Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER.
berätta om släktens tredje generation,
rektorsfrun och författarinnan Fanny, som tagit
ytterligare ett steg upp i samhället genom att få
akademisk examen och nå högsta societeten i
den lilla staden Sjövinkel. Hennes man rektorn
utsätts emellertid för ett angrepp, han anmäls
för Skolöverstyrelsen av några lärare och
målsmän och får inte sitt förordnande förlängt.
Fanny, som troget står vid hans sida under
den långa försvarsstriden, anar bakom
intrigerna stadens biskop och biskopinna, resultatet
blir att hon grips av ett häftigt prästhat och
gör upp med den auktoritetstro som utmärkt
de tidigare generationerna av hennes släkt, för
att i stället sluta sig till en frimodigare och
trotsigare kvinnogestalt i familjens förflutna,
Al-bertin med de öppna ögonen.
Detta är alltså den tämligen spröda
anknytningen till de tidigare volymerna. I övrigt
skiljer sig "Sjövinkel" mycket från dem och
mera sällan till sin fördel. I början av romanen
är Berit Spong ännu densamma, hon tecknar
med inlevelse och känsla det kultiverade och
ombonade rektorshemmet, där den spirituella
och kloka hustrun ordnar middagar och diktar
sällskapsrim med samma behag. Hon avbildar
en detaljrik kvinnovärld, där den vänliga
doften av nybakt bröd och rullgardinernas muntra
smällar är viktiga ackompanjemang. I början
är också bilden av Sjövinkel rolig med det smått
ironiska solljus som spelar över dess
konventioner och fördomar, kafferep och
galamiddagar. Men när ovädret bryter löst tappar hela
historien styrseln. I en historia av detta slag,
som uppenbart eftersträvar trovärdighet, är det
knappast fördelaktigt att personerna är så
ensidigt svarta eller vita. En smula melering på
de flesta håll skulle nog hjälpt upp
resonemangen. Och i ivern att bevisa oskulden på
ena sidan och ondskan på den andra införlivas
de futtigaste bagateller med bevisföringen när
så är lämpligt. Märkligt är det t. ex. att det
räknas rektorns vedersakare till last att de
också haft skvallerskandaler bakom sig — i
ett fall, en läkare, gäller det t. o. m. en liknande
sak, anmälningar till ett ämbetsverk och
tidningsskriverier, vilket utan motivering uppsätts
på hans minussida.
Enligt baksidan anknyter romanen till en
uppmärksammad skolstrid i vintras, där
författarinnans man var inblandad. Man måste
respektera hennes mod och lojalitet som
kommit henne att lämna sitt trygga litterära område
och ge sig ut på så gungande marker, men
betraktat som skönlitteratur är inte den nya
boken imponerande. Bevisvärde kan ju
knappast en roman ha utan avser väl främst att
påverka opinionen. En gammal
detektivroman-läsare måste dock tycka att biskopens skuld är
synnerligen svagt dokumenterad och en person
med genomsnittliga moralbegrepp måste anse
att de antydningar om hysteriska nevroser,
sinnesrubbat tjänstefolk o. s. v. som försåtligt
lindas kring biskopinnan inte nämnvärt skiljer
sig från dem som Sjövinkel konstruerar kring
rektorn.
Boken slutar med att Fanny vid ratten på
sin bil lovar att bistå sin man, om hon så skall
köra på ettans växel resten av sitt liv. Här kör
hon mycket på trean och det raspar då och då
i växellådan på ett sätt som nog kommer en
att åter vilja se Berit Spong på kuskbocken i en
schäs. Åke Runnquist
KVINNOR BERÄTTAR
Gurli Hertzman-Ericson : Vårt dagliga bröd„
Norstedts 1949. 6: 75.
Ingrid Arvidsson: Vårens ruiner. Bonniers
1949. 4: 50.
Det är ett enkelt — och flärdlöst genomfört
— tema i Gurli Hertzman-Ericsons nya
roman. "Vårt dagliga bröd" handlar om en
nybyggarson från Norrland som bryter sig ut
ur sin barndomsmiljö, slår sig fram på
affärsmannens bana men ändå inte vinner någon
tillfredsställelse med sitt liv utan ständigt bär på
en längtan tillbaka till hembygden och det
enkla, hårda livet nära jorden. Karl Danielsons
väg belyses bara glimtvis: där är
bodbetjäntens etapp i den snus- och silldoftande butiken
uppe i norr; där är landsortspojkens första
möte med Stockholm; där är kontoristens och
agentens begynnarstadium; där är ett hårt
halvår till sjöss med upplevelser av hamnar och
bordeller. Och slutligen är det några avsnitt
av denne mans liv som framgångsrik men
invärtes tämligen trött och utarmad affärsman,
förenad med en kvinna i ett ganska svalt
äktenskap. Ett besök i föräldrarnas hem aktualiserar
hos Karl Danielson frågan om hans existens
fjärran från det strävsamma livet i hembygden
inte bjudit stor tomhet. Inom honom har aldrig
det bondska, det med torvan sammanhörande,
kunnat förkvävas.
Gurli Hertzman-Ericsons roman ger bara en
fragmentarisk livsbelysning. "Vårt dagliga
bröd" tillhör knappast de mest vägande
böckerna i hennes omfångsrika, troget fortlöpande
724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
