- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
728

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER.

gången verkligen var en penna, börjat skriva
på en epistel, som på tidens lättjefulla manér
kanske skulle ha kunnat dras ut över flera
nummer i någon litterär tidskrift. Ty det var
sommaren 1353 som den unge tulltjänstemannen
Magnus Hollertz såsom sekreterare åt
general-tulldirektören Carl Henrik Gyllenhaal fick
följa med denne dels på en inspektionsresa längs
de svenska kusterna, dels på en kort nöjesresa
i Tyskland. Och det var troligtvis endast ett
par år senare, som den lilla prydligt
handskrivna volymen "vördsamt tillägnad av
resenären" överlämnades till "dess kära syster Ida".
Det är emellertid först 1949 som den har blivit
tryckt och förd ut till en vidare läsekrets. Och
under nuvarande förhållanden ... men varför
orda om så prosaiska moderniteter som
skrivmaskiner och korta och koncisa recensioner.
Särskilt inte inför en så poetisk liten tingest
som denna resa till det förflutna har visat sig
vara. Redan utseendet på volymen framkallar
angenäma associationer. Formatet är brett och
trivsamt, papperet osedvanligt gott, trycket
vårdat, titel vin jetten läcker och
illustrationsmaterialet i överkant vackert och originellt. Och
själva innehållet har nutilldags en poesi, som
det kanske inte hade på den tiden, då
författaren i ett brev till systern betecknade det som
"en enkel och sann utgjutelse, ämnad för en
förtrolig krets, och bevisande föga talang, föga
inbillningskraft och uppfattningsförmåga".
Men denna tidens dunkla spegel har nu en gång
för alla då den vändes att återkasta det
förflutna en benägenhet att visa fram måleriska
och poetiska bilder. I den spegel, som Magnus
Hollertz håller upp för sina läsare, glider den
svenska kusten förbi i solglitter och böljeskvalp,
småstäderna rada upp sig med paraderande
tullpersonal, med ständigt lika stor gästfrihet,
och med middagsbord, som i 1940-talets
doft-och mustlöst standardiserade tider förefalla
som något slags önskedelirium. På västkusten
får resenären uppleva ett mycket stilenligt
Marcus Larsson-oväder med månsken mellan
söndertrasade moln, och med brottsjöar, som
resa sig som silverglänsande rauker. Då
spegeln ett ögonblick vändes en smula längre
söderut, framträder på dess yta yppigare, mera
pittoreskt mångfärgade bilder från Lubeck,
Hamburg och Berlin. Och kring alltsamman
slår kolerasommaren 1853 en mörk ram.

Wenn jemand eine Reise tut,

So kann er was erzählen;

Så heter det i "Urians Reise um die Welt".
Liksom Urian har Magnus Hollertz redligt mö-

dat sig att berätta om allt som mötte honom
på hans tvåmånadersresa. Och läsaren, som
följer honom som ett slags gratispassagerare
på hjulångare, bondskjutsår och nymoderna
järnvägståg kan då han slår ihop boken göra
samma reflexion, som herr Urian gjorde, när
han hade knogat jorden runt.

Und fand es überall wie hier,
Fand überall’n Sparren,
Die Menschen grade so wie hier,
Und eben solche Narren.

Visserligen händer det inte numera att
värdinnan vid en måltid råkar tappa en
löslock i soppterrinen. Men eljest förefalla
människorna av 1850 mycket lika människorna av
1949. Auditör Sunnerdal, som ville vara ung,
Erig Bøgh, som ville vara litterär, och
handlande Holmström från Malmö, som ville vara
stockholmare, kunde lika gärna ha levat nu
som för hundra år sedan. "Und eben solche
Narren." Och Magnus Hollertz, vilken
ingalunda kan rubriceras som en narr utan tvärtom
som en städad, trevlig och ovanligt litet
snobbistisk ung man, skulle säkerligen mycket snabbt
ha acklimatiserat sig i nutiden fastän han, som
var van att äta gott "und trinken dazu"
möjligen skulle ha funnit kosthållet magert. Han
har ungdomens sunda stoffhunger och
ungdomens strävan att orientera sig i nuets
verklighet, han har en frisk levnadsaptits hela förmåga
att överallt söka reda på nöjesetablissemangen,
och han har, trots att han inte vallfärdar till
några kulturgravar, ett vaket sinne för
kulturvärdena. Han är en charmerande bekantskap.
Det skulle troligtvis mamsell Tykesson ha tyckt,
och det tycker den person, som i närvarande
stund skriver sig Elisabeth Tykesson

THEIR FINEST HOUR

Winston S. Churchill: Andra världskriget.

II: Englands stoltaste stund.
Översättning av Nils Holmberg.
Skoglunds 1949. 30: —.

Andra delen av Winston Churchills
krigsminnen, "Their Finest Hour", eller, som den
något pompösare heter i den svenska upplagan,
"Englands stoltaste stund", behandlar
krigsskedet från Churchills övertagande av
premiärministerposten och det tyska stormloppet mot
västfronten den 10 maj 1940 till general
Wa-vells seger i öknen vid årsskiftet 1940/41. Det
är en av den store författarens största böcker,

728

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free