Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Hervé Bazin: Gift. Översättning av C. G. Bjurström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFT
Myco blev orolig och vågade titta upp, men
hann inte ingripa i tid. Céleste grep den
illustrerade svampatlasen, viftade med den i luften
oeh slet sönder den och skrivboken där Myco
med omsorgsfull och stor handstil hade
antecknat sina iakttagelser, som han var barnslig nog
att anse vetenskapliga.
— Céleste! Mitt arbete! ...
Den rasande kvinnan hånskrattade och
kastade bitarna i ansiktet på honom. Då reste sig
gubben blek och med skälvande haka. En
egendomlig eld tändes i hans rådjursögon och hans
hjässa blev mörk som en djävulssopp.
— Du tänker väl inte få slag? hånade
Céleste honom.
Nu bleknade Myco. Hans skalle blev
grönaktig som en gallsopp. Han satte sig, blundade
länge och tycktes fundera. Därefter
kapitulerade han plötsligt och sade med en kall, tydlig
stämma, helt olik hans vanliga darrande röst:
— Nåja, Céleste. Jag börjar på måndag.
Och han började omsorgsfullt samla ihop
papperslapparna.
Dagen därpå smet gubben ur sängen som
till tre fjärdedelar upptogs av hans omfångsrika
hustru.
— Ja, just det! grymtade Céleste mellan två
gäspningar. Roa dig så länge du kan!
— Du med! svarade gubben med ett
egendomligt tonfall.
Ett lätt och fint höstregn tvättade av sulfaten
på vinbladen, fyllde metodiskt hjulspåren och
hindrade flugorna att breda ut sina vingars
cellofan. Myco tycktes inte fästa sig vid det,
han iddes inte ens byta ut sina tygskor mot ett
par kängor. Han var redan genomvåt när han
kom fram till den öde skogen där
regndropparna, som föll ner från de höga grenarna,
prasslade bland de vissna löven.
Tvärtemot sin vana snokade Myco inte
omkring utan gick rakt fram till ett bestämt ställe
i skogen. Han såg inte ens åt en koloni
slemmiga vaxskivlingar, lika motbjudande som
oskadliga. Fyra karminröda flugsvampar,
späckade med små vita fläckar, tilldrog sig ett ögon-
blick hans uppmärksamhet, men han fortsatte
medan han halvhögt upprepade:
— Det räcker inte! ... Det räcker inte! ...
Efter en timme kom Myco äntligen fram till
den röda bokdungen. Vattnet dröp om honom.
Ett eklövs nervfiligran hade klibbat fast på hans
hjässa. Gubben sträckte fram händerna och tog
ännu några steg, och kände efter på de släta
och glänsande trädstammarna där färglavens
kräftskada bredde ut sig. Han upptäckte så
några ljusa fläckar i trädens skugga, visslade
belåtet till och satte sig på marken som gav
ifrån sig ett sörplande ljud.
— Puh! sade han.
Framför honom stod ett halvt dussin ljusa,
genombrutna gallersvampar, mera absurda än
surrealistiska krukor, och förbluffade
gråsug-gorna. En gelatinliknande massa av
slöjskiv-lingar frodades på en halvt förmultnad rot.
— Där! Där har vi panthera! återtog han
och hasade sig fram en meter som en hund som
plågas av mask.
Fyra oskyldiga och diskreta svampar tryckte
ihop sig vid foten av ett ungt träd. Deras
stjälkar sköt upp ur en vitaktig fot, pryddes
halvvägs upp av en ring och uppbar med möda en
anemiskt gul, skälvande hatt. Myco sträckte
fram en darrande hand, tvekade, rörde vid en
av dem och snurrade hastigt runt.
— Vad är det? ropade han.
Ett vildsvin grymtade i sitt läger, inte långt
därifrån. Mycos hand sträcktes lugnad mot
svamparna, lösgjorde dem och smög dem i
kavajfickan.
— Tatatatack ... tatack ... tack!
protesterade en liten hackspett som borrade hål i barken
på ett träd.
— Håll käften! Jag misstar mig aldrig!
försäkrade Myco som instinktivt torkade av
handen på byxorna.
Han hoppade upp, trampade sönder
gallersvamparna och började springa kors och tvärs
genom skogen från den ena platsen till den
andra. Han plundrade sina reserver och fyllde
först sin ryggsäck. Därefter hängav han sig åt
en verklig massaker, gripen av helig vrede. Från
767
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
