- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
778

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Olof Lagercrantz: David Sprengel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLOF LAGERCRANTZ

ringar framför allt och är på väg att bli en
lärd. Han förbereder en översättning av
Rousseaus "Bekännelser", som Levertin uppmuntrat
honom till. Det blir hans huvudverk, en av de
förnämligaste översättningar vårt språk äger,
rikligt, nästan överlastat med kommentarer,
där Sprengel får tillfälle demonstrera sina
djupa insikter i 1700-talets litteraturhistoria
och skvallerkrönika. Sprengel undviker i
kommentarerna i regel att ta ställning till de lärda
källor han utnyttjar, men en varm, ibland
svärmisk sympati för Rousseau spåras mellan
raderna. Han har funnit ännu en ledstjärna,
som han förblir trogen hela sitt liv och hans
livligaste önskan var att hans hustrus verk
skulle bli en svensk motsvarighet till
"Bekännelser", lika uppriktigt, lika egocentriskt,
lika farligt för fienderna, lika djärvt
framdragande erotiska förhållanden och förvillelser.

1908 är han i Spanien och skriver
korrespondenser till Dagens Nyheter. När på hösten
kriget mot riffkabylerna utbryter far han till
Marocko och skriver därifrån i oktober till Karl
Otto Bonnier, vilken dessa år visat honom
mycken vänlighet, att han i veckor tillbringat
nätterna under bar himmel "insvept i någon
av en officer villigt lånad mer eller mindre
nedblodad filt". Han dröjer kvar en tid i
Marocko och mot slutet av sitt liv skall han
förklara att han ingenstädes trivts så bra som
här. I Melilla når honom ekot av
Strindbergsfejden hemma i Sverige och han tar
naturligtvis Strindbergs parti. I Aftontidningen
publicerar han en serie artiklar under
samlingsrubriken "Ord från Islam", där han ypperligt
karakteriserar journalisten Strindberg. Det är
något av det bästa han skrivit, elegant, kunnigt,
sant. Det är den rabulistiske pamflettisten och
tidningsmannen Strindberg han söker fixera,
men porträttet växer ut till en studie som har
större räckvidd. Det blir en bild i helfigur som
vore värd att räddas ur de gulnade
tidningsläggens glömska. Det är i Melilla han känner
behov av att överblicka sitt liv och summera
resultat och han börjar sin självbiografiska
roman. Kanske nedskriver han den, som då

han författar "Ord från Islam" på taket av sitt
hus, där på en dunkelröd matta från Rabat
"servisen med teet som klarar tankarna och
framkallar hågkomsterna" står. Under honom
ligger den vittrande stenstaden i gult
eftermiddagsljus och Medelhavet gnager på de gamla
befästningsverkens murar.

1911 är Sprengel i Portugal och lämnar
rapporter till Social-Demokraten om
revolutionens landvinningar där. Han börjar nu tänka
på att återvända hem. 1912 är det
Rousseau-jubileum och han vill då sända ut första delen
av "Bekännelser". Han skriver till Lidman
och ber att få låna pengar för att kunna
realisera vissa litterära planer, som skall
rehabilitera honom hemma i Sverige. "Mitt namn är
glömt", skriver han stolt, "vilket gläder mig,
då j ag så mycket lättare kan göra mig ett nytt."

1912 kommer han hem. Fadern är nu död
och han flyttar samman med modern och två
av sina systrar. Han återupptar sin
kritikergärning, först i Dagen, senare i Allehanda,
men han har mer och mer hamnat utanför de
tongivande kretsarna. Han har ej följt med
utvecklingen hemma. Flera av hans gamla
kamrater har haft framgång och han tål dem ej.
Ägnar sig i Allehanda åt att hudflänga Siwertz,
Hasse Z. — betalt för gammal ost — och John
Landquist framför allt. Är fräckare och
personligare än någonsin och kan ej finna nog
starka ord att ge uttryck åt sitt förakt för det
medelmåttiga och borgerligt belåtna. Han blir
lärdare och egendomligare, men förmår ej följa
någon konsekvent linje. Hans liv pinas
samman till något smått. Han kan ej koncentrera
sig på sitt arbete, antagligen till stor del
beroende på att han dessa år lider av en svårbotad
syfilis, vilken sjukdom bidrar till hans känsla
av isolering med åtfölj ande hat mot omvärlden.
Han kämpar mot de nedbrytande tendenserna
i sitt väsen, men lyckas dåligt. Det börjar gå
underliga rykten om honom och han synes för
många av de forna vännerna som en person
som nära nog saknar medborgerligt förtroende.
Det sägs att han skriver i Fäderneslandet. En
gång en smädlig artikel om Nils Dardel, som

778

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0794.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free