Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Olof Lagercrantz: David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF LAGERCRANTZ
DAVID SPRENGEL
i
Agnes von Krusenstjerna gjorde inte ett ur
konventionell synpunkt gott parti då hon 1921
gifte sig med David Sprengel. Han hade
varken bördens, rikedomens eller en social
positions företräden att bjuda henne. Han var en
främmande fågel i hennes miljö, redan en
smula sliten och ruggig, hans rykte var ej
fläckfritt och hans framtid låg, därom var man
i de tongivande litterära kretsarna övertygad,
bakom honom. Men dessa brister uppvägdes
av en handfull sällsynta, av få anade
egenskaper och insikter, vilka skulle få en avgörande
betydelse för hans hustru och hennes
författarskap. Även om man bortser från denna
insats skulle han förtjäna en plats i vår
litteraturhistoria, där kritikernas gärning i alltför ringa
mån uppmärksammas, och ett försök att teckna
hans personlighet skall här göras.
II
David Sprengel föddes i Stockholm den 25
juni 1880 och var alltså fjorton år äldre än
sin hustru. Han tillhörde en gammal
sörmländsk bondsläkt, som sedan ett par
generationer visat drag av oro. Farfadern fick gå från
gård och grund. Fadern kom som
möbelsnickare till Stockholm, köpte sig småningom
maskiner och kallade sig fabrikör. Familjens
släktnamn var Åkerblom, men David tog sig
då han blev student namnet Sprengel, därmed
markerande att han i framtiden önskade ha
så litet som möjligt med sin ursprungsmiljö
att skaffa.
Hemmet dominerades av fadern, som var en
sträng, hastigt uppbrusande, av allt att döma
välmenande uppfostrare med fasta principer.
Barnen var rädda för honom, något som han
förmodligen i likhet med de flesta gammaldags
familjefäder ansåg inverka fördelaktigt på
deras moral. Han var en ivrig frikyrkoman och
tillhörde Lutherska missionsförbundet. På
församlingens vittnesmöten uppträdde han ibland
som talare och ville då gärna ha barnen med
sig. Då David senare blev fritänkare fördömde
han sonen i gammaltestamentliga vändningar.
Familjens ekonomi var inom en småborgerlig
ram god, ehuru instabil, men fadern såg till
att livsföringen bevarade spartanska och
gammalsvenska drag. Under måltiderna stod
barnen runt bordet.
David kom tidigt i skarp
oppositionsställning gentemot fadern och slöt sig desto
häftigare till den blida, vackra modern. Då
han som liten gosse en dag faller på gatan och
slår sig illa får ingen annan än modern lyfta
upp honom, en oresonlighet som väcker
uppmärksamhet i familjen. Hans rädsla för fadern
utvecklar sig tidigt till ett hat, som blir
bestämmande för hans inställning till samhället och
medmänniskorna. Han nöjer sig inte med att
byta namn. Under hela sitt liv leker han med
den tanken att han har ett främmande blod i
sina ådror, att de känslor av vantrivsel och
äckel inför miljön, som tidigt uppenbarar sig
hos honom, har sitt ursprung i att han tillhör
en annan ras. I en självbiografisk roman som
han sysselsätter sig med 1910 tilldelar han
fadern en avskydd fosterfars roll och låter sitt
alter ego vara frukten av en förbindelse
mellan modern och en judisk man. Att denna tanke
var mer än en romanfiktion framgår av några
dagboksanteckningar i samma anteckningsbok
som rymmer den aldrig avslutade romanen.
Senare i sitt liv antydde Sprengel vid flera
tillfällen att han var son till Oscar Levertin. Man
behöver inte tro att han var bergfast övertygad
om riktigheten i ett sådant påstående. Det var
773
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
