Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - C. G. Bjurström: Krig och efterkrig. Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIG OCH EFTERKRIG
dad och dyrbar likkista. Men snickarglädjen
blir en tragedi. Den gamle mannens tilltag
väcker först misstrogen förvåning, sedan löje
och indignation. Sönerna skäms för sin far,
hans hustru skyr honom som en galning,
borgmästaren inbillar sig att kistan beställts av det
hemliga arabiska frihetspartiet, som skulle ha
för avsikt att skicka den till den franske
guvernören. Har det inte nyligen inträffat att en
del tjänstemän fått mottaga hotande
miniatyrlikkistor? Uppskrämda av borgmästaren,
ursinniga över det löje som dragits över deras
namn, beslutar de tre sönerna att tända eld
på verkstaden. Samtidigt bränner de inne sin
far, vilken hade lagt sig att sova i sin skapelse.
Samhället, familjen, även de allra närmaste
har ställt sig fullkomligt oförstående inför den
gamle mannens konstnärsdröm. Ensam, hånad
och begabbad, har han slitit ut sina sista
krafter på att åstadkomma ett monstrum av
stilblandningar, som inte ens fått överleva honom,
och som aldrig visats.
René-Jean Clot debuterade förra året med
en roman vars motiv var hämtat från
sinnessjukhusen: "Le noir de la vigne" (BLM 1948
IX). Hervé Bazin, som debuterade ungefär
samtidigt med honom, har i sin nya roman "La
tete contre les murs" (Grasset) lagt in ett, som
det påstås, mycket gott reportage om samma
miljö. Huvudpersonen i "La téte contre les
murs" är även han en främling i samhället.
Ärftligt belastad, kärlekslöst uppfostrad i en
snäv borgerlig miljö har Arthur Gérane blivit
en egocentrisk, asocial slyngel. Under ett
inbrott hos sin egen far tänder han i ett anfall
av förstörelselusta eld på ett par av dennes
rättegångsdossier’er. För att undvika
skandalen låter fadern, den karriärhungrige domaren
Gérane, sätta in honom på ett privat
sinnessjukhus. Därmed är Arthur Gérane märkt för
livet, såväl i sina egna som i andras ögon.
Hans liv blir en enda lång vandring från
sinnessjukhus till sinnessjukhus, avbruten av korta
rymningar och brutalt avbrutna försök till ett
normalt liv. När han till sist under ett
flyktförsök brutit båda benen är han definitivt dömd
RENÉ-JEAN CLOT
åt den sinnessjukes ändlösa tomma liv, i en
ständig väntan efter något som aldrig kommer.
Trots det stormiga händelseförloppet är
Ba-zins roman dock tyvärr ganska stillastående.
Vi får inte veta mycket om Arthur Géranes
utveckling. Som roten till det hela skymtar vi
en borgerlig miljö i släkt med den som
skildrades i "Vipère au poing", men under hela
romanens förlopp förändras Arthur Gérane
tämligen lite. Sinnessjukhusens miljö är
ypperligt och övertygande skildrad, men reportaget
löper risk att kväva romanen. Bazin har
emellertid visat att han kan skriva annat än
självbiografiskt, hans skarpa, ettriga stil är
densamma, och hans uppror går betydligt utanför
den sedan hundra år traditionella
antiborger-liga reaktionen, som givit upphov till så många
hedervärda, men inte alltid minnesvärda
romaner.
Konstitutionellt främlingskap är även temat
för Jean Genets självbiografiska meditationer
"Journal du voleur" (Gallimard). Det
grundläggande för Genët är hans homosexualitet.
Utifrån denna söker han uppföra en moral i
703
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
