- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
559

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - John Hayward: Brev från London

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV FRÅN LONDON

tillstånd", bestående av tidlösa, intensiva
tillstånd av kontemplation och kommunion, i stor
utsträckning frigjorda från ett "före" eller ett
"efter" och med utgångspunkt, som Moore
uttryckte saken, i "de mänskliga relationernas
njutningar och i njutandet av vackra ting".
Värdet av dessa "sinnestillstånd"
uppenbarades enligt Keynes "i den direkta tillämpningen,
i den direkta, för analys oåtkomliga
intuitionen, vilken det var värdelöst och omöjligt att
diskutera", ehuru ändlösa diskussioner i själva
verket utgjorde bloomsburygruppens
favoritsysselsättning. Trots att Moores första
lärjungar avsvurit all hedonism och uppgav den
rena, vetenskapliga rationalismen som sin enda
drivkraft, behöver det knappast påpekas att
Moores principer, sådana de praktiserades av
dem, lika väl kunde tillämpas på Abbay de
Thelesme som på anakoretens cell. I själva
verket kunde också, på den tiden jag
introducerades i bloomsburygruppen av den nu
framlidne Francis Birrell (mot vilken Lawrences
bittraste förebråelser riktades), Abbaye de
Thelesmes valspråk — Fais ce que voudras —
ha nyttjats för att beskriva de logiska
konsekvenserna av en praktisk tillämpning av
Moores läror. Moore själv, som var en puritan och
en pedant, och med honom riktningens
ursprungliga apostlar, skulle ha vägrat att
erkänna ett sådant kätteri, men faktum
kvarstår dock att deras höga ideal urartade, till dels
säkert som ett resultat av moralbegreppens
allmänna deklinering efter ett krig, men också
emedan en yngre generation av nyomvända
och mer parasiterande medlemmar
missbrukade de tillfällen som Moores etik syntes
erbjuda de mer njutningslystna. Det är t. ex. ett
beklagligt faktum att den estetiska
kontemplationen över "en älskad varelse" mycket ofta
ledde till en rent fysisk förening. Möjligen
ansåg man dessa ting vara ett och detsamma,
skilda vägar till samma mål eller åtminstone
lika effektiva metoder att uppnå ett
"värdefullt" sinnestillstånd. Jag skulle tro att det var
Lytton Strachey som i bloomsburygruppens
ordförråd införde begreppet "intrig" för att

beskriva dessa tillfälliga och flyktiga amourer
och som även införde bestämmelsen att en
intelligent person måste vara oförmögen att
erfara sexuell svartsjuka. Jag har ofta undrat
hur mycken hemlighållen smärta och olycka
de svagare i kretsen fick utstå under detta
sökande efter "de mänskliga relationernas
njutningar".

Medan de fysiska såväl som psykiska
excesser som utövades av vad man kan kalla dess
tross skaffade bloomsburygruppen ett dåligt
rykte som den ännu har (fast den i dag
knappast är mer än ett namn), gav "högkvarteret"
indirekt sin sanktion till dessa genom att
dogmatiskt förkasta varje personlig skyldighet att
lyda allmänna regler, vilket som Keynes
påpekar även inkluderade moralbud,
konventioner och traditionella sanningar.
Bloomsburygruppens isolerade ledarskikt, som till största
delen levde på arbetsfria inkomster, tycks ha
hyst den ärliga, om också naiva uppfattningen
att de genom att flytta Moores förtrollade
trädgård till en plats mitt inne i London och
skapa om hans ovärldsliga idéer efter sina egna
intressen åstadkommit en utopism eller en
"meliorism", en filosofi som så småningom
skulle omfattas av hela mänskligheten som
enda vägen till en universell civilisation. Den
innebar i själva verket en återgång till
1700-talet och de franska encyklopedisterna. Liksom
Keynes kom att inse att de grundläggande
idéerna i "Principia ethica" är "mycket för få
och för trånga för att passa den verkliga
erfarenheten", kunde han, när han i den högre
medelåldern efter ett händelserikt och
skiftande liv på områden som låg långt från
Bloomsburys trädgårdar såg tillbaka, med stöd
av sin erfarenhet av världen avgöra hur
katastrofalt bloomsburygruppen tagit fel i sin
aprioriuppfattning av den mänskliga naturen.
"Vi hade inte klart för oss" skriver han "att
civilisationen är ett tunt och skört skal som
skapats genom personlighet och viljekraft hos
några få och som endast kan uppehållas genom
skickligt införda och listigt upprätthållna
sedvänjor och konventioner. Vi hyste ingen re-

559

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free