- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
556

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Hugo Kamras: Möte med Pierre Jean Jouve - Lars Forssell: Epitaphium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LARS FORSSELL

är i allt han diktar mytskapande konstnär.
Ur litterär synvinkel gör måhända "Aventure
de Catherine Crachat" ett något splittrat och
oroligt intryck — något som beror på att
Jouve angriper ämnet så att säga från flera
håll på en gång — det tar emellanåt emot,
man trasslar in sig, men i sina enskilda delar
ger romanen prov på utsökta, skarpt åskådliga
skildringar av både figurer och miljöer. På
ett annat sätt avrundad är den mindre
vidlyftiga "La scène capitale"; här röjer sig

Jouves mästerskap både i komposition och stil.
Språket har en precision och en genomskinlig
skönhet som påminner om bergkristallens. Den
fasta prägeln kommer en mindre att tänka på
en målare än en skulptör: linjens absoluta
renhet. Bakom det hela förnimmer man
närvaron av en personlighet av ovanlig halt,
och det är troligt att Jouves prosaverk en
gång kommer att betraktas som en av
1900-talslitteraturens mest säregna och samtidigt
mest karakteristiska skapelser.

LARS FORSSELL

EPITAPHIUM

So shalt thou feed ön Death that feeds ön men,
And Death once dead, there’s no möre dying then.

(Shakespeare: Sonnet CXLVI)

Det finns ingen början.

Någon sjunger som vågorna.

Aldrig stod han på stranden mot havet.

Jag vill höra den drunkna i havet, sångarens röst.

Det finns inget hav i mitt bröst.

Det finns ingen början.

Allt tyngre tynger skölden.

Jag minns ditt ljusa huvud, vilande på min arm.

De ropar på mig, vågorna som inte finns;

de stänker upp mot din strand, som finns.

Och bortom mig din storm, dina revlar

kallar mig ut att förlisa,

som om det funnes en tillräcklig död.

Det finns liv som börjar en död.
Du finns, min älskade,
en död som börjar.

556

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free