Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
som lugnt konstaterar att hennes verk långt ifrån kan
kallas litteratur. Hon lämnar villigt några tips: vackra
kärleksscener (framför allt för den kanadensiska
läsekretsen), som dock inte får gå för långt; en viss
hemlighetsfullhet: gamla legender, borttappade
testamenten, släktfejder, elaka gummor som erkänner sina brott
på dödsbädden, o.s.v. och litet praktisk moral på slutet.
Man skulle kunna tro att vem som helst skulle
kunna skriva böcker av denna art. Så lär dock inte
vara fallet. Varje år mottar de franska förlagen
ungefär 2 000 manuskript av vilka nästan alla måste
refuseras emedan den rätta begåvningen saknas. Men även
om man har den kommer inte framgången omedelbart.
Dessa romaner lever på varandra, eller på serien de
utges i, eftersom de aldrig omnämnes i någon tidning.
Förläggarna beräknar åtminstone tre år och flera
böcker innan författaren funnit sin publik. Men sedan
förblir den trogen, hela livet igenom. Det är en industri
som lönar sig.
Fransk fånglektyr
En fransk tidning har vänt sig till La Santéfängelset
för att höra efter vad fångarna läser. Det visar sig att
det framför allt är äventyrsromaner, t.ex. "Zorros
märke", eller sentimentala kärleksromaner. I ett
fängelse där lindrigare straff avtjänas uppstår varje vecka
slagsmål om barntidningarna. Romaner med eldiga
kärleksscener och livliga slagsmål är annars lika
eftersökta i fängelset som utanför. Vad kärleksromanerna
beträffar är det framför allt sutenörerna och
sol-och-vår-männen som frågar efter dem, av professionellt
tekniskt intresse. Varje cell på fyra man har rätt till
tre böcker var fjortonde dag: en historisk bok och en
reseskildring. Böckerna råkar snabbt i ett jämmerligt
tillstånd, ty allt användbart papper rives ut — papper
är sällsynt i fängelset — och tråden i häftningen
plockas också bort, den kan man laga kläder med. Titeln
och författarens namn saknas nästan alltid, ibland
saknas ända upp till hundra sidor. Böckerna vandrar
mellan cellerna, trots att detta egentligen är förbjudet,
och även vakterna lånar mot ersättning ut böcker ur
sitt bibliotek, vilket står på samma nivå som fångarnas.
Inom fängelset ordnas dessutom ibland verkliga
vandringsbibliotek. Så drev t.ex. en fånge, vilken biträdde
vakterna med hårklippning, och som mot cigarretter
skaffat sig böcker av mera bemedlade fångar, en privat
"bokbar": 1 cigarrett om dagen för "De tre
musketörerna", 2 för en detektivroman, 5 för "Alltid Amber"
eller "Caroline Chérie". Han gjorde sig en
förmögenhet, men fick till slut smörj av sina utsugna kunder
och måste förflyttas.
Rimbaud i nytt ljus
Rimbaud och hans beundrare upplever stormiga
dagar. Knappt har "La chasse spirituelle"-affären nått
en provisorisk lösning förrän samma förlag, Mercure
de France, släpper fram nästa sensation. Henry
Bouil-lane de Lacoste, professor vid universitetet i Bordeaux,
ger ut dels en avhandling om "Rimbaud et le problème
des Illuminations" dels en kritisk upplaga av "Les
Illuminations". Enligt honom skulle "Les
Illuminations" vara av senare datum än "Une saison en enfer"
som man hittills betraktat som diktarens avsked till
poesin. Genom att Delahaye sade sig igenkänna vissa
dikter från 1872 i den samling som 1886 utgavs under
titeln "Les Illuminations", har litteraturkritiker och
litteraturhistoriker sedan dess accepterat och spritt
den uppfattningen att hela samlingen härrörde från
detta år, trots att Verlaine i sitt företal angav att
dikterna var skrivna mellan 1873 och 1875 under
Rimbauds resor i Belgien, England och Tyskland.
Bouil-lane de Lacostes undersökningar visar att Verlaine
hade rätt. En omfattande granskning av Rimbauds
handstil visar att den är mycket olika 1872 och 1874,
och att den utvecklas utan att någonsin återgå till de
tidigare formerna. Det viktigaste dokumentet är
härvidlag de listor över engelska, spanska och tyska ord
som Rimbaud skrev 1874 och som går under
beteckningen "les documents Cazals". Efter de resultat som
Bouillane de Lacoste uppnått på denna väg kan han
med bestämdhet datera alla manuskripten till dikterna
i "Les Illuminations" vilka sträcker sig från juli—
augusti 1873 (Beth-Saida) till början av år 1875
(Aube). Han har även konstaterat förekomsten av
Germain Nouveaus handstil i "Villes" och
"Métropoli-tain", vilket ytterligare utökar bevismaterialet.
Germain Nouveau och Rimbaud bodde nämligen
tillsammans i London 1874. Forskaren tycker sig även skönja
ett annat inflytande under dessa år: Flauberts "La
tentation de Saint Antoine" vars tredje version utkom
just 1874.
Bouillane de Lacoste anser det otroligt att Rimbaud
1874 skulle ha gjort avskrifter av dikter som han
skrivit 1872. Därmed är det emellertid inte säkert att det
sista ordet skulle vara sagt i fråga om "Les
Illuminations".
Kulturbulletiner
Furioso, som är de amerikanska
litteraturtidskrifternas enfant terrible, har nyligen utsänt ett nummer
som är muntrare än vanligt i sin granskning av Förenta
Staternas litterära liv. Man har t.ex. i ett "Brev från
Chicago" grymt plagierat de krystat initierade
korrespondenser som Manhattans intellektuella på senare
tid släppt ut i allt större svärmar från Rom och Paris.
Dessutom har Edmund Wilson i en dikt skildrat den
mardröm som överföll honom då han råkade insomna
med ett avantgardistiskt magasin i handen. Där dansar
Eliot, Graham Greene, Huxley och existentialisterna
en makaber mazurka på en ödslig parkeringsplats:
Huxley was brewing a new brand of Yogi
To banish the bestial sexual bogey,
"While Isherwood, lately a Quaker nudist,
Has turned Anglo-American Baptist-Buddhist.
Tänkvärda ord har den kände kritikern också
formulerat i sin konklusion av den litterära begåvningens
dilemma:
It’s only the sinner with faith who wins.
For he’s saved by his faith and is thrilled by
his sins.
eller, i fri svensk version:
Den troende syndarn har bäst position,
han livas av synden och räddas av tron.
Poemet ingår i en samling bulletiner, utsända av
Furiosos "Avdelning för kultur och civilisation".
Kanadensiska donationer
Kanada har gjort en stor men något förbisedd insats
i det andliga återuppbyggnadsarbetet. Över en million
dollars har genom Unesco skänkts till konstnärliga
och uppfostrande ändamål i krigshärjade länder och
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
