- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
590

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Gunnar Ekelöf: Abstrakta variationer ur ”Sent på jorden”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUNNAR EKELÖF

solen lyser och jag talar sanning

jag ser mig framför mig själv: jag talar sanning och sanningen är vit

och det finns ingen lögn
alltså är sanningen likamed himlen och marken och skogarna
men som vi förut sagt stiger spiralerna uppåt i den vita tystnaden och

den senare sjunker i spiral
långt härifrån är himlen alltså för alltid vit och spänd i en stor båge
över det isbelagda havet och dess spänning växer med den ofantliga
kölden

den är ytterst bräcklig: man bör om möjligt inte ens låta ett enstavigt ord

flyga ut på alltför förflugna vingar
himlen är ytterst bräcklig, dess spänning är ofantligt stor och den brister vid

minsta ljud i den stora tystnaden
bitarna faller och splittras i skärvor mot den eviga isen och skärvorna

dansar fram över isen tills de stannar
det är med dessa skärvor som barnen leker på golvet
nyss klingade de mot isen men nu är de orörliga och ljudlösa
ödet räknar sakta klockans slag med decimaler och tystnaden sjunker
i spiral

den sjunker mot sin egen orgelpunkt, lugnt och säkert, med jämna takt-

fasta slag, som visaren på en klocka
då tiden är inne stannar den plötsligt med huvudet nedåt

3

konsten att inte se men ändå höra

kalkyler — och någonstans till vänster eller höger en värld utan horisont

mörkret faller ned i skuggan av solen, blommorna tystnar och stenarna
sluter sig — blommorna sluter sig och mörkret tystnar och jag
hör mina egna steg som går på vägen av avlägsna kristaller med
eller utan ögon medan mörkret faller och skymningen i solens
skogar och skuggorna av världen utan horisont någonstans till höger
eller vänster

stjärnornas ödesdigra inflytande öppnas i de darrande reflexerna av mig
själv och tystnaden stannar på vägen långt bort med kristaller eller
utan ögon

jag sjunker i skuggan av solen och natten följer med stjärnornas
ödesdigra inflytande

snöflingor börjar sakta regna ner på marken som blommor ur intet
i skuggan av skymningen och blommorna slår ut ur intet och regnar
sakta ner på marken med kristallklara ögon

mina egna steg som jag sitter och hör på avlägsnar sig mer och mer i
världsrymden

590

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free