Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Olof Molander: Topelius, Regina von Emmeritz och Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOPELIUS, REGINA von EMMERITZ OCH HARALD MOLANDER
Dekorationsskiss till Regina von Emmeritz akt II efter teckning av Harald Molander.
allra minst ur de bildade klasserna. I vida
kretsar ansåg man "teatern som en skola för
osedlighet, ’komediskriveri’ för ett lumpet göra och
komedianter för äventyrare, vilka man efter
omständigheterna skänker sitt medlidande eller
sitt förakt", skrev Topelius 1847. Den
inställningen hade hävd långt senare.
Ett användbart vapen i striden om Svenska
teatern var också det ganska överdrivna kravet
på inhemsk dramatik, ty en sådan existerade
ännu ej i större omfattning. Och den som fanns
var icke bländande. Molander torde ha gjort
ungefär vad som kunde göras för att gynna
den. Under hans sju arbetsår uppfördes 25
inhemska verk bl. a. Wecksells Daniel Hjort,
Tavaststj ernås Affärer, Minna Canths Sylvi
samt Regina von Emmeritz. Med hänsyn till
att medellivslängden för ett program den tiden
var 4 föreställningar, kan man nog också säga
att dessa program hörde till teaterns
talpjäs-framgångar. Regina uppfördes 16 ggr.
Säsongen 91/92, Molanders näst sista,
begynte i trötthetens och ledans tecken. Han hade
insett det hopplösa i att med aldrig så goda
konstnärliga framgångar uppnå mer än tillfäl-
liga segrar mot en opinion av fanatisk och
oresonlig patriotism. I ett samtidigt brev från
Axel Gallén till Tavaststjema heter det: "I det
jag stack mig in hos Beijer’s bokhandel för
att se på din bok, såg jag Molander, han
låtsade fråga om din bok innehöll en novell. Jag
vet ej varför, men han verkade starkt
osympatiskt på mig. ... Vive la Patrie!"
Svenska Teatern var inte blott ett
ekonomiskt och konstnärligt problem utan i grund
och botten ett politiskt problem. Molander var
långt ifrån blind för sin konstitutiva
maktlöshet i detta avseende, men teaterförhållandena
i Sverige och framför allt i Stockholm tvingade
honom att hålla positionen så länge som
möjligt. Han såg klart, att den opposition, som
höjde honom till skyarna för hans
konstnärliga insats, samtidigt avskydde honom såsom
"utlänning" och inte skulle slå sig till ro förrän
han var borteskamoterad. Och ändå hade han
inte lämnat någon möda ospard för att "fylla
sin plikt" (det var ett uttryck, som han med
förkärlek använde!). Under de tilländalupna
fem arbetsåren hade han ensam iscensatt i
medeltal 35 program per spelår. En häpnads-
689
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
