Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Örjan Lindberger: Modern anglosaxisk litteraturkritik. 1. Engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN ANGLOSAXISK LITTERATURKRITIK
hednisk art. Samtidigt måste paradiset
förloras; att så skedde var förutsättningen för
kristendomens högre kunskap och frälsning.
Miltons attityd är genomgående präglad av inre
motsättningar; därför blir det naturligt för
honom att använda poetiska uttrycksmedel som
innebär "ambiguity". Därför är också hans syn
på Adam och Eva pastoral; grundläggande för
den pastorala synen är enligt Empson just att
betrakta vissa varelser som mer lyckliga och
bättre än betraktaren och samtidigt se dem som
lägre stående.
Den typ av "ambiguity" som främst
kommer i fråga i Miltons fall betecknas i Empsons
första bok som den sjunde och behandlas i dess
sjunde kapitel. Detta innehåller bl. a. en
genomförd tolkning av Hopkins’ dikt "The
Wind-hover"; den bygger på uppslag i Richards’
studie över Hopkins. Själva begreppet
"ambiguity" är också delvis övertaget från Richards;
det är lätt att komma till det genom en
dialektisk utveckling av begreppet "multipel
definition", och Richards talar då och då om ordens
flertydighet. Men handlaget hos Empson, det
envisa fasthållandet vid texten, avviker från
Richards’. Det påminner mera om metoden i
Graves’ och Ridings tidigare omtalade skrift.
(Richards har också uppgivit, att denna skulle ha
varit Empsons konkreta utgångspunkt.)
Dessutom måste just klarhets- och entydighetsivrare av
Bentleys typ ha spelat en viktig roll genom att
stimulera Empson till motsägelser. Jag skulle
gissa, att ytterligare en 1700-talsrationalist
tjänstgjort som inspiratör, nämligen Jeremy
Bentham. Hans patos var klarhet, och just
därför nedlade han ett nitiskt arbete på att avslöja
känslotänkande och dubbeltydigheter i
språkbruket. I hans "Nomography" möter man en
klassifikation av "ambiguities" i tre typer,
vilka sedan i något modifierad form ingår
bland Empsons sju — givetvis med omvänd
värdering av företeelsen.
Så möter man t. ex. i Empsons andra kapitel
en lång rad prov på det slags dubbeltydighet,
som hos Bentham går under rubriken in situ
— då syntaxen är sådan, att ett ord eller en
sats efter behag kan hänföras till ettdera av
två andra ord eller endera av två andra satser.
För att ta ett fall, som kan relateras i korthet,
så anför Empson Macbeths bekanta ord
lf it were done, when ’tis done, then ’twere well
It were done quickly;
under påpekande av att den naturliga pausen
vid versradens slut leder till dubbel syntax. Här
blir dubbeltydigheten ett dramatiskt
karakteriseringsmedel, en återspegling av de stridiga
tendenserna i ett människosinne. Andra
exempel är hämtade från Shakespeares sonetter;
effekten blir där ofta, menar Empson, att
diktens delar fås att genomtränga varandra och
bildar en flytande enhet.
Vad som nu anförts belyser en viktig sida
av det allmänna betraktelsesätt, som ligger
bakom Empsons ambiguity-begrepp: att dikten
sammantvingar till en enhet disparata eller
motsatta element.
Detta synsätt förklarar, varför Empson
prisar ordlekar och vitsar som poetiskt värdefulla
inslag i t. ex. metafysikernas dikter. Det är
inte så lätt att hitta en någorlunda adekvat
motsvarighet i svensk poesi för att illustrera
hans resonemang; en rad ur Karlfeldts
"Höstpsalm" kan dock göra tjänst:
Nu står mitt Umbrien, skuggans land, framför mig;
Faktiskt torde ordleken på "Umbrien" och
"umbra" här bidraga till att berika intrycket.
Landskapet Umbrien är skildrat i diktens första
strof, med färgmättad skönhet. Hänsyftningen
på dödens skugga anger plötsligt diktarens
livssituation. Sammansmältningen av båda dessa
inslag i uttrycket "Umbrien, skuggans land"
bidrar avgjort till den serena ton, som präglar
diktens slut. En empsonsk analys skulle vidare
påpeka, att uttrycket har både kristna och
hedniska anknytningar ("umbra" till
förgänglig-hetsskildringar i den latinska bibeltexten,
"skuggans land" till det antika Hades) ; denna
dubbla anknytning skulle sammanställas med
en dubbelhet hos diktaren ungefär på samma
sätt som i den ovan anförda analysen av Milton.
Detta exempel från Karlfeldt belyser också
789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
