- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
576

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

filmRECENSIONER

mentala kärlekstrånadens men också den
bitande tidssatirens skald. Lönlösa och
löjeväckande försök har ju en gång gjorts att radera
ut hans namn ur Tysklands litteraturhistoria.
Han ska evärdeligt stå kvar där: som
Harzre-sans romantiske berättare, som skaparen av
"Die Nordsee" och "Deutschland, ein
Winter-märchen" — för att nu bara nämna några av
höjdpunkterna i hans diktning. Allt detta är
gott och väl, och Friedlaender ger ett livfullt
porträtt av den djupt splittrade, mellan
motsatser ständigt pendlande Heine. Hans
mellanhavande med von Platen berörs också.
Det är ett för Heine inte alldeles
smickrande kapitel, och det tas ej heller i försvar
av Friedlaender. Men då han uttrycker sina
tvivel, huruvida Platen i själva verket var en
betydande diktare, kan det vara tillåtet att
sätta ett utropstecken i marginalen till den
friedlaenderska texten. Heines motståndare och
andliga antipod Platen, "Tristans" och de
venetianska sonetternas skald — han skulle
inte vara en betydande diktare? Man kan
med största lugn hävda att han var en stor
skald — på sitt område, i sin art en lika
intensiv och väsentlig diktare som sin store
motståndare Heinrich Heine. Johannes Edfelt

ESTETISK YTANALYS

Rolf Ekman: Fiktionerna i det estetiska livet.

Gleerups 1949. 15: —

Det har varit karakteristiskt för de senaste
decenniernas strävanden inom estetiken att
man har utgått från en analys av själva
språket. Därifrån har man sökt komma över till
förståelse av "bilderna", "symbolerna" och
andra estetiska grundbegrepp. Rolf Ekman,
som tidigare sökt skriva kulturfilosofi i
Vilhelm Ekelunds anda, har valt en annan
startpunkt. Han har tagit fasta på det självklara
faktum att det alltid finns fiktiva element i
de konstnärliga skapelserna — fiktiva i den
betydelse att man är medveten om
föreställningarnas verklighetsavvikelse. I nära
anslutning till framför allt Vaihinger och Alf
Nyman (!) granskar författaren estetiska teorier
hos Volkelt, Lipps, J. M. Baldwin med flera
och söker åstadkomma en systematisering på
bredden; författaren presenterar en rad
termer: imitationsfiktion, expressionsfiktion,
identifikationsfiktion etcetera, där ordet
"fiktion" skall ge intryck av att det är fråga om
en enhetlig systematiseringsprincip.

Vissa detalj iakttagelser i samband med
dessa uppräkningar kan vara av intresse. På
det hela taget gäller dock att Ekman har lyckats
gräva fram ganska trivialt material hos de
filosofer, som han diskuterar. Orienteringen
är också ensidig: de moderna strävandena
inom anglosachsisk estetik har bara berörts
flyktigt, under det att en rad delvis föråldrade
tyska estetiska teorier behandlas utförligt.

Den största svagheten — och den ursäktas
inte av att det är en doktorsavhandling — är
emellertid stilen. Vid varje estetisk analys
måste en språklig precision eftersträvas.
Ekman skriver emellertid pratigt, har högvis med
lösa associationer och är särskilt förtjust i
uttryck av så allmän innebörd att de blir helt
intetsägande. Ibland får framställningen en
bismak av Falstaff fakir, exempelvis när
författaren slår fast att "Kärlekslyriken har för
många ingenting att ge: t. ex. för kalla
naturer, som endast intressera sig för ekonomisk
vinning. Och i ö. äro kärleksidealen så
ytterst mångskiftande." Surrealismens gåta
uttydes så här: "Och surrealismens alster göra
ofta intryck av hemska mardrömmar och
skräckfantasier... I stället måste den till
väsentlig del ses som uttryck för ett oroligt och
uppjagat själsliv." Formuleringarna är inte
precisare, när vi kommer över på det
filosofiska planet: "Fiktionalismens besvärligheter
torde främst röra dess kunskapsteori och
verklighetsbegrepp." — Besvärligheterna med
Ekmans bok torde främst röra fiktionerna och
det estetiska. Paul Lindblom

KORTARE ANMÄLNINGAR

Lars Villius : Dina fotspår i sanden. Bonniers
1949. 9: 50.

Lars Villius’ nya noveller är av det numera
inte ovanliga slag som varken är noveller eller
självbiografi men disiecta membra av en
sådan, interfolierade med novellistiska inslag.
Villius skriver sobert och väl, kanske ibland
för sobert: det är ofta inte nog kött på hans
problemskelett för att man skall se dem leva ett
eget liv. Också handlar det längsta och
intressantaste stycket, "Ej sveket med sin dolk —",
om känslokyla och inre död men på ett så
mekaniskt sätt att det lämnar en egendomligt
oberörd, hur skakande detta psykologiska drama
än kan ha varit i verkligheten — man längtar
varje ögonblick efter de levande ansikten,
tonfall och rörelser som genom kontrastverkan

576

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free