- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
578

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOTISER

gång spelade huvudrollen. Som alla aktörer, som haft
lyckan få axla den mest åtrådda av alla rollers mantel,
har Lawrence grubblat åtskilligt över danaprinsens
verkliga karaktär och han har kommit till ett
sensationellt och enligt hans mening obestridligt resultat
rörande en viktig episod i dramat. Hans tolkning är
ingenting mindre än en total omvärdering av
innebörden i Hamlets berömda monolog som börjar: "att
vara eller inte vara".

Lawrence har alltid tyckt att det var besynnerligt
att Hamlet på själva höjdpunkten av beslutsam
aktivitet skulle ha allvarligt övervägt att ta livet av sig.
Orden, som han framsäger med dolk i handen, har ju
alltid tytts som uttryck för livsledan hos en
potentiell självmördare. "Fel!", säger Lawrence, "det är
inte sig själv utan kungen Hamlet tänker på när han
tar till orda." Skall usurpatorn få fortsätta att vara
eller inte vara, det är den stora frågan som hämnaren
Hamlet uppställer för sig.

Hamlet var inte vansinnig utan spelade det blott
för att vilseleda dem som spionerade på honom och
konspirerade mot honom, d.v.s. kungen, Polonius,
Rosencrantz, Guildenstern och slutligen Ophelia, som
han kort före sin monolog kommit på med att ljuga för
honom. Självmordstolkningen av orden "att vara eller
inte vara" skulle däremot närmast tyda på att Hamlet
var psykiskt ur balans, vilket enligt Lawrence är så
fel det kan vara.

Om man uppmärksamt genomläser den stora
monologen skall man enligt Lawrence finna att den passar
minst lika bra in på en hämnare-mördare som på en
självmördare in spe. De vackra orden om döden som
en sömn och kanske dröm behöver inte tolkas som
uttryck för en längtan bort från jordiska bekymmer utan
låter sig likaväl tydas som ett försök att i förväg
överskyla och ursäkta mordgärningen. Kungen med sitt
tyngda samvete har det inte bra i livet, han skulle
finna frid i döden. Och Hamlets ord om eftertankens
kranka blekhet som lägger sig över beslutsamhetens
friska hy löser sig betydligt bättre om man hänför
Hamlets tvekan till ett mord i stället för ett självmord.

Teorin är intressant men förmodligen finns det
hundratals Shakespearespecialister som genast är
beredda att vederlägga den.

Boswell redivivus

Ett av de största publikationsföretagen i modern tid
och ett av de med mest spänning motsedda är
utgivningen av de s.k. Boswell-papperen som kommer att
ombesörjas av Yale University. Engelsmännen
konstaterar med vemod att denna guldgruva gått över från
Skottland till Amerika samtidigt som de med
tacksamhet noterar att papperen kommit i de bästa händer
och nu blir utgivna snabbare och fullständigare än
vad som skulle ha kunnat ske i England.

Boswell-papperen har under tjugufem års spännande
jakter i arkiv och på slottsvindar hopbragts av
lieute-nant-colonel Ralph H. Isham som nu sålt dem till
Yale. De är så omfattande att utgåvan beräknas ta
fyrtifem volymer i anspråk. Först och främst finns
bland dem Boswells dagböcker och hans anteckningar
till dem, som i detalj belyser hans dagliga liv. Sedan
finns där de handskrivna manuskripten till Boswells
tryckta och otryckta verk. bl.a. arbetsmanuskriptet till
Samuel Johnsons liv med stora otryckta partier, som
Boswell i sista stund av diskretionsskäl uteslöt. En
tredje mycket stor del av manuskripten utgörs av
Boswells brev till och från släktingar och vänner, där-

ibland flertalet av hans samtids mest berömda män.
I en fjärde avdelning märks otryckta manuskript av
andra än Boswell själv, bl.a. Samuel Johnson och Sir
Joshua Reynolds. Slutligen ingår i samlingen en massa
olika papper och anteckningar, som hänför sig till
olika sidor av Boswells verksamhet och
encyklope-diska intressen. Överhuvudtaget betecknas
Boswell-papperen som den främsta samling
1700-talsmanu-skript som någonsin ställts till forskningens
förfogande. Utgivningen ombesörjs i Amerika av McGraw
Hill Company och i England av William Heinemann.

Margaret Mitchell död

Den 16 augusti avled den amerikanska
författarinnan Margaret Mitchell i sviterna efter en bilolycka.
Hon var född 1900, växte upp i ett traditionsrikt
sydstatshem och gick som barn starkt upp i de berättelser
hon fick höra om inbördeskriget (först som tioårig
fick hon till sin stora förtvivlan veta att sydstaterna
förlorade). Dessa traditioner vävde hon sedan under
långt och omständigt arbete ihop till sin enda bok, den
stora romanen "Gone With the Wind" (1936; "Borta
med vinden", 1937). Bokens enastående framgång har
gjort den till en av de mest kända exponenterna för
den historiska bestsellergenren. Den breda och
brokiga miljöskildringen och den romantiska
personteckningen kan snarast jämföras med en äldre
underhållningsgenres, t.ex. "De tre musketörerna", men
Margaret Mitchell skilde sig från en del samtida och senare
mera kallblodiga kolleger genom att hon också hade
ett patos, för den gamla sydstatskulturen och för
jorden.

Old Shatterhand kommer tillbaka

Den enormt produktive tyske indiansboksförfattaren
Karl May lär enligt pålitliga uppgifter ha hört till
Adolf Hitlers favoritförfattare. Hans minne firades
med stora festspel och läsningen av hans skrifter
uppmuntrades på olika sätt. Efter sammanbrottet
funderade man på att ställa May i skamvrån på grund av
hans enkla och tämligen blodiga "hjältemyter" där
kriget (om också i mindre skala) starkt förhärligas.
Så blev det emellertid inte och i somras återupptog
man bruket att ge väldiga dramatiseringar av hans
spännande ungdomsromaner. På en friluftsteater
utanför Munchen har med stor framgång spelats ett drama
vid namn "Winnetou och hans vite broder", varvid den
vite brodern givetvis är Old Shatterhand, den tyske
jägaren och övermänniskan som inför de övermodiga
amerikanerna dokumenterar sin ras’ suveränitet.

En eftergift åt vilda västerns anglosaxiska
befolkningsinslag som mycket uppskattades av den
ungdomliga publiken var att vid varje program fästs ett
tugg-gummi, vilket, säger en tysk referent i Echo der
Woche, genast skapade kontakt mellan seen och
salong.

Postumt skådespel av Hauptmann

Den tyske dramatikern Carl Zuckmayer är f.n.
sysselsatt med att fullborda och bearbeta ett oavslutat
drama av Gerhart Hauptmann, som fanns i diktarens
litterära kvarlåtenskap. Urpremiären blir under
spelåret 1949—50.

En Thomas Mann-film

Ett amerikanskt-judiskt filmbolag har förvärvat
filmrätten till Thomas Manns romancykel "Josef och

578

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free