det
tyska. Jag känner mig mycket mer imponerad
av de bidrag som från Carlyles och Emersons
tid och fram till Gide och Valéry och den
engelska Goetheforskningen, av icke-tyskar
alltså, har lämnats till belysning av det stora
tyska fenomenet. För många år sen frågade
jag en gång en i Tyskland kvarlämnad vän,
den berömde romanisten Carl Yossler, vilka

motiv och impulser som hade föranlett honom
att redan från början med sådan beslutsamhet
fördjupa sig i studiet av de romanska
språken och deras litteratur och ägna sina
glänsande arbeten åt Dante, Racine och Calderon
i stället för åt Hölderlin eller Hebbel. Han
svarade: "Det var behovet av något helt annat."
Det gjorde ett starkt intryck på mig, ty hur
hedrande och riktigt detta behov än föreföll
mig så måste jag erkänna för mig själv att
min egen bildning i stort sett icke hade
bestämts därav, att den till övervägande del hade
sugit sin näring ur den tyska jorden, och att
jag även som kritiker och uppskattande
tolkare nästan aldrig hade tjänat det främmande
utan nästan uteslutande det inhemska. Jag
blyg-des över det, jag blygdes över min germanism,
ty innerst inne sade mig känslan, och den skall
aldrig upphöra att säga mig det, att bildningen
egentligen börjar med kännedomen om,
erövringen och genomträngandet av det "helt
andra", det främmande språket, den
främmande kulturen, den främmande andens
former, och att bli hemmastadd med allt detta,
och jag skulle vara mycket nöjdare med mig
själv, om jag hade arbetat med Pascal,
Diderot, Vauvenargues eller Wordsworth och
Keats, än med Kleist, Wagner och till och med
Goethe. När för inte så länge sen mina
samlade uppsatser "Essays of Three Decades"
utkom i Amerika, för första gång på engelska,
konstaterade kritiken, inte direkt som en
anmärkning men med en viss ringaktning, att
med undantag av Tolstoy och författaren till
"Don Quixote", var det idel tyska gestalter
av olika rang som var föremål för dessa
eulogier och essäer, och jag kunde inte hjälpa
att jag i detta konstaterande tyckte mig höra
en förebråelse för provinsialism. Ty hur det nu

523

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free