- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
786

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Örjan Lindberger: Modern anglosaxisk litteraturkritik. 1. Engelsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖRJAN LINDBERGER

behovet av "det objektiva korrelatet" för
uttryckande av diktarens känsla. Antydningsvis
påpekas den litterära betydelsen av ordens brist
på entydighet. Tillämpningen av allt detta görs
framför allt på 1500- och 1600-talens
dramatiska poesi. Ett år senare kom en annan mycket
viktig tillämpning i essän om "The
Meta-physical Poets" (lättast tillgänglig i "Selected
Essays").

"The Function of Criticism" av år 1923
innehåller utöver vad som nu nämnts egentligen
blott en viktig sak: framhävandet av sinnet för
det faktiska som ett viktigt drag i kritikerns
utrustning. "Förklaring" av poesi består
egentligen i upplysningar om fakta, menar Eliot.
Här anger Eliot i själva verket en av sina starka
sidor som kritiker. Beträffande hans övriga
nyss antydda grundbegrepp må tillsvidare
endast anmärkas, att de flesta är långt ifrån
entydiga: man kan tänka sig en rimlig
användning av dem likaväl som en absurd.

Den av Richards’ skrifter, som fått de största
verkningarna, är otvivelaktigt "Practical
Criticism" (1929). Den är ett slags
litteraturkritikens antibarbarus: författaren har sökt få
fram en systematisk bild av de sätt på vilka
poesi kan missförstås och vantolkas. Indirekt
har denna framställning nog övat ett visst tryck
på senare verksamma kritiker: man har
bemödat sig om att undvika de vanligaste
fallgroparna.

På vissa punkter — men ingalunda
genomgående — innebär "Practical Criticism" en
till-lämpning av teorier som Richards tidigare
formulerat. Ett exempel är hans kapitel om de fyra
slagen av mening. "Mening" i en språklig
framställning kan betyda 1) "faktisk innebörd"
(sense) 2) "känslobetoning" (feeling) 3)
"attityd till auditoriet" (tone) och 4) "syfte"
(intention) . Denna fyrklöver är ett exempel på en
s. k. multipel definition, en teknik som Richards
tidigare utvecklat i det tillsammans med C. K.
Ogden utgivna arbetet "The Meaning of
Mea-ning" (1923). Tillvägagångssättet har likheter
med uppsalafilosofins s. k. begreppsanalys; till
grund för det ligger den (långt ifrån nya)

iakttagelsen, att det gängse språkbruket inte
är något logiskt precisionsinstrument.

Richards’ efterföljare har med förkärlek
tagit upp distinktionen mellan betydelserna 1)
och 2) ; de använder därvid ofta termerna
"denotation" (för 1]) och "connotation" (för 2]),
detta i anslutning till en äldre terminologi. Det
är förklarligt, att intresset koncentrerats just
på denna skillnad; Richards har nämligen själv
upprepade gånger understrukit, att
"missförstånd och underskattning av poesi
huvudsakligen beror på överskattning av tankeelementet
i den". Denna felbedömning beror väsentligen
därpå, framhåller Richards i den innehållsrika
lilla skriften "Science and Poetry" (1926), att
poesin använder sig av utsagor, som till sin
språkliga form liknar vetenskapliga utsagor.
Men likheten är endast formell; poesins
utsagor är pseudo-utsagor, som tillfredsställer
emotionella behov.

"Science and Poetry" är om man så vill en
modern variant av de "försvar för poesin",
som renässansens författare så flitigt skrev.
Betecknande nog söker Richards bygga
försvaret på psykologisk grund. Poesin definieras
som ett slag av "erfarenhet", vilket i princip
inte skiljer sig från "vanlig erfarenhet".
Skillnaden är, att diktaren förmår organisera sin
"erfarenhet" på ett finare och mer komplicerat
sätt. Ett uttryck för denna hans förmåga är
hans herravälde över ordens bruk. Poesin blir
med andra ord det medium, varigenom
diktaren åt den "vanliga människan" lär ut
förmågan att organisera "erfarenhet". Härav
Richards’ upptagenhet av problemet rörande
riktig och oriktig kommunikation av poesins
budskap. Poesins värde härleds vidare just ur
dess egenskap av "bättre" organiserad
"erfarenhet". En konklusion av detta blir
synpunkten, att poesi är värdefullare, ju finare
organiserad och ju mer koncentrerad "erfarenhet"
den innebär.

En indirekt följd av det nu anförda blir, att
man hos Richards kan vänta sig en förkärlek
för komplicerad poesi. Detta bekräftar sig i
slutet på "Science and Poetry"; där framhävs

786

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0802.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free