- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
655

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOTISER

"samtliga av Goethe besökta orter och reserouter"
("Vem", säger en tysk kommentator, "har någonsin
besökt en reseroute?") Vidare en rad böcker med
geografisk anknytning, där Goethes förhållande till en
rad platser och landskap, från Nedre Sachsen till
Heidelberg utreds. För 24 mark kan man få en bok
om "Fysisk fostran hos Goethe", man kan få en "Goethe
för affärsmän" och man kan t. o. m. få "Goethe och
filmen", den senare av en herre som enligt samme
syrlige kommentator lär vara ivrigt sysselsatt med en
volym om "Goethe och tändstiften".

För att avslutningsvis anslå en dovare ton må också
meddelas att Goethes fullständiga sjukdomshistoria nu
satts i händerna på en ivrig allmänhet, under beskydd
av medicinalhistoriska institutet vid Bonns universitet.

Det litterära läget i Tyskland

Tre av de ledande förläggarna i tyska västzonen,
Peter Suhrkamp, Kurt Desch och Ernst Rowohlt
disku-kuterade i somras i frankfurtradion sina
arbetsförhållanden och dagens litterära situation. Summan av
samtalet blev att läget inte ter sig alltför
uppmuntrande. Även förlagen har känning av den tyska
köpkrisen och de har dessutom varubrist i så motto som
det råder skriande brist på goda och säljbara tyska
författare. Suhrkamp förebrådde bl. a. sina skrivande
landsmän deras stelhet och högtidlighet, deras
oförmåga att med samma självklarhet som anglosaxiska
kolleger uttrycka sig på ledigt talspråk. Dessutom
ansåg han att de inte så mycket borde skriva om
dagens problem, om vilka helst ingen vill läsa, utan
om "verkligt mänskliga problem, som ständigt
behåller sin aktualitet".

Folkdemokratisk bokmarknad

En ny lag beträffande bokutgivningen i
Tjeckoslovakien har fastställts och en engelsk översättning har
utgivits av tjeckoslovakiska informationsministeriet,
varför dess detaljer kan följas även av mindre
språkkunniga. Boken innehåller även anföranden i
nationalförsamlingen av bl.a. landets kulturminister och
tjeckoslovakiska författarföreningens ordförande.

Förlagsverksamheten har hittills varit fri i
Tjeckoslovakien, ehuru staten genom pappersransoneringen
och de socialiserade tryckerierna har haft möjligheter
att påverka utgivningen. Detta har dock inte räckt för
att hindra förläggarna att utge "värdelösa, ytliga
böcker, skadliga produkter av utländskt, västligt
ursprung, medan våra författare och de nationella
klassikerna allmänt negligerades", som minister Kopecky
uttryckte saken. Han betecknade också den nya lagen
som ett av de viktigaste resultaten av
maktövertagandet i februari 1948. "De bästa böckerna fann tidigare
sällan förläggare", sade ministern, "eller kom ut i små,
absurt små upplagor medan böcker av tvivelaktig
kvalitet och med sentimentalt, ofta omoraliskt innehåll gick
i många tusen exemplar". Detta skall nu förhindras
genom att inga privatpersoner längre får utge böcker,
vilket är förbehållet statliga myndigheter, politiska
partier (som representeras i riksdagen),
fackföreningar, samt kooperativa och en del andra
sammanslutningar, i samtliga fall endast efter tillstånd av
informationsministeriet. Distributionen skall likaså
regleras av ministeriet, men här kan även enskilda få
licens efter hänsynstagande till "lokala kulturella och
ekonomiska behov". Fritagna från dessa bestämmelser
är skolböcker och böcker av politiskt-kulturell art.

Staten utväljer dock skolböcker och
informationsministeriet fastställer "vilka skrifter som skola räknas som
skrifter av politiskt-kulturell art".

En tjeckisk och en slovakisk kommitté utses av
ministeriet och tjänstgör som rådgivande myndighet
vid bokutgivningen. Skulle någon ta upp frågan om
en författares rätt att själv utge sina skrifter måste
detta framstå lika "onaturligt och tvivelaktigt som om
någon under folkdemokratiens och socialismens
tidevarv begärde rätt att starta en fabrik eller annat
kapitalistiskt företag".

Hur skall då den statliga utgivningen te sig. "Vi
kommer endast att undertrycka och förstöra litterärt
skräp, pseudokonst av alla slag", förklarade professor
Julius Dolansky i riksdagen. Och minister Kopecky
gav en antydan om utvecklingens gång genom att säga:
"Medan vi uppehåller yttersta sparsamhet i fråga om
papper skall vi se till att Marx-Leninismens litteratur
utkommer i största möjliga upplagor."

Franska missromaner

I Le Figaro Litteraire har Mauriac ställt följande
ganska förrädiska fråga till de unga författarna: "Tror
ni, att det systematiska utnyttjandet inom litteraturen
av instinkterna och sinnessjukdomen, samt
exploateringen av erotismen som därigenom gynnats, utgör
en fara för individen, för nationen, för litteraturen
själv och att vissa personer, vissa doktriner bär
ansvaret härför?" Som man kunde vänta har den snäva
frågeställningen, som dessutom förvånar genom sin
brist på precision, inte framkallat annat än svar utan
större intresse eller protester mot den tendens som
tydligt önskas påtvingas den utfrågade. Men den har
trots allt lyckats framkalla en del diffus diskussion.

I stället för att syssla med "romanens kris" har
Les Nouvelles littéraires ägnat sig åt romanen utan
kris, d.v.s. missromanen à la Courts-Mahler, "som kan
sättas i alla händer". Dessa romaner inbringar
nämligen åt La Société des gens de lettres 8/10 av deras
inkomster, och säljes i upplagor som slår alla rekord.
Romaner av Max de Veuzit har gått ut i 2 millioner
exemplar, Delly’s romaner har efter kriget varje år gått
ut i nya upplagor på 400 000 exemplar o.s.v.

Dessa romaner komponeras med vissa fasta
komponenter, som ofta är desamma som gäller för sagorna:
den rena unga flickan, den elaka styvmodern; därtill
kommer aktning för adliga titlar och för pengar,
förakt för de nyrika, sympati för det rentvättade armodet.
I de flesta fall är de ännu mera naiva än novellerna i
den kolorerade veckopressen. De omnämnes aldrig av
kritikerna, men namn som Delly, Magali och Max du
Veuzit känner alla till. Under pseudonymen Max du
Veuzit döljer sig för övrigt en kvinna (det är nästan
alltid kvinnor som skriver dessa böcker). Hon berättar
inte utan självironi om det otal kärleksbrev hon fått
mottaga på grund av sitt författarnamn, och om alla
de näsdukar hennes läsarinnor skickat henne därför
att hjältinnan i hennes böcker regelbundet torkar de
tårfyllda ögonen med en förtjusande liten
spetsnäsduk. Hennes syfte är att med sina böcker få läsaren
att glömma livets grå tristess och inbilla honom eller
henne att "det alltid kan inträffa någonting oväntat".
Då hon är gift och har stor familj har hon inte hunnit
skriva mer än ett fyrtiotal böcker, och var och en
brukar ta omkring fjorton dagar att sätta ihop. Bland de
modernare författarinnorna finner man Berthe
Bernange, som är övertygat kristen och som vill kämpa
för familjen och för den rena kärleken, samt Myonne

655

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free