- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
652

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner - Filmrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

kvar i Norge utan att ens delta i
hemmafronten. Men under berättelsens gång stiger så
småningom den inre sanningen om dessa två
män fram och redan innan kvinnan säger den
avgörande repliken på bokens sista rad vet man
vem som är segerherren. Modet att inte handla
dekoreras inte, men det är lika nödvändigt som
modet att kasta sig in i handlingen. Bokens
huvudperson kan bara vinna tillbaka kvinnan
genom att våga låta bli att försöka ta henne
ifrån mannen. Och han deltar i kampen mot det
omänskliga genom att behålla nyanseringen

av sitt omdöme, balansen i sitt handlande.
Flisorna ur olika händelseförlopp ligger
insprängda i naturskildringar av vild skönhet och
gnistrande skärpa, och det finns en djup
harmoni mellan dessa vilande och framåtskridande
element i boken. Liksom bokens huvudperson
söker sig författaren ut i Vestlandets
dramatiska natur för att få klarhet. Ur det subtilt
nyanserade studiet av denna våldsamt
storslagna natur hämtar Gunnar Larsen den
speglande, genomskinliga fastheten i sitt språk.

Ingrid Arvidsson

FILMRECENSIONER

Flickan från tredje raden. Manus, regi och
produktion: Hasse Ekman. Terrafilm.

Det finns mycket gott att säga om Hasse
Ekman, men det vore en överdrift att kalla
honom banbrytare. Snarare är hans specialitet
att elegant surfa fram på kölvattnet efter andras
mera frejdiga skutor. "Flickan från tredje
raden" är ett belägg för den unge
regissören-författarens förmåga att hålla sig flytande på
det skum som andra rört upp.

Filmen är avsedd att vara en modern saga,
en serie variationer kring temat "Denna ringen
den skall vandra från den ena till den andra".
Ringen för lycka med sig, i varje fall häftiga
förändringar. Sagan berättas av en mystisk
uppenbarelse, flickan från tredje raden (Eva
Henning), vars övernaturliga väsen framgår av
att hon flyttar på sig litet hur som helst såväl i
tiden som rummet. Den som får lyssna till
berättelsen är en misslyckad dramatiker och
skådespelare (Hasse Ekman) som efter sitt senaste
fiasko ivrigt bekänner sig till läran om ångesten
och alltings meningslöshet. Sagan om ringen,
i vilken han upptäcker att han själv varit en
av figurerna, skall kurera honom, är väl
meningen.

Idén med att hålla ihop en serie filmnoveller
kring ett föremål är ju långt ifrån ny på film
och närmast går tankarna till "Manhattan" där
en frack fick utgöra handlingens flygande
matta. Hasse Ekman har tidigare, och med
bättre resultat, gjort om samma nummer kring
ett hus på Östermalm. Det öververkliga
inslaget i "Flickan från tredje raden" verkar också
bekant och man identifierar utan svårighet den
mystiska damen med den halvblinde tiggaren
i Carnés "Nattens portar". I den filmen före-

kom också ett surrealistiskt utnyttjat
skrotupplag, det går hos Ekman igen i en bråte
scenisk rekvisita som drar förbi kameran i en
spöklik kavalkad utan annan uppgift än att
skapa litet uhyggestämning. Man kan även
anteckna lätta reminiscenser från Ingmar
Bergmans "Fängelse", där Ekman gjorde en av
rollerna.

Filmens karaktär av saga befriar Ekman från
alla krav på de olika episodernas sannolikhet.
Han fabulerar friskt och med markant
dragning till det groteska och slapstickbetonade.
Man kan visst dra på mun ganska ordentligt
åt ett och annat: de bägge
självmordskandidaterna Ekmans och Gavles konversation kring
livbojen har dråpliga moment liksom den
efterföljande antiförkylningskuren. Något mera
motvilligt kan man roas också av Sigge Fürsts
bedragna äkta man, fast humorn i denna
episod är så hjärtlös den kan vara. Svårare är
att begripa varför Ekman skall behöva safta
på så våldsamt i berättelsen om sjuksköterskan
och läkaren och varför överklasspacket i
rulett-episoden skall vara så till den grad packaktigt.
Faran för Ekman är att han när han tror att
han har skrattarna på sin sida blir så rolig
att han går upp i falsetten och spräcker rösten.
Han har mera takt när han spelar på de
sentimentala strängarna. Hilda Borgströms
underbart fårade ansikte kan han studera med
varsamhet och rentav vördnad och i historien om
artistparet som tror att de måste lämna bort
sin lilla flicka, bryter han verkningsfullt det
tårdrypande med det lustiga och näpna.

Jag skulle tro att Ekman själv inte riktigt
var beredd på den framgång han fått genom
"Flickan från tredje raden". Den är lättvindigt

652

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free