- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
562

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

filmRECENSIONER

faller som om hans egenart vore att söka just
i denna dubbelhet av friskus och melankoliker,
som bestämt inte hör till det alldagliga. Den
slutliga befrielsen, den erotiskt-emotionella och
den intellektuella, upplevde han våren 1907 i
Paris i sällskap med glada målare och bohemer,
i en kvinnas famn och under Bergsons kateder.
Allt det pojkaktiga och ursprungliga i hans
natur frigjordes åter ur ungdomsårens
långvariga tjäle, men i hans novellistik kom det
till synes först 1911 i "Mälarpirater". En del
av detta var väl känt förut, åtminstone glimtvis
och fragmentariskt, men här finner man det
alltså sammanställt, utfyllt, bestyrkt och
analyserat av honom själv; det är en värdefull
nyckel till förståelsen av hans biografi och
hans verk.

Om andra berättar Siwertz knappast lika
intressant eller inträngande. Skildringen av
föräldrahemmet går i den småborgerliga idyllens
tecken, lärare och skolkamrater tecknas
fly-hänt men flyktigt såsom i otaliga andra
memoarer, medan kamratporträtten av Sigurd
Agrell och Sven Lidman verkligen är gjorda
con amore och med mycken festivitas utan att
därför gå på djupet. Hänsynen till ännu levande
personer har tydligen lagt hämsko på
berättaren, men Karl Hedvalls tragiska filosofprofil,
som tidigare skymtat i "Jonas och Draken", kan
inte undgå att göra intryck på var och en
som själv haft känning av uppsalaatmosfären.
För övrigt är det just det känsligt återgivna
dagerspelet över en barndom och ungdom som
huvudsakligen förflutit i tre städer, Stockholm,
Uppsala och Paris, vilka visserligen omfattats
med högst skiftande känslor, de intellektuella
klimatkurvor som dragits upp med säker hand,
det fint nyanserade stämningsmåleriet från
olika trakter av ett ungdomsliv som
tillsammans utgör bokens största rent artistiska
tillgång. I allt sådant har den forne flanören
bevarat något av Hjalmar Söderbergs
fulländade penselföring. Holger Ahlenius

TREDJE RESAN AFRIKA

Artur Lundkvist: Negerland. (Bokklubben
Svalan.) Bonniers 1949. 4: 65.

"Personer utan egentligen kulturella anspråk
har naturligtvis den största möjligheten att
trivas i Afrika. Den allmänna atmosfären kan
karakteriseras som enkel pionjärmaterialism
tillsatt med mera avancerad framgångsdyrkan

i amerikansk stil." Så heter det i slutet av
"Negerland", där Artur Lundkvist summerat
intrycken från sin tredje resa i Afrika. Vad
han egentligen hela tiden sökt i denna
världsdel nämner han också: den omedelbara
upplevelsens, de uråldriga hemligheternas och de
omedvetna skräckföreställningarnas hemvist.
Förmodligen kan man väl säga att han trots
alla bemödanden inte riktigt lyckats finna allt
vad han sökt. Han har fått se alltför mycket
av halvcivilisation — de många olösta
samhällsproblemen, de i allmänhet föga paradisiska
klimatförhållandena, rasmotsättningarna och
en primitivitet, som alltför ofta inte har mycket
kvar av kraft och behag, har alltmer fått
undanskymma de dunkla och vitala essenser som
en gång var hans intresses primära drivkraft.
Han har sett länder och stater där personer
utan egentligen kulturella anspråk har största
möjligheten att trivas. Man kan ju sorgmodigt
tillägga: var har inte sådana personer för
närvarande lätt att trivas?

Det är alltså helt naturligt att av de trakter
Lundkvist denna gång besökt är det de
orördaste, de primitivaste, som givit honom de
starkaste intrycken, och huvudvikten lägges nu inte
som i "Negerku&t" vid Sydafrika och
Östafrikas kusttrakter utan vid Algeriet, Sahara,
Nigeria och Kongo. Kanske minns man
framför allt skildringen av oaserna, palmskogarna
i Touggourt, flugorna och danserskorna i
Ouargla och det sällsamma mzabitiska
Ghar-daia. Från färden genom Sahara, som alltså
inte bara är en sandöken, inpräntas i minnet
klippriket Ahaggars urtidsmodernistiska
visioner och det halvt utdöda Agadès. Först i den
franska Nigerkolonin är resenären inne i
egentligt negerland, och man får livfulla bilder
av stadsliv i Zinder och Kano, av markeldarna
i det inre Nigeria, och i Lagos vid Nigerfloden
en smula inblick i infödingspsykologi,
infödingskonst och hustruhandel. Vid besök i
negerbyarna i det inre av landet noterar
resenären att alla vill bort från de täta skogarnas
Afrika. "Tag mig med", ljuder ropet. Alla vill
till städerna, till "den nya tiden". Artur
Lundkvist förstår dem. — En båtfärd på Kongo är
verkningsfullt skildrad och ändå intensivare
återges intrycken från Kipushigruvan och
smältverket i Lubumbushi, men hela bokens
förnämsta praktstycke är ändå avsnittet om
Victoriafallen, ett fynd för läseböcker. När
resenären småningom hamnar i Sydafrika blir
texten kanske en smula starkare
reportagebe-tonad men blommar åter upp med visuell prakt

562

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free