- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
558

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - John Hayward: Brev från London

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHN HAYWARD

Sin frukost med Keynes beskrev han så: "Det
var en av kriserna i mitt liv. Jag gick därifrån
ursinnig av förtvivlan, aversion och ilska."

Utan tvivel hade Lawrence goda skäl för att
ösa sitt förakt över "ungdomarnas" skickligt
uppförda men bräckliga samtalskonstruktioner.
Jag kände en del av dem när de hunnit längre
i ålder, om också inte i märkbar grad i visdom
och ehuru jag aldrig ansåg deras konversation
ägnad att väcka avsmak, var den milt uttryckt
skräckinjagande därför att den var så
avancerad och i någon mån självbelåten. Men i
Keynes och Russell mötte Lawrence sina
intellektuella övermän och Keynes upptäckte som
vanligt snabbt att i hans okunnighet, hans
kantighet och hans irritation också ingick en
god del vanlig enkel avundsjuka. Lawrence var
särskilt förbittrad över att hans vän David
Garnett blivit indragen i deras "gäng". Man måste
nog skänka sin sympati åt Lawrences reaktion
vid detta tillfälle, ehuru dess emotionella
häftighet ter sig oberättigad; Keynes och Russell
utgjorde nämligen en fruktansvärd
kombination av intelligensskärpa och Lawrence var
försvarslös mot det slags angrepp de kunde rikta
mot honom. Varken Keynes eller Russell hade
då (eller senare) namn om sig att visa tolerans
mot dumhuvuden och ehuru Lawrence inte var
något sådant är det mer än troligt att han
kom att verka enfaldig i deras ögon — och
kanske också förödmjukad.

När Keynes ett kvarts sekel efter denna
händelse satte sig att relatera den kunde han inte
komma ihåg något av vad som sades vid detta
olycksaliga frukostbord. Men liksom han
tidigare kommit underfund med vad som var felet
med Lawrence kunde han nu, när han tänkte
sig tillbaka i tiden, föreställa sig att Lawrence
i vissa avseenden kunde ha haft rätt. "Fanns
det", frågade sig Keynes, "när allt kommer
omkring något sant och riktigt i vad Lawrence
kände? Det fanns det i regel. Hans reaktioner
var ofullständiga och orättvisa, men de var i
regel inte grundlösa." Och han antyder
fortsättningsvis att ehuru Lawrence glömt varje
inslag av värde i gruppens livsinställning var

Bertrand Russell, J. M. Keynes och Lytton
Strachey omkring 1917.

det en brist av något slag han så häftigt
reagerade emot. Det var misstanken och till slut
även övertygelsen att någonting verkligen
fattades som drev Keynes att beskriva hur
bloomsburygruppens livsåskådning uppkom
och att undersöka dess förtjänster och brister.

Om man ersätter Horatio i Hamlets "obiter
dictum" med G. E. Moore, Cambridgefilosofen
och författaren till "Principia ethica"
(utgiven 1903, när Keynes var recentior), förstår
man lättare orsaken till Lawrences kritik och
till Keynes undersökning av den. Moores
"Principia ethica" var en bibel för Keynes
intellektuella samtida. De trodde på dess ofelbarhet
och inrättade sina liv härefter — "med suverän
självtillit, överlägsenhet och förakt mot resten
av den oomvända världen". Moore var en
ovärldslig idealist, som levde en
universitetsprofessors tillbakadragna liv i ett slags
tillbommad, förtrollad trädgård och var ytterligt
omedveten om vad Keynes kallar "det aktiva
livets beskaffenhet och även om livets gång på
det hela taget"; han blev ofrivilligt
blooms-buryskolans grundare. Det var de andliga
ståndpunkter som skisseras i hans storslagna,
men nu bortglömda moralfilosofiska arbete,
och de praktiska konsekvenserna av dessa, som
etablerade Bloomsburys livsåskådning och
som så småningom, feluppfattade och
feltilläm-pade, i världens ögon skulle komma att
förknippas med varje slags perverterat
fritän-kande eller fritt levnadssätt.

I korthet sagt var Moores "principer"
följande: ingenting äger betydelse utom "sinnes-

558

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free