- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
641

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

dramatik och essaystik. Hans liv har också en
aspekt åt vetenskapen till: han har utbildat sig
till läkare och drivit forskningar inom
biokemin. Under kriget var han
värnplikts-vägrare.

Av honom föreligger nu i svensk
översättning "Romanen och vår tid".

All riktig litteratur skall enligt Comfort inte
bara spegla ett större eller mindre hörn av
sin tid utan bäras av en kritisk helhetssyn.
Det är då i all synnerhet romanen som har
möjlighet att vara "en syntes av iakttagelse,
filosofi och ansvar inför människan". En
verklig romanförfattare är starkt tidsmedveten, och
har "en genomtänkt världsåskådning" som ger
sig till känna ut i de finaste förgreningar.
Mellan honom och vetenskapsmannen finns ingen
principiell skillnad: hans metoder liknar
vetenskapsmannens, han utnyttjar de resultat som
vetenskapsmannen nått fram till.

Sådana krav ställer romanen inför enorma
svårigheter, så till den grad splittrad som
nutiden är. Splittringen gäller både författaren
och hans publik. Men vad den senare beträffar,
menar Comfort att romanen dock är mindre
illa ute än t. ex. dramatiken. Romanen når sin
läsare i hans ensamhet, kommer naturligtvis
inte alltid hans sympatier till mötes, men har
dock större möjligheter vid den ensamma
läsningen än dramat vid den gemensamma
föreställningen. Romanen har därför kunnat bli
signifikativ för vår tid, och skall så förbli, så
länge den inte råkar in under diktat från
storfinans eller ståt.

Men det nämnda kravet har också blivit
övermäktigt för en del författare. De avstår
från att,söka syntesen, och ägnar sig åt att
experimentera fram en form som enbart
framträder som symtom på upplösningen omkring
dem — slappt, även om den konstnärliga
energin är aldrig så stor. De ägnar sig med pervers
förtjusning åt att förstärka de schizofrena drag
de kan upptäcka hos sig, eller åt att i nödfall
apa efter de ärligen tokiga. Eller de lierar sig
med barbariet, och därmed menar Comfort
även att kritiklöst försvära sig åt demokrati,
kultur o. a. som vid givet tillfälle allmänt
fastslås som Det Goda. Bara ett fåtal är starka
110g att göra motstånd både mot upplösning
och auktoritativa anvisningar på den rätta
vägen. De har sin egen djupa insikt i vad det
egentligen är att vara människa; utifrån den
insikten skapar de själva och bedömer vad
andra tar sig för.

För Comfort samlar sig tillvarons svårig-

heter särskilt i motsättningen mellan å ena
sidan Människan, å andra sidan Makten och
Döden. Formuleringen kan låta riskabel, men
Comfort är i många avseenden vetenskapsman.
Utan några suddiga floskler reder han t. ex.
ut, hur våldsmentaliteten ger sig till känna i
litteraturen. Det hårdkokta förklaras ju ibland
som framsprunget ur den illa sårade
finkänsligheten, men det avslöjar förvisso mer än så
om sin upphovsman. Andra protesterar
pacifistiskt mot våldet i det stora samhället men
vältrar sig inte desto mindre över blodfläckade
sidor och märker knappast själva hur gärna
de skildrar de mindre vålden, allt i en stil med
grälla effekter och chockerande ordval.
Ytterligare ett steg, och vi finner vännen av ordning,
den hårdnackade moralisten, den krävande
uppfostraren. Och på det konstnärliga planet
kan man träffa på en viss frenesi i stilen som
förråder brutalitet i sinnelaget. Comforts sätt
att bedöma är psykoanalytiskt inspirerat, och
inte ett dugg sämre för det. Han intar inte själv
någon moraliserande attityd; en hårdhet i
själva kynnet behöver naturligtvis inte göra
sin författare oduglig i human mening. Men
han menar det kan vara av vikt att förstå, vilka
vägar lusten till våld kan ta sig.

Här är inte platsen att referera de fortsatta
utredningarna om t. ex. romanens chanser
under en diktatur, eller funderingarna över
diverse berättelsetekniska problem. Då och då
gör man invändningar. Comfort förefaller mig
sålunda underskatta den rena berättelsen, den
där de abstrakta teorierna aldrig kommer till
tals i utsagd analys, levnadsvisdom och
ordspråk, utan där grundsynen bara utgestaltas i
händelser och profiler. Han avfärdar vidare
alldeles för lättvindigt hängivelsen åt formen.
Just i formen ligger ju många gånger den
begärda totalvyn, även om den låte inte begriper
det. Och att, som ovan nämndes, nedvärdera
dramat genom att hänvisa till salongens
heterogenitet, innebär att bortse från att en
teaterpjäs kan suggerera fram en åskådarenhet och
att underskatta den revolutionära dramatikens
möjligheter. Sist men värst — man saknar klart
besked i den fråga som är humanismens stora
problem: hur drar man gränsen mellan
mänskligt och omänskligt?

Detta hindrar emellertid inte Comforts skrift
från att vara ovanligt stimulerande. Den tar
exempel främst från det egna landet, och hur
träffsäkra anmärkningarna därvidlag är, kan
vara svårt att avgöra på håll. Men vad jag

641

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free