Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Lars Forssell: Ezra Pound
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS FORSSELL
EZRA POUND
... here a Poet, that doth drink of life
As lesser men drink wine.
1
Ezra Pound är — åtminstone i detta land
— mera beryktad för sina politiska insatser
än berömd för sina poetiska. Vi vet, inte minst
genom dagspressens försorg, att han under det
sista världskriget verkade som fascistisk
propagandist i den italienska radions utsändningar
till Amerika, hans hemland. Vi vet att han
aldrig kunnat förmå sig till att säga ett gott
ord om Amerika från och med Wilson; men
att han trots sitt frenetiskt demonstrerade
förakt för sitt fosterland, dess idéer, dess språk,
vid dessa sändningar levererade sin fascism på
den bredaste chicagodialekt. 42 försökte han
rädda sig över Atlanten med lejdbåt från
Lissabon, en råtta som plötsligt ville byta
skepp. Vi vet att hans antisemitism, när den
bryter fram i hans senare cantos, framför allt,
i hätskhet kan konkurrera med Julius
Strei-chers. Nej, att med någon subtil argumentering
söka ens schattera bilden av Pound, det
fascistiska svinet, vare fjärran från syftet med denna
presentation.
Ett är säkert: att det litterära pris som han
i år tilldelades för sina "Pisan Cantos" (New
Direotions 1948) knappast i något avseende
har gagnat honom, i varje fall inte i hans
egenskap av poet. I den principdebatt, som
omedelbart öppnades i amerikanska litterära
tidskrifter, främst då Partisan Review (PR),
och varav vi nyligen sett spår också här, t. ex.
i Aftonbladet (Fagerström) och DN (Hoel)
har det allmänna intresset definitivt riktats på
fallet Pound, medan poeten skjutits i
bakgrunden alltmera. Det är sant att poet och politiker
i detta fall i högsta grad är en och densamme;
att fascismen — som Karl Shapiro påpekar i
PR — är en av de ledande idéerna i Cantos.
Men det är också sant att ett annat huvudtema
i detta diktverk är pacifism, ett entonigt
upprepat: "There are no righteous wars, there are
no righteous wars", "Woe to them that
con-quer with armies / and whose only right is
their power" (Canto LXXVI). (Detta inte
anfört som en förmildrande omständighet, utan
för rättvisans skull; dessutom lämnar dessa
citat bevis för den hopplösa inkonsekvensen i
Pounds politiska tankegångar. I detta
sammanhang må också nämnas att Pound gör en
kvalitativ distinktion mellan Mussolinis
ekonomiska och politiska system, varvid han
förklarar sig beredd att offra det senare för det
förra.)
Om man nu på många rättfärdiga grunder
vägrar att läsa Pound, bör man också ha klart
för sig det som denna uppsats huvudsakligen
vill hävda: att hans diktning rymmer mycket
av det skönaste och mest stimulerande som
står att finna i modern litteratur. Detta har
heller inte undgått redaktionen för PR. Den
införde som ett komplement till sin enkät "The
Case of Ezra Pound" en stor, övervägande
positiv essä "The Poetry of Ezra Pound" av
John Berryman (den viktigaste av mina källor,
vid sidan av Eliots capriciöst självupptagna,
men mycket intressanta inledning till Pound’s
"Selected Poems", Faber & Faber 1948, och
Pounds egna uppsatser, framför allt i "Make
It New", samma förlag).1
1 En annan intressant studie över Pound — av
Ronald Bottrall — ingår i F. R. Leavis’
"Determinations".
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
