- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
693

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Olof Molander: Topelius, Regina von Emmeritz och Harald Molander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TOPELIUS, REGINA von EMMERITZ OCH HARALD MOLANDER

en longör — vartill kommer, att jag måste taga
i anspråk en Lewinsky eller Mounet Sully för
att kunna säga den. Denna monolog fordrar en
deklamationskonst, som ingen nu levande
skådespelare besitter..."

Vi återkommer till denna monolog.

Molander sammanträffade med diktaren i
Helsingfors och förelade sin fullständiga
textbearbetning. Det är tydligt att Topelius blivit
en smula betänksam när han fann, att
förkortningarna ingalunda inskränkte sig "till några
få rader på varje ställe". Framför allt i femte
akten hade regissören gått hårt fram i den
vällovliga avsikten att putsa bort patetiska
utsmyckningar. Men han hade gått en smula för
hårdhänt fram och efter en veckas funderingar
gav diktaren sitt besked från Björkudden. Med
blåa streck hade han i pjäsexemplaret markerat
de ändringar, som han godkände, med röda
dem han ej ville godkänna utan önskade den
gamla texten oförändrad, "här och där med
en retouchering av enstaka ord". Och mycket
vänligt, men också mycket bestämt motiverar
han sin ståndpunkt:

"... Såsom härav synes, äro de blå strecken
icke få och torde bevisa min önskan att gå
Herr Molanders erfarenhet till mötes överallt,
där detta kunnat ske utan intrång i karaktärer
eller situationer. Stycket har nu en gång sina
brister, vilka ej undgått mig... men till dem
vill j ag ej lägga en ny brist, som uppstår genom
att försvaga karaktärsteckningen medelst
strykning av pregnanta uttryck. Herr Molander har
mycket rätt däri, att det stumma spelet ersätter
mycket, men det kan ej verka där själva
situationen förändras..."

Efter att ha avböjt en del strykningar i de
fyra första akterna, går han in på frågan om
Hieronymus’ död eller försvinnande, med eller
utan monolog, och skriver:

"... Om Hieronymus försvinner, såsom Hr.
Molander föreslår, är han en vanlig
teaterskurk. Jag har velat höja Gustaf Adolf genom
att ställa mot honom en fullblodig fanatiker,
och i dennes sista monolog finner hela karak-

Kostymskiss av Harald Molander.

teristiken sitt uttryck. Hur svårspelt detta må
vara, kan den ej utelämnas . ..

Om musiknumren äro vi ense. Jag tillägger
blott, att stycket och stämningen förut inletts
med finska rytteriets marsch av orkestern, samt
att de nya orden till denna marsch härtills aldrig
blivit sjungna publikt, varför det möjligen
kunde anslå, om stycket avslutas med denna
sång.

Jag tror att vi förstå varandra. Scenen är
Herr Molanders, texten är min. Kunna båda
förlikas om en kompromiss, desto bättre. Kunna
de ej, må stycket vila i det förgångna. För mig
är en framgång likgiltig, men jag unnar den åt
teatern ..."

Det blev en kompromiss. I de fyra första
akterna följde Molander i allt väsentligt sina
egna intentioner, i den femte författarens. Det
finns intet belägg på att Topelius medgivit en
sådan jämkning, men omöjligt är ju inte att
herrarna ännu en gång sammanträffat och
muntligt avhandlat frågan. Det måste
emellertid ha känts ganska påkostande för
iscensättaren att vara tvungen behålla den fatala scenen,

693

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free