- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
690

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Olof Molander: Topelius, Regina von Emmeritz och Harald Molander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLOF MOLANDER

väckande prestation när man vet med vilken
omsorg han i detalj förberedde alla sina
arbetsuppgifter. En mördande prestation när man vet,
att en nutida teaters med möda realiserade
års-repertoar brukar vara 8 à 10 program. En
alldeles otrolig prestation när man finner, att
han i de flesta fall egenhändigt utförde alla
dekorations- och kostymskisser, och dessutom
omarbetade eller nyoversatte ett flertal pjäser
och operetter och skrev aktuella kupletter. En
hårresande prestation när man vet, att en
nutida iscensättare, även den flitigaste, sällan kan
prestera mer än 5 à 6 iscensättningar per år

— och inte heller bör göra det om han vill
hålla en konstnärlig standard. En premiär per
vecka (eller kanske tre per månad) är en
arbetsbörda, som måste driva arbetsglädjen på
flykten för regissör och skådespelare. August
Lindberg, som efterträdde Molander, flydde
förfärad efter ett arbetsår. Molander uthärdade
sju.

När säsongen 91/92 började, var han
utpinad och modlös. "Blir det förändring i
repertoaren så att här på vintern går riktigt bra

— så kanske jag skaffar mig en månads
tjänstledighet och kommer till Stockholm och lägger
mig på ryggen ...", skrev han på höstkanten
till sin mor.

Den "förändring i repertoaren", som han
hoppades på, var en lyckosam premiär med
Regina von Emmeritz, som han redan under
sommaren börjat förbereda. Och i slutet av
september sände han ett brev till den 73-årige
diktaren, som var bosatt på Björkudden i
Helsingfors’ östra skärgård:

"Det har länge varit min önskan att
uppföra Regina von Emmeritz på Svenska
Teatern ... På samma gång ett finländskt nationellt
skådespel och en exponent av den franska
romantiska skolans dramatiska poesi, fordrar den
inte blott en framstående deklamation och i
ensemblen hela den drastiska tidston och
lokalfärg, varom Hugoska skolan drömde, det gör
[även] anspråk på en karakteristik, som för
den alexandrinska versens antités ej glömmer
att betona kontrasten mellan de skilda livs-

åskådningar, de olika folklynnen och de
stridiga intressen, som skalden skildrat."

Efter att mycket försiktigt ha fört frågan
om textändringar på tal, fortsätter han:

"Dessa ändringar äro av tre slag. Pro primo
några förkortningar av ställen, som hota att
bli för långa då uppgiften blir verklig scenisk
framställning i st. f. deklamation med
kostymattribut: hit räknar jag även utgåendet av
några ställen, där den talandes karakteristik
för läsaren skärpes genom några versrader,
medan på scenen akten [agerandet, aktionen]
för skådespelaren blir tacksammare utan ord
— och kraftigare. ... Pro secundo
förekommer en och annan replik, där den ungdomlige
skalden, följande sin store mästares exempel,
själv trätt fram till rampen och yttrat sig
kritiskt över vissa förhållanden i pjäsen och hos
personagerna, t. ex. Gustaf Adolfs geografiska
spekulationer (akt IV), Hieronymus’ sista
monolog (akt V) m. fl. ställen. Att allt är
obetydligheter, som jag önskade få utesluta, faller
av sig själv, liksom uteslutningen därav på
scenen knappast märkes. Dessutom gör man ju
så alltid i våra dagar vid t. ex. uppförandet
av Ruy Bias, Le roi s’amuse m. fl. på Comèdie
Française.

Pro tertio — musiken. Melodramen i akt II
är ju redan tidigare utgången [vid
uppförandet 1867] och en not i början av Edit. 81 ger
mig ju indirekt tillåtelse att utesluta duetten
i akt V, vilket för mitt uppförande av stycket
vore av högsta vikt. ... Torquemadavisan, så
till ord som musik ett överlägset mästerstycke,
skall naturligtvis kvarstå ..."

Molanders avsikt med textrevisionen var
naturligtvis att så vitt möjligt anpassa Topelius’
40 år gamla, patriotiska verspjäs för moderna
regiprinciper, skära om den romantiska
slängkappan till en stilriktig, tidstrogen historisk
teaterkostym. Därför måste de "onaturliga"
monologerna uteslutas eller åtminstone
förkortas, dialogens svällande — för att inte säga
svulstiga — lyriska utflykter knappas in och
replikerna laddas med dramatisk energi, de
teatraliska självdeklarationerna försvinna, så-

690

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free