- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
561

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

FÖRFATTARE SOM UNG

Sigfrid Siwertz: Att vara ung. Minnen.
Bonniers 1949. 7: 50.

Sigfrid Siwertz, den produktivaste bland
tiotalister, har nu också sänt ut ett band
memoarer som omfattar det första kvartsseklet av
hans levnad. Som man kunnat vänta sig har
det blivit en mycket lättläst, en mycket
underhållande volym, buren av sin författares
oerhört drivna intellektuella kåsörstil, där den
verserade kulturmänniskans associationsrikedom
behagfullt legerats med stämningslyrikerns
knappa poesi. Liksom i det mesta av vad han
skrivit under senare år framstår Siwertz här
som den skarpsynte observatören, den roade
och spirituelle anekdotberättaren och mera i
andra hand som diktaren med det fina sinnet
för de fördolda sammanhangen och de
undermedvetna själsprocesserna. Att han själv är
ämnet för sin bok gör ingen större skillnad;
han har sitt ungdoms jag på tillräckligt avstånd
för att kunna handskas med det såsom med
en av sina romanfigurer, vilka ju inte heller
brukar vara helt och hållet fabulerade. Han
är medveten om riskerna med
memoarskriveriets dubbelexponering, och det har inte
kunnat undgås att åtskilligt av vad han här berättar
känns igen från hans romaner och noveller och
kastar ett fängslande ljus över
verklighetsunderlaget för dessa, vare sig det nu varit
självbiografiskt eller inte.

Siwertz kan inte beskyllas för att ha skonat
sig själv. Tvärtom, med imponerande
oförskräckthet drar han fram en rad av de
förödmjukande små minnen som vi alla bär på
och vanligen är så måna om att förtiga,
alltifrån barnaårens löjliga blamager över den
stekta strömming som putslustiga kamrater satte
fast på skolpojkens metkrok fram till de första
mannaårens svidande fj askon och nederlag.
Det vittnar onekligen om hans strävan till
ärlighet men också om en stor portion personlig
ömtålighet, eftersom det ofta är rena bagateller
som smärtsamt bränt sig fast i erinringen.
Nära förbundet därmed är troligen det
centrala skräck- och ångesttema som här spelas
upp med stor psykologisk virtuositet och
återföres på ett infantilt trauma, en strupoperation

i spädbarnsåldern. Det har förstärkts genom
tidens förtjusande skrämseluppfostran, som
kom fruktan att blandas med hemliga
vällustkänslor, genom ett drunkningstillbud i
pojkåren och pubertetens hjälplösa rädsla och har
fått en groningsgrund i det försåtliga gungfly
som det ivriga studiet av de kunskapsteoretiska
problemen öppnade under uppsalastudentens
fötter. Orossorlet, som alltid varit förnimbart
i Siwertz’ författarskap, tycks här få något av
sin förklaring och förbindes osökt med den
intellektuella rörligheten, den heraklitiska
världsbilden, böjelsen att söka ro blott i
stormen. Och därmed sammanhänger i sin tur, att
vattnet från tidigaste år varit hans rätta
element. Om havsförbundenhet och
havsförtrollning handlar memoarbokens roligaste,
meningsfullaste sidor; det är inte bara muntra,
livfulla berättelser om seglationer i
Ulvsunda-sjön och på the seven seas, om strandhugg och
äventyr i hamn utan också genomlysningen av
den vattensymbolik som dragit ett svalt och
glittrande stråk över dunkla, sugande djup
tvärsigenom hans levnad och verk.

Den unge Siwertz har i tur och ordning
härbärgerat två rätt olika personnager inom sig
(och kanske gör han det ännu i dag): en frisk
och ofördärvad, sportbiten pojke, seglare och
skidåkare, full av upptåg och rackartyg, en
av dem som från början förstod att leka och
som bevarat en reservoar av leklust upp genom
åren samt en hyperintellektuell ung
melankoliker och estet, plågad av otillfredsställda drifter
och förtvivlat ömhetsbegär, därtill kluven och
hämmad utöver vanliga mått. En anlagd
överlägsenhet, en högdragen intellektualism fick
utgöra skyddsmekaniken, och han är varken
den förste eller siste att ha erfarit de fysiska
och psykiska köldrysningarna i negativismens
och hyperkriticismens arktiska Uppsala. Med
den sidan av sitt väsen har han representerat
en evig ynglingatyp, och då han så ofta
återvänder till det medlidande som hans frusna
och ensamma, hårt kringskurna ungdom
numera inger honom, så är det bestämt inte bara
från den mogne mannens utan också från den
oförbrännelige pojkens ståndpunkt. Det före-

561

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free