- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
630

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

omständighet torde vara det enda som kan
förena dem i en läsares medvetande — att
jämföra dem vore att jämföra en hagelskur
med en vattenbutik. — Man minns Wretholms
debutbok för det halvt dekadenta artisteriets
skull, och utan svårighet igenkänner man i
"Det vilsna gräset" samma kvaliteter. Följande
poem heter "Trädet":

En mörk kapitäl med ödet märkt
av aftonsolens sabelhugg
står omvärvd av ensamhets ljus,
lyfter stretande flickben
med spetsar av dunigt grönt
mot vårens rymd av viol.

Det är verkligen ett preciöst träd med sina
stretande flickben till grenar. Så långt kan
alltså Wretholm gå i manierism — någon gång
kanske ännu längre men utan så alltför lustiga
poänger. Det är betecknande att Jardin du
Luxembourg kan vara en inspirationskälla för
honom — han smeker civilisationens
välvårdade fingerspetsar, han excellerar i
kulturmanicure. Något sådant är ju ett ganska ovanligt
fenomen och kanske därför värt en mera
allvarlig uppmuntran än dessa lättsinniga rader
innebär. Men "Det vilsna gräset" inbjuder inte
till djupsinnig begrundan. Det är en liten och
angenäm bok, man drunknar inte i dess djup,
man når botten med fingerspetsarna — som
i ett akvarium med vilset gräs och skimrande
färgnyanser. Åke Janzon

TY MAKTEN OCH
KÄR-LEKEN...

Eyvind Johnson : Drömmar om rosor och eld.
Roman. Bonniers 1949. 11:50.

I den långa raden av ryktbara processer och
justitiemord, som uppfyller Frankrikes
rättshistoria från Jeanne d’Arc till Dreyfus, är fallet
Urbain Grandier ett av de mest omskrivna. Om
denna sällsynt ruskiga rättegång av 1634
existerar en hel litteratur på franska. Själva
protokollen finns tryckta, och ingen mindre än
Jules Michelet, den store romantiske
historikern, har i sin berömda bok "La sorcière"
(1862) ägnat ett helt kapitel åt den olycklige
kyrkoherden i Loudun. Inom vår egen lärda
litteratur har affären uppmärksammats av både
en psykiatriker som Gadelius och en
religionspsykolog som Tor Andræ. Eftervärlden, även
den katolska, tycks vara enig om, att Grandiers
vandel visserligen var klandervärd, att han mot-

satte sig rivandet av de gamla
hugenottbefäst-ningarna kring staden och att han författat en
kättersk skrift mot prästernas celibat, men att
han däremot inte var saker till den pamflett
mot Richelieu som tillvitades honom samt,
naturligtvis och framför allt, inte var skyldig till
att ha satt demoner på nunnorna i Louduns
ursulinkloster, såsom huvudanklagelsen löd.

Detta inflammerade stoff från en annan grym
och våldsam epok än vår egen har fått fatt i
Eyvind Johnson, och han har därom skrivit
en stor roman, stor i flera bemärkelser, en
roman som mycket nära följer den historiska
processen i dess väsentliga och mindre
väsentliga detaljer, ända till den katt som vållade
avbrott i en av de exorcistiska seanserna, fyller
ut dem, fyller i dem, genomlyser dem och ger
dem bakgrund. Personnamnen har i regel
bibehållits, bara retuscherats en smula i stil med
Grandier till Grainier. Lokalfärg och tidsfärg
har tydligen flitigt studerats utan att det
därför blivit vad man kallar en historisk roman,
lyckligtvis, ty därigenom har läsaren besparats
arkaiserande krusiduller, dammiga
miljökulisser, falsk objektivitet, allt det som brukar göra
dylik lektyr så påkostande. Språket är
alltigenom nutidens, eyvindjohnsonskt ut i
fingerspetsarna, även i dialogerna, och författarens
egen reflexion spelar hela tiden in i
berättelsen. Gång efter annan tar han själv till orda
och gör läsaren medveten om avståndet till vår
egen epok. Till yttermera visso har
stadsnamnet Loudun inte satts ut; det markerar, att
vad som här berättas kunde ha ägt rum på
andra breddgrader, under andra tidsskeden,
under andra trosstjärnor och
idékonstellationer. Despotismen och maktdriften, ävlan om
poster och äreställen, avunden och
hämndlystnaden i deras hemliga eller öppna
kommunikation med vidskepelsen, de undertryckta begären,
den förvandlade eller förvridna sexualiteten,
ibland också med den äkta tron —- det är
allmänna företeelser, franska men inte bara och
inte speciellt franska, katolska men inte bara
och inte speciellt katolska, 1600-talsmässiga
men inte bara och inte speciellt
1600-talsmässiga, som drar ett stråk av blod och smuts och
stank tvärsigenom mänskligheten och historien.
Outsagda är parallellerna till vår egen tid
närvarande lite varstans i boken, och var och en
kan dra ut dem efter behag, men de får bestämt
inte hårdras. Eyvind Johnson har nog i första
hand varit fascinerad av själva det fantastiska
förloppet i all dess vilda, groteska ohygglighet,
har velat förstå det, förklara det, och han har

630

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free