Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Olof Molander: Topelius, Regina von Emmeritz och Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF MOLANDER
Kostymskiss av Harald Molander.
värde. Också har det vid repriser i Sverige och
för 8 eller 10 år sedan på svenska scenen hos
oss varit knappt något mer än
deklamations-övningar . . .
Jag igenkänner hos Herr Molanders
uppfattning en prövad och för oss välbekant
erfarenhet av scenens fordringar. En författare har
alltid mycket att lära av regissören. I 30 år
har jag stått i kulissen vid repetitioner av mina
stycken, och dock erkänner jag villigt det
berättigade i nu gjorda anmärkningar. Jag
tilllägger blott andra från min sida.
Med det intresse Herr Molander haft
vänskapen visa stycket och med mina fordna
mångåriga relationer till svenska teatern i
Helsingfors, kan jag ju inte annat än samtycka
till en repris av Regina v. Emmeritz, under
förutsättning av följande villkor:
1) De föreslagna ändringarna kollationeras
enligt nyare editionen av 1881 och bero ännu
av mitt samtycke efter enskild rådplägning.
2) Jag får uppgift på huvudrollernas
besättande innan de definitivt bestämmas.
3) Mis en scène överlämnas åt Herr
Molander, enligt i brevet gjorda antydningar.
4) Teatern beviljar ett moderat tantième,
enligt dess reglemente för dylika, vilket
tantième, såsom förut, tillfaller Helsingfors’
svenska fruntimmerskolas understödsfond för
fattiga elever.
Om musiken torde vi på förhand vara ense.
Ändringarna äro befogade ...
Jag skall ej heller vara omedgörlig med
textändringarna, där de ej gälla så att säga
handlingens eller karaktärernas gångjärn. Hfors’
publik har utbildat sitt gehör för longörer efter
stockholmspubliken och den tål ej alltid det
som bör tålas. —
Jag motser med nöje ett samtal... Mellan
10 och 12 oktober torde jag anträffas i
Helsingfors, [hotell] Vilhelmsbad, och skall
telefonera min ankomst. .."
På detta av allt att döma mycket
tillmötesgående brev, som nog ingav Molander känslan
att slaget var vunnet, skyndade han sig att
smida medan järnet var varmt och gick i ett
nytt brev ett litet steg vidare i sina
omarbetningskrav.
"Förkortningarna i allmänhet inskränka sig
till några få rader på varje ställe. Endast i
tre fall har jag tagit mig friheten föreslå något
vidlyftigare: 1) Kätchens entré i akt II, då
Regina nyss fått dolken: Jag anser det vara för
mig omöjligt att instruera denna seen så att
den inte bryter stämningen... 2) Helmbolds
seen i akt V: Jag är ingalunda blind för den
stora omtänksamhet i motiveringen, som
skalden i senaste upplagan lagt i dagen, men utan
att det blir mindre naturligt, om en god
skådespelare återger Reginas själskamp, blir det
mera dramatiskt gripande verkan om — utan
munkens medverkan, mitt under scenen med
Dorthe, som beskriver kungens fara —
syndabekännelsen inför himlen arbetar sig fram, tar
ord... och, en gång sprungen över hennes
läppar, frigör henne och låter henne genast
i hänförelse ila till konungens räddning.
[Molander ville alltså ha en stum seen med
uttrycksfullt minspel av Reginas [-framställar-inna]-] {+framställar-
inna]+} — 3) Slutligen föredrar jag
Hieronymus’ död i upplagan av 54, eller kanske hällre
hans försvinnande sedan han sårat Larsson,
men utan den långa monologen, som ej vid
läsningen, men på scenen utan tvivel verkar som
692
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
