- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
774

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Olof Lagercrantz: David Sprengel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLOF LAGERCRANTZ

hans speciella lilla sällskapslek att chockera
och föra bakom ljuset, men hans liv och hans
produktion ger mångfaldiga bevis på att hans
behov att dikta sig bort från sin fädernerot var
sjukligt starkt.

Sprengel hade en abnorm känslighet för
tryck, en känslighet inför vilken till och med
Strindbergs ter sig idyllisk. Han reagerade
häftigt mot varje försök att påverka eller
omforma honom. I romanen vägrar den
ungdomlige hjälten att ta på sig nya kläder, ty han
vill inte förändras utan förbli den han är. "Det
är så man bör vara", skriver Sprengel. Han
hatade alla auktoriteter, överföll gärna sina
välgörare med skymford, vämjdes inför det
borgerligt förnöjda, gemytliga och ombonade,
dolde sina vekare känslor bakom en cynisk
mask, föraktade kyrkligheten och avskydde
frikyrkligheten, fick mordlystnad i ögonen på tal
om den konventionella moralen. I allt detta var
han sin faders son, en rebell som varje dag
hade behov av att hävda sin självständighet,
vädra sitt hat, hålla sin tros fana högt.

De som kände honom som barn och yngling
är överens om att han saknade ungdomlighet
och fräschör. Han verkade född gammal och
lekte ogärna med syskonen, men gjorde ett
undantag för en liten fjorton år yngre syster
som han visade mycken ömhet. I skolan hade
han få kamrater. Han strövar kring i
Stockholm och lär sig älska staden. Hela sitt liv
förblir han en stadsmänniska utan känsla för
landsbygden och naturen, likgiltig och full av
förakt för tidens hembygdsrörelse. Skansen ter
sig för honom som en löjlig institution och om
Karlfeldts diktning fäller han tjuguettårig i
Svenska Dagbladet omdömet: "rena klumpiga
allmogemålningen". Den vackraste utsikt han
kan tänka sig är den som ett
antikvariatsfönster kan erbjuda och böckernas verklighet
ter sig snart för honom påtagligare än sinnenas.

Vid sexton års ålder kommer han från
Jakobs läroverk till Norra latin, där han våren
1900 tar studenten. Kamraterna förvånas,
skräms och tjusas av hans ungdomliga
cynis-mer och av den brådmogna livserfarenhet som

talar ur hans konversation. Han är en begåvad
elev, men lärarna uppskattar honom inte, ty
han är ofta på ett irritabelt humör och ger
dem ej sällan syrliga och alltför självmedvetna
svar. Då vid ett tillfälle läraren i modersmål,
en lektor Åström, anmärker på det alltför
parfymerade språket i en av hans uppsatser svarar
han: "Oscar Levertin har läst min uppsats och
gillat den och då har jag verkligen ingen
anledning att fästa mig vid vad lektorn anser".

Hösten 1900 reser han till Uppsala för att
studera humaniora. Tidsandan borde ha passat
honom. Lusten att bravera med ett pittoreskt
förfall var välutvecklad dessa år då Baudelaires
och Rimbauds poesi på allvar når Sverige.
Cynismen och de demoniska attityderna är på
modet. Hans klasskamrat från Norra Latin,
Sven Lidman, som tagit vissa intryck av
Sprengel, kommer också till Uppsala detta år
och den kamratgrupp han tillhör kallar sig
signifikativt Les quatres diables. Lidman är
inte ensam om att drömma om att bli Sveriges
Rimbaud och gå under i last och brott vid unga
år sedan han givit ut ett par sönderbrustna men
geniala diktsamlingar. Nietzsches
övermänniska lockade till efterföljd i förakt för
låglandsmänniskans dästa borgerlighet och kristliga
tålmodighet och Wildes geniala dandy
demonstrerade sina förförelsekonster i spartanska
svenska studentlyor.

Men Sprengel vantrivdes i Uppsala liksom
tidigare i familjen och i skolan. För studierna
visar han föga intresse. Antydde gärna för
kamraterna att han på grund av med eldiga
och ansträngande damer tillbringade nätter ej
hade några krafter i behåll att besöka
föreläsningarna, allra minst när de som professor
Schücks började klockan åtta. Några år senare
skulle han i sin stora bok om Danmark
framställa Uppsala som ett Grönköping i provinsen,
där studenterna avstängs från det verkliga
livet. Men de har, förklarar författaren, som
tydligen har sina egna skolstudier i tankarna,
redan i skolorna undergått en så kraftig
för-dumningsprocess att de då de anländer till
universitetsstaden inte ens lägger märke till

774

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0790.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free